27 feb 2014 04:00

23 jan 2015 15:39

Idéer som leder till avgrunden

Det ofattbara som inte går att förstå. Så beskrivs det ibland men det finns faktiskt ideologier bakom hur människor kan agera på det mest grymma och fruktansvärda sätt som ingen trodde var möjligt.

Inga ord räcker för att fördöma Förintelsen. Kvar är endast offren och de förfärliga minnen som begreppet väcker till liv. De får oss alla att bli förskräckta och känna avsky inför dessa illdåd.

Häromdagen läste jag färdigt Henrik Arnstads bok ”Älskade fascism” med undertiteln ”De svartbruna rörelsernas ideologi och historia” som kom ut 2013. Det är en intressant bok som innehåller en genomgång av fascismen som ideologi och dess olika avarter.

Ideologier som slutade med ett andra världskrig, systematiska och maskinella massmord på oskyldiga människor. Jag har själv sett de fasansfulla resultaten vid mina besök av koncentrationslägren Dachau i södra Tyskland och Theresienstadt i västra Tjeckien tidigare i min ungdom.

Förintelsen ligger 60–70 år tillbaka i tiden men vi ser hur de gamla och mörka rörelserna idag är oerhört levande i ett Europa som har präglats av ekonomisk kris i flera år. Dagens kris har jämförts med depressionen på 1930-talet och då är det också intressant med de historiska parallellerna i sammanhanget.

Det var i massarbetslöshetens, hyperinflationens och regeringskrisernas Weimarrepubliken i Tyskland under mellankrigstiden som nazismen växte sig stark och kunde frodas. Likheterna är påfallande i dagens Europa med en hög arbetslöshet, stor social oro med en minskande framtidstro bland människor, medgång för extrema partier och motsättningar mellan folk och länder.

Vi se hur främlingsfientliga partier pekar ut syndabockar och talar om vi och dem. Det är partier som visserligen inte av förståeliga skäl vågar kalla sig för fascistiska längre men där rötterna och idéerna i allra högsta grad finns kvar. I deras trångsynta värld ställs nationer mot nationer och folk mot folk. Det är en kvardröjande extrem nationalism i kombination med en stor motvillighet till internationellt samarbete.

Fascismen är i grunden nationalistisk och vill varken vara höger eller vänster utan något helt annat. Till det centrala hör hatet, ty alla får inte vara med. Det finns fiender som varierar mellan olika rörelser och som dessa besudlade ideologier måste exkludera för att uppnå deras perfekta samhälle.

Det är viktigt att förstå fascismens egentliga innebörd i kontrast till det allmänna skällsordet fascist som ständigt återkommer. Boken ”Älskade Fascism” ger förståelse för det ofattbara och tjänar som ett avskräckande exempel på hur en ideologi kan få fotfäste och leda oss till avgrunden. Fascism, nazism eller vilken besläktad definition vi än använder hör alla hemma på den historiska sopptippen.

Då och då dyker denna dynga ånyo upp. Det sker närmast varje gång i en värld som präglas av oro och kris. Människor som är rädda vänder sig inåt och det är måhända logiskt men samtidigt förödande.

Det ofattbara som inte går att förstå. Så beskrivs det ibland men det finns faktiskt ideologier bakom hur människor kan agera på det mest grymma och fruktansvärda sätt som ingen trodde var möjligt.

Inga ord räcker för att fördöma Förintelsen. Kvar är endast offren och de förfärliga minnen som begreppet väcker till liv. De får oss alla att bli förskräckta och känna avsky inför dessa illdåd.

Häromdagen läste jag färdigt Henrik Arnstads bok ”Älskade fascism” med undertiteln ”De svartbruna rörelsernas ideologi och historia” som kom ut 2013. Det är en intressant bok som innehåller en genomgång av fascismen som ideologi och dess olika avarter.

Ideologier som slutade med ett andra världskrig, systematiska och maskinella massmord på oskyldiga människor. Jag har själv sett de fasansfulla resultaten vid mina besök av koncentrationslägren Dachau i södra Tyskland och Theresienstadt i västra Tjeckien tidigare i min ungdom.

Förintelsen ligger 60–70 år tillbaka i tiden men vi ser hur de gamla och mörka rörelserna idag är oerhört levande i ett Europa som har präglats av ekonomisk kris i flera år. Dagens kris har jämförts med depressionen på 1930-talet och då är det också intressant med de historiska parallellerna i sammanhanget.

Det var i massarbetslöshetens, hyperinflationens och regeringskrisernas Weimarrepubliken i Tyskland under mellankrigstiden som nazismen växte sig stark och kunde frodas. Likheterna är påfallande i dagens Europa med en hög arbetslöshet, stor social oro med en minskande framtidstro bland människor, medgång för extrema partier och motsättningar mellan folk och länder.

Vi se hur främlingsfientliga partier pekar ut syndabockar och talar om vi och dem. Det är partier som visserligen inte av förståeliga skäl vågar kalla sig för fascistiska längre men där rötterna och idéerna i allra högsta grad finns kvar. I deras trångsynta värld ställs nationer mot nationer och folk mot folk. Det är en kvardröjande extrem nationalism i kombination med en stor motvillighet till internationellt samarbete.

Fascismen är i grunden nationalistisk och vill varken vara höger eller vänster utan något helt annat. Till det centrala hör hatet, ty alla får inte vara med. Det finns fiender som varierar mellan olika rörelser och som dessa besudlade ideologier måste exkludera för att uppnå deras perfekta samhälle.

Det är viktigt att förstå fascismens egentliga innebörd i kontrast till det allmänna skällsordet fascist som ständigt återkommer. Boken ”Älskade Fascism” ger förståelse för det ofattbara och tjänar som ett avskräckande exempel på hur en ideologi kan få fotfäste och leda oss till avgrunden. Fascism, nazism eller vilken besläktad definition vi än använder hör alla hemma på den historiska sopptippen.

Då och då dyker denna dynga ånyo upp. Det sker närmast varje gång i en värld som präglas av oro och kris. Människor som är rädda vänder sig inåt och det är måhända logiskt men samtidigt förödande.

  • Linus Hellman