31 mar 2014 10:00

23 jan 2015 15:40

Britt och inte så förtjust i te

Krönika av Carl Reynolds

Jag har alltid varit lite fascinerad över mytomspunna varelser. Saker/djur som alla har hört talats om men ingen är säker på om de finns på riktigt. Det finns det stora Loch Ness-monstret som sägs vara tio meter långt och bosatt i Skottland. Sen så finns det Bigfoot som enligt myterna sägs vara en blandning mellan gorilla och människa som vandrar runt Nordamerika. Men vad är det konstigaste enligt mina kompisar och bekanta? Jo, det måste vara engelsmän som inte dricker te. De finns inte, så enkelt är det.

"Lägg av, alla i England dricker te” "Öh va? Du kommer ju ifrån England” eller "Är du säker?” brukar responsen vara när jag tackar nej till ett kopp te. Jag förstår att det nämligen är lite ovanligt att inte dricka te när man blivit 19 år. Och jag förstår det helt, att dricka te kan vara ett väldigt social grej. Det är nästan helt förväntat att vuxna ska dricka te när de träffas och hittar på vuxna aktiviteter. Jag känner verkligen som att jag hör hemma i någon sagobok där huvudpersonen träffar flera olika monster när den är ute på äventyr.

Det är inte så att jag inte har försökt mig på det här med tedrickande. Jag har testat allt ifrån grönt te till något som kanske hette chai (har inte så värst mycket koll) till det heliga PG Tips men jag har aldrig lyckats hitta något som jag gillar. Och det här leder till den stora frågan: Vad beror det här absurda och sjuka beteendet på? Är man engelsk så ska man dricka te, så enkelt är det. Att inte dricka te motsvarar ju att svika fosterlandet. Nu när jag tänker på det så är det kanske inte är så konstigt att jag till slut fick flytta därifrån och starta ett nytt liv.

Jag tycker att det är lite skoj med alla de här stereotyperna som fortfarande finns kvar idag om olika länder. Jag skrattar fortfarande lika mycket när jag säger ett land och får höra det första som mina kompisar kommer på. Tjocka amerikaner, fulla irländare, tedrickande britter och så vidare. Men min favorit? Det måste nog vara vad ensamma walesiska herdar hittar på medan de håller koll på fåren. Jag och min bror låter inte min walesiska pappa komma undan med den!

Jag har alltid varit lite fascinerad över mytomspunna varelser. Saker/djur som alla har hört talats om men ingen är säker på om de finns på riktigt. Det finns det stora Loch Ness-monstret som sägs vara tio meter långt och bosatt i Skottland. Sen så finns det Bigfoot som enligt myterna sägs vara en blandning mellan gorilla och människa som vandrar runt Nordamerika. Men vad är det konstigaste enligt mina kompisar och bekanta? Jo, det måste vara engelsmän som inte dricker te. De finns inte, så enkelt är det.

"Lägg av, alla i England dricker te” "Öh va? Du kommer ju ifrån England” eller "Är du säker?” brukar responsen vara när jag tackar nej till ett kopp te. Jag förstår att det nämligen är lite ovanligt att inte dricka te när man blivit 19 år. Och jag förstår det helt, att dricka te kan vara ett väldigt social grej. Det är nästan helt förväntat att vuxna ska dricka te när de träffas och hittar på vuxna aktiviteter. Jag känner verkligen som att jag hör hemma i någon sagobok där huvudpersonen träffar flera olika monster när den är ute på äventyr.

Det är inte så att jag inte har försökt mig på det här med tedrickande. Jag har testat allt ifrån grönt te till något som kanske hette chai (har inte så värst mycket koll) till det heliga PG Tips men jag har aldrig lyckats hitta något som jag gillar. Och det här leder till den stora frågan: Vad beror det här absurda och sjuka beteendet på? Är man engelsk så ska man dricka te, så enkelt är det. Att inte dricka te motsvarar ju att svika fosterlandet. Nu när jag tänker på det så är det kanske inte är så konstigt att jag till slut fick flytta därifrån och starta ett nytt liv.

Jag tycker att det är lite skoj med alla de här stereotyperna som fortfarande finns kvar idag om olika länder. Jag skrattar fortfarande lika mycket när jag säger ett land och får höra det första som mina kompisar kommer på. Tjocka amerikaner, fulla irländare, tedrickande britter och så vidare. Men min favorit? Det måste nog vara vad ensamma walesiska herdar hittar på medan de håller koll på fåren. Jag och min bror låter inte min walesiska pappa komma undan med den!