20 apr 2014 16:30

23 jan 2015 15:41

Åkeriet upphörde 1980 men kollegorna träffas fortfarande

Varje månad träffas de gamla kollegorna från Helge Jonssons åkeri i Skövde för att snacka skit och dricka kaffe. Det har pågått i mer än 40 år och än har de inga planer på att lägga av.

Den här lördagen är det långbord som gäller på Café Princess i centrala Skövde. På bordet står tömda kaffekoppar och smuliga assietter och på stolarna sitter elva herrar med lastbilskörkort i plånboken.

Det är inte varje månad det dyker upp så många före detta kollegor.

– De som hinner och kan kommer. Ibland blir vi bara två, ibland sju–åtta, säger Christer Kjellberg.

Han började på Helge Jonssons åkeri 1967.

– Eller, jag var där ett halvår under 1965 också men det räknar jag inte med.

Ett par år tidigare, 1963, gjorde Jan-Eric Ericsson sitt första arbetspass bakom ratten på en av åkeriets lastbilar.

– Då jobbade vi även lördagar. Så en dag ordnade vi frukost och käkade tillsammans. Sen när vi slutade att jobba på lördagar så fortsatte vi ändå att fika någon gång i månaden, säger Jan-Eric Ericsson.

– I början hade vi ingen bestämd lördag utan då ringde några av de äldre gubbarna runt och frågade om man ville vara med och äta frukost den lördagen. Först ett par år senare bestämdes att det skulle bli den första helgfria lördagen varje månad, säger Christer Kjellberg.

Det var i början av 1970-talet. Sedan har det rullat på. Vid 9.30-tiden träffas de och gänget har fikat sig igenom många kondis – S-hallen, Helénsgården, Epa, Citybagarn ...

Helge Jonssons åkeri upphörde i och med en försäljning 1980 men chaufförerna som träffas arbetade alla för åkeriet.

– Vi trivs bra tillsammans. Det är roligt att träffas och tjôta lite en timme eller en och en halv. Och det är kul att hålla kontakten, det är lätt att den upphör annars, säger Christer Kjellberg.

Så vad pratar ni om när ni ses?

– Det blir mycket skitprat. Upp och ner och hit och dit. Gamla historier och berättelser från arbetstiden – och en del trafik också. Som att det var lugnt och sansat på vägarna förr, men i dag är motsatsen, säger Jan-Eric Ericsson.

I skiftet oktober–november brukar gänget gå ut och äta också. Den traditionen uppstod när chaufförerna bestämde sig för att lägga ner julbordstraditionen. Framför allt var det svårt att hitta lämpliga tider.

– ”Vi skiter i det och går ut och äter i oktober i stället”, bestämde vi då, säger Jan-Eric Ericsson.

Vad kollegorna gör då? Umgås och snackar skit såklart.

Den här lördagen är det långbord som gäller på Café Princess i centrala Skövde. På bordet står tömda kaffekoppar och smuliga assietter och på stolarna sitter elva herrar med lastbilskörkort i plånboken.

Det är inte varje månad det dyker upp så många före detta kollegor.

– De som hinner och kan kommer. Ibland blir vi bara två, ibland sju–åtta, säger Christer Kjellberg.

Han började på Helge Jonssons åkeri 1967.

– Eller, jag var där ett halvår under 1965 också men det räknar jag inte med.

Ett par år tidigare, 1963, gjorde Jan-Eric Ericsson sitt första arbetspass bakom ratten på en av åkeriets lastbilar.

– Då jobbade vi även lördagar. Så en dag ordnade vi frukost och käkade tillsammans. Sen när vi slutade att jobba på lördagar så fortsatte vi ändå att fika någon gång i månaden, säger Jan-Eric Ericsson.

– I början hade vi ingen bestämd lördag utan då ringde några av de äldre gubbarna runt och frågade om man ville vara med och äta frukost den lördagen. Först ett par år senare bestämdes att det skulle bli den första helgfria lördagen varje månad, säger Christer Kjellberg.

Det var i början av 1970-talet. Sedan har det rullat på. Vid 9.30-tiden träffas de och gänget har fikat sig igenom många kondis – S-hallen, Helénsgården, Epa, Citybagarn ...

Helge Jonssons åkeri upphörde i och med en försäljning 1980 men chaufförerna som träffas arbetade alla för åkeriet.

– Vi trivs bra tillsammans. Det är roligt att träffas och tjôta lite en timme eller en och en halv. Och det är kul att hålla kontakten, det är lätt att den upphör annars, säger Christer Kjellberg.

Så vad pratar ni om när ni ses?

– Det blir mycket skitprat. Upp och ner och hit och dit. Gamla historier och berättelser från arbetstiden – och en del trafik också. Som att det var lugnt och sansat på vägarna förr, men i dag är motsatsen, säger Jan-Eric Ericsson.

I skiftet oktober–november brukar gänget gå ut och äta också. Den traditionen uppstod när chaufförerna bestämde sig för att lägga ner julbordstraditionen. Framför allt var det svårt att hitta lämpliga tider.

– ”Vi skiter i det och går ut och äter i oktober i stället”, bestämde vi då, säger Jan-Eric Ericsson.

Vad kollegorna gör då? Umgås och snackar skit såklart.

  • Carl Johan Hjerpe