23 mar 2014 21:00

23 jan 2015 15:40

Grönt sagoland förtrollade Skövdepubliken

Trollkarlen från Oz fyllde hela Arena under söndagens föreställning. Det blev en färgsprakande och medryckande resa som både publiken och karaktärerna i berättelsen sent skulle glömma.

Huvudpersonen Dorothy är trött på ondskan sedan en häxa vill röva bort hennes bästa vän, hunden Toto. Hon påstår att ”hundkräket nästan dödat hennes siameskatt”.

– Att det finns så elaka människor, jag önskar att jag bodde någon annanstans, säger Dorothy.

Hon drömmer sig bort till en plats utan bekymmer och där allt kan hända. Men hon skulle sett upp med vad hon önskar sig för en storm som sveper över hela Kansas tar henne och hunden Toto till en okänd plats.

Nu måste hon förlita sig på andra för att hitta ett sätt att ta sig tillbaka. På sin väg hittar hon fågelskrämman Fåglis, som säger att han inte har någon hjärna. Där korsas också hennes väg med Plåtis, som rostat fast och som inte har något hjärta.

De träffar Rosa häxan som bor hos Lilleputtarna.

– Du, det är inte en kotte här som hört talas om Kansas, men jag vet en som kan hjälpa dig.

Nu står hoppet till Trollkarlen som bor i Smaragdlandet. Ett skrikande grönt, klämkäckt och poppigt sagoland där allt är ”grönt skönt”, och inte ”gult fult” eller ”vitt shit”.

Ytterligare en karaktär gör entré. På den gula vägen som fått en egen sång i berättelsen så träffar de nybekanta karaktärerna ytterligare en, det rädda lejonet.

– Till och med myggorna skrämmer mig, att vara modig är inte min grej, säger det vettskrämda lejonet som svimmar av deras blotta närvaro.

Kan den virrige portvakten hjälpa dem? Han som inte ens kan stava rätt på skyltar? Som tur är har hon goda vänner omkring sig.

Huvudpersonen Dorothy är trött på ondskan sedan en häxa vill röva bort hennes bästa vän, hunden Toto. Hon påstår att ”hundkräket nästan dödat hennes siameskatt”.

– Att det finns så elaka människor, jag önskar att jag bodde någon annanstans, säger Dorothy.

Hon drömmer sig bort till en plats utan bekymmer och där allt kan hända. Men hon skulle sett upp med vad hon önskar sig för en storm som sveper över hela Kansas tar henne och hunden Toto till en okänd plats.

Nu måste hon förlita sig på andra för att hitta ett sätt att ta sig tillbaka. På sin väg hittar hon fågelskrämman Fåglis, som säger att han inte har någon hjärna. Där korsas också hennes väg med Plåtis, som rostat fast och som inte har något hjärta.

De träffar Rosa häxan som bor hos Lilleputtarna.

– Du, det är inte en kotte här som hört talas om Kansas, men jag vet en som kan hjälpa dig.

Nu står hoppet till Trollkarlen som bor i Smaragdlandet. Ett skrikande grönt, klämkäckt och poppigt sagoland där allt är ”grönt skönt”, och inte ”gult fult” eller ”vitt shit”.

Ytterligare en karaktär gör entré. På den gula vägen som fått en egen sång i berättelsen så träffar de nybekanta karaktärerna ytterligare en, det rädda lejonet.

– Till och med myggorna skrämmer mig, att vara modig är inte min grej, säger det vettskrämda lejonet som svimmar av deras blotta närvaro.

Kan den virrige portvakten hjälpa dem? Han som inte ens kan stava rätt på skyltar? Som tur är har hon goda vänner omkring sig.

  • Rikard Jansson