14 feb 2014 06:00

23 jan 2015 15:38

Delat äckel är dubbelt äckel

Det sägs ju att delad glädje är dubbel glädje. Det måste väl i sin tur innebära att delat äckel är dubbelt äckel och det är därför med dubbel glädje som jag delar med mig av det som hände för några dagar sedan.

Strax för jul drabbades fästmön och jag av en oförklarlig lust att leva ett lyxliv vi aldrig kommer att uppnå och i kombination med en viss grad av prylgalenskap resulterade det i att vi köpte en robotdammsugare till oss själva i julklapp. Självklart valde vi en budgetmodell som inte klarar av att klättra, ens upp på mattor, men man tager den ekonomi man haver, som Kajsa Varg aldrig skrev i sin kokbok. Det innebär att enda rummet som roboten klarar av att dammsuga är vårt sovrum, men jag tycker ändå att det är lite kul att sitta bakåtlutad i en fåtölj och säga till min dam att jag dammsuger.

Hur som helst skulle vi ha gäster över förra helgen. Vi skulle i vanlig ordning handla hem det vi skulle bjuda på och dessutom städa vårt hus. Men på fredagen var vi båda trötta så vi orkade bara med att handla innan vi lade ner och tog fredagsmys. Städningen kunde vänta tills morgonen efter. Gästerna skulle ju inte komma förrän efter klockan ett.

Sagt och gjort. Nästa morgon åt vi frukost i godan ro innan vi satte igång med att städa. Jag gick ner i källaren, där sovrummet ligger och tog bort lite sladdar och annat som kunde vara i vägen innan jag släppte loss roboten. Sedan gick jag upp och dammsög ovanvåningen.

Ett tag senare gick jag ner i källaren igen men redan i trappan kände jag att något var fel. Det låg en tung stank av spyor i luften och när jag kom in i sovrummet förstod jag vad som hade hänt.

Utan att vi hade märkt det hade någon av våra katter kräkts under en byrå. Doften hade stannat under byrån och om jag själv hade dammsugit så hade jag upptäckt högen, svurit lite och sedan städat undan den. Vår robot däremot hade frejdigt åkt rakt igenom, flera gånger och spridit ut joxet över golvet. Det gick gäggiga hjulspår överallt på parketten och små klumpar låg i spridda högar. Med sina viftande borst hade den även kletat upp otäckheterna på golvlisten. Dessutom var roboten själv fullständigt inkletad på undersidan.

Så vad gör man? Gästerna kommer snart och den fiffiga roboten har inte varit till någon direkt hjälp. Jag ropade desperat på fästmön och med delat äckel städade vi undan efter vår städrobot. Till och med doften hann vi få bort innan gästerna kom. Men nu hade vi en skojig historia som vi glatt delade med oss... medan vi åt.

Hiss: Att vara ledig och kunna titta på OS... hela dagarna.

Diss: Mycket mindre snö för ungarna att leka med på sportlovet.

Det sägs ju att delad glädje är dubbel glädje. Det måste väl i sin tur innebära att delat äckel är dubbelt äckel och det är därför med dubbel glädje som jag delar med mig av det som hände för några dagar sedan.

Strax för jul drabbades fästmön och jag av en oförklarlig lust att leva ett lyxliv vi aldrig kommer att uppnå och i kombination med en viss grad av prylgalenskap resulterade det i att vi köpte en robotdammsugare till oss själva i julklapp. Självklart valde vi en budgetmodell som inte klarar av att klättra, ens upp på mattor, men man tager den ekonomi man haver, som Kajsa Varg aldrig skrev i sin kokbok. Det innebär att enda rummet som roboten klarar av att dammsuga är vårt sovrum, men jag tycker ändå att det är lite kul att sitta bakåtlutad i en fåtölj och säga till min dam att jag dammsuger.

Hur som helst skulle vi ha gäster över förra helgen. Vi skulle i vanlig ordning handla hem det vi skulle bjuda på och dessutom städa vårt hus. Men på fredagen var vi båda trötta så vi orkade bara med att handla innan vi lade ner och tog fredagsmys. Städningen kunde vänta tills morgonen efter. Gästerna skulle ju inte komma förrän efter klockan ett.

Sagt och gjort. Nästa morgon åt vi frukost i godan ro innan vi satte igång med att städa. Jag gick ner i källaren, där sovrummet ligger och tog bort lite sladdar och annat som kunde vara i vägen innan jag släppte loss roboten. Sedan gick jag upp och dammsög ovanvåningen.

Ett tag senare gick jag ner i källaren igen men redan i trappan kände jag att något var fel. Det låg en tung stank av spyor i luften och när jag kom in i sovrummet förstod jag vad som hade hänt.

Utan att vi hade märkt det hade någon av våra katter kräkts under en byrå. Doften hade stannat under byrån och om jag själv hade dammsugit så hade jag upptäckt högen, svurit lite och sedan städat undan den. Vår robot däremot hade frejdigt åkt rakt igenom, flera gånger och spridit ut joxet över golvet. Det gick gäggiga hjulspår överallt på parketten och små klumpar låg i spridda högar. Med sina viftande borst hade den även kletat upp otäckheterna på golvlisten. Dessutom var roboten själv fullständigt inkletad på undersidan.

Så vad gör man? Gästerna kommer snart och den fiffiga roboten har inte varit till någon direkt hjälp. Jag ropade desperat på fästmön och med delat äckel städade vi undan efter vår städrobot. Till och med doften hann vi få bort innan gästerna kom. Men nu hade vi en skojig historia som vi glatt delade med oss... medan vi åt.

Hiss: Att vara ledig och kunna titta på OS... hela dagarna.

Diss: Mycket mindre snö för ungarna att leka med på sportlovet.