26 maj 2014 13:00

23 jan 2015 15:44

"Öknen är svår att bo i men landskapet är fantastiskt"

Antropologen och journalisten Åse Ottosson från Skultorp bor sedan många år i Australien. Hon har tidigare frilansat i Sri Lanka, Indien och Vietnam, rapporterat för Sida i Uganda, och helt omarbetat ett utbildningsprogram på aboriginska högskolan.
Och forskningen kring aboriginsk musik gav henne, förutom kunskap, några rejäla smällar. Bokstavligen.

Intresset för människor, mänskliga rättigheter och politik har tagit Åse Ottosson från Skultorp till en mängd intressanta platser där hon har fått inblick i många människors vardag.

Sedan 2000 bor hon i Alice Springs i Australiens öken. Staden har cirka 28 000 invånare, det kommer närmare 300 000 turister per år och det är 150 mil till närmaste stad.

– Öknen är svår att bo i men landskapet är fantastiskt. Man kan gå i veckor utan att träffa en själ. Det är så mäktigt. Jag känner ro och får perspektiv i tillvaron.

Liftade och frilansade

Åse fastnade för de norra och nordvästliga delarna av Australien redan när hon reste dit första gången efter att hon avslutat journalisthögskolan i Göteborg.

– Jag bodde i Skultorp från sex års ålder och gick hela grundskolan i Skövde. I nian pryade jag på SLA och tyckte att det var roligt. Efter gymnasiet valde jag, antingen skulle jag satsa på musiken eller skrivandet.

Vid första besöket i Australien stannade Åse i ett år. Hon liftade runt och frilansade.

– Jag blev så tagen av landskapet, det var fantastiskt, och varmt.

Tillbaka i Sverige skrev hon en bok om Australien som kom ut på Norstedts 1988, ”Drömtidslandet. Möten med natur och människor i Australien”. Den får hon fortfarande respons på från läsare.

Förälskad i antropologi

Tankar på att emigrera till Australien började ta form men innan det blev verklighet började Åse frilansa runt om i världen.

– Mitt stora intresse var frågor om tredje världen och jag besökte Sri Lanka, Indien, Vietnam och ett kambodjanskt flyktingläger i Thailand, bland annat. Jag skrev om Sidaprojekt, och om kvinnor och mänskliga rättigheter. Jag gjorde också dokumentär radio. Jag älskar verkligen radio!

Nu hade Åse frilanskontakter och kunde visa att hon kunde försörja sig. 1988 fick hon sitt uppehållstillstånd, flyttade till Perth och var under flera år stringer för Dagens industri.

Ytterligare ett bokprojekt tog henne hem till Sverige och bokförlaget. Hon sommarjobbade på Ekot och skulle bara vara här en kort tid, men ...

– Jag blev erbjuden en tjänst på Unicef, men då krävdes det kunskaper i socialantropologi. Nu blev det inget med det jobbet men jag började plugga och blev fullständigt förälskad i ämnet. Här finns allt: politik, ekonomi, kultur och socialt liv. Det blev en fördjupning av mitt journalistiska jobb på fältet.

Aboriginernas musik

En fil. kand. ledde vidare till en magisterexamen 1998 och fältarbetet för den uppsatsen gjorde Åse i Uganda. Det ledde till ett konsultuppdrag för Sida. Tack vare sin erfarenhet av Uganda fick hon möjlighet att leda en rapport om demokrati och mänskliga rättigheter i landet. Den blev sedan en del av grunden för det nya biståndsprogrammet.

Hon blev antagen som doktorand året efter och i sin doktorsavhandling valde hon att titta närmare på kulturen kring aboriginsk populärmusik. När Åse berättar om människorna hon träffat och lärt känna under sin tid i Australien, känns hennes intresse både varmt och äkta. Även om det kunde bli tuffa tag ibland.

Sedan tidigare visste hon en hel del om musiken och banden eftersom hon lärt känna musiker genom sitt eget musikintresse.

– Jag valde att fältarbeta i Alice Springsregionen med musiker från flera olika aboriginska grupper som talar olika språk.

– Vi ser rock, reggae och country som västerländsk musik, men de ser det som sin musik. Under 30-talet kom folk i de centrala öknarna i kontakt med cowboy- och countrymusik. Genom flera generationer har de tolkat och skrivit countrymusik på sitt sätt, som de sjunger på sina språk. Det är en berättande sångstil och det passar deras myter.

Vilda slagsmål på turné

Den aboriginska rock-, country- och reggaevärlden i regionen innehåller nästan bara män och Åses avhandling handlade om den sociala världen runt musiken. På vilket sätt är musiken ett medium för att vara en aboriginsk man? Hur fungerar maskuliniteten på turné? Vad händer när bushband kommer till stan?

En hel del skulle det visa sig.

– Det är en ganska vild värld med mycket alkohol och bråk. Att jag som vit kvinna kunde vara med över huvud taget berodde bara på att musikerna hade förtroende för mig.

– Däremot kunde jag få problem med kvinnorna som kom till konserterna. De trodde ibland att jag var ute efter männen och de blev svartsjuka. Jag fick några blåmärken jag också, men jag visste att musikerna skulle skydda mig om det blev för bråkigt.

Camping i bushen

2006 blev avhandlingen klar och Åse började då jobba på den aboriginska markstyrelsen i centrala Australien. Där jobbar bland annat antropologer för aboriginerna och tar reda på hur olika områden är heliga, och vilka grupper som har kulturellt ansvar för vilka områden. Det är viktigt att veta när exempelvis gruvbolag kommer och vill göra undersökningar.

– Jag var ute på fältet i tre veckor av fyra, jag campade i bushen med många kunniga gamla människor och jag älskade det.

– Jag jobbade där i ett och ett halvt år och fick sedan ett erbjudande om att undervisa på Australian national university i Canberra, och året efter på den aboriginska högskolan i Norra Territoriet. Jag märkte då att deras undervisning inte fungerade särskilt bra.

Ett konstaterande som ledde till att Åse fick i uppdrag att skriva om hela deras utbildningsprogram för filosofie kandidatexamen.

Saltlakrits och trista ostar

Åse har under en tid jobbat med ett nytt forskningsprojekt där hon undersöker hur relationerna mellan aboriginerna och övriga invånare ser ut i Alice Springs.

– Det nya i min forskning är mitt perspektiv. Jag tar inte skillnaderna mellan de olika folkslagen för givna, och jobbar med andra sociala skillnader som går över gränserna. Det handlar om vardagsforskning och det är väldigt intressant.

Pengarna till första delen av forskningen är slut och Åse ska nu ägna tre år åt att undervisa och handleda doktorander på Universitetet i Sydney.

Det är inte ofta som Åse åker till Sverige och hälsar på. Semesterdagarna vill hon gärna använda även till andra besöksmål och hon gillar att besöka öknarna i USA, bland annat.

Är det något du saknar från Sverige?

– Det vanliga du vet, familj, vänner, saltlakrits och ost. Ostkulturen här är väldigt tråkig.

Intresset för människor, mänskliga rättigheter och politik har tagit Åse Ottosson från Skultorp till en mängd intressanta platser där hon har fått inblick i många människors vardag.

Sedan 2000 bor hon i Alice Springs i Australiens öken. Staden har cirka 28 000 invånare, det kommer närmare 300 000 turister per år och det är 150 mil till närmaste stad.

– Öknen är svår att bo i men landskapet är fantastiskt. Man kan gå i veckor utan att träffa en själ. Det är så mäktigt. Jag känner ro och får perspektiv i tillvaron.

Liftade och frilansade

Åse fastnade för de norra och nordvästliga delarna av Australien redan när hon reste dit första gången efter att hon avslutat journalisthögskolan i Göteborg.

– Jag bodde i Skultorp från sex års ålder och gick hela grundskolan i Skövde. I nian pryade jag på SLA och tyckte att det var roligt. Efter gymnasiet valde jag, antingen skulle jag satsa på musiken eller skrivandet.

Vid första besöket i Australien stannade Åse i ett år. Hon liftade runt och frilansade.

– Jag blev så tagen av landskapet, det var fantastiskt, och varmt.

Tillbaka i Sverige skrev hon en bok om Australien som kom ut på Norstedts 1988, ”Drömtidslandet. Möten med natur och människor i Australien”. Den får hon fortfarande respons på från läsare.

Förälskad i antropologi

Tankar på att emigrera till Australien började ta form men innan det blev verklighet började Åse frilansa runt om i världen.

– Mitt stora intresse var frågor om tredje världen och jag besökte Sri Lanka, Indien, Vietnam och ett kambodjanskt flyktingläger i Thailand, bland annat. Jag skrev om Sidaprojekt, och om kvinnor och mänskliga rättigheter. Jag gjorde också dokumentär radio. Jag älskar verkligen radio!

Nu hade Åse frilanskontakter och kunde visa att hon kunde försörja sig. 1988 fick hon sitt uppehållstillstånd, flyttade till Perth och var under flera år stringer för Dagens industri.

Ytterligare ett bokprojekt tog henne hem till Sverige och bokförlaget. Hon sommarjobbade på Ekot och skulle bara vara här en kort tid, men ...

– Jag blev erbjuden en tjänst på Unicef, men då krävdes det kunskaper i socialantropologi. Nu blev det inget med det jobbet men jag började plugga och blev fullständigt förälskad i ämnet. Här finns allt: politik, ekonomi, kultur och socialt liv. Det blev en fördjupning av mitt journalistiska jobb på fältet.

Aboriginernas musik

En fil. kand. ledde vidare till en magisterexamen 1998 och fältarbetet för den uppsatsen gjorde Åse i Uganda. Det ledde till ett konsultuppdrag för Sida. Tack vare sin erfarenhet av Uganda fick hon möjlighet att leda en rapport om demokrati och mänskliga rättigheter i landet. Den blev sedan en del av grunden för det nya biståndsprogrammet.

Hon blev antagen som doktorand året efter och i sin doktorsavhandling valde hon att titta närmare på kulturen kring aboriginsk populärmusik. När Åse berättar om människorna hon träffat och lärt känna under sin tid i Australien, känns hennes intresse både varmt och äkta. Även om det kunde bli tuffa tag ibland.

Sedan tidigare visste hon en hel del om musiken och banden eftersom hon lärt känna musiker genom sitt eget musikintresse.

– Jag valde att fältarbeta i Alice Springsregionen med musiker från flera olika aboriginska grupper som talar olika språk.

– Vi ser rock, reggae och country som västerländsk musik, men de ser det som sin musik. Under 30-talet kom folk i de centrala öknarna i kontakt med cowboy- och countrymusik. Genom flera generationer har de tolkat och skrivit countrymusik på sitt sätt, som de sjunger på sina språk. Det är en berättande sångstil och det passar deras myter.

Vilda slagsmål på turné

Den aboriginska rock-, country- och reggaevärlden i regionen innehåller nästan bara män och Åses avhandling handlade om den sociala världen runt musiken. På vilket sätt är musiken ett medium för att vara en aboriginsk man? Hur fungerar maskuliniteten på turné? Vad händer när bushband kommer till stan?

En hel del skulle det visa sig.

– Det är en ganska vild värld med mycket alkohol och bråk. Att jag som vit kvinna kunde vara med över huvud taget berodde bara på att musikerna hade förtroende för mig.

– Däremot kunde jag få problem med kvinnorna som kom till konserterna. De trodde ibland att jag var ute efter männen och de blev svartsjuka. Jag fick några blåmärken jag också, men jag visste att musikerna skulle skydda mig om det blev för bråkigt.

Camping i bushen

2006 blev avhandlingen klar och Åse började då jobba på den aboriginska markstyrelsen i centrala Australien. Där jobbar bland annat antropologer för aboriginerna och tar reda på hur olika områden är heliga, och vilka grupper som har kulturellt ansvar för vilka områden. Det är viktigt att veta när exempelvis gruvbolag kommer och vill göra undersökningar.

– Jag var ute på fältet i tre veckor av fyra, jag campade i bushen med många kunniga gamla människor och jag älskade det.

– Jag jobbade där i ett och ett halvt år och fick sedan ett erbjudande om att undervisa på Australian national university i Canberra, och året efter på den aboriginska högskolan i Norra Territoriet. Jag märkte då att deras undervisning inte fungerade särskilt bra.

Ett konstaterande som ledde till att Åse fick i uppdrag att skriva om hela deras utbildningsprogram för filosofie kandidatexamen.

Saltlakrits och trista ostar

Åse har under en tid jobbat med ett nytt forskningsprojekt där hon undersöker hur relationerna mellan aboriginerna och övriga invånare ser ut i Alice Springs.

– Det nya i min forskning är mitt perspektiv. Jag tar inte skillnaderna mellan de olika folkslagen för givna, och jobbar med andra sociala skillnader som går över gränserna. Det handlar om vardagsforskning och det är väldigt intressant.

Pengarna till första delen av forskningen är slut och Åse ska nu ägna tre år åt att undervisa och handleda doktorander på Universitetet i Sydney.

Det är inte ofta som Åse åker till Sverige och hälsar på. Semesterdagarna vill hon gärna använda även till andra besöksmål och hon gillar att besöka öknarna i USA, bland annat.

Är det något du saknar från Sverige?

– Det vanliga du vet, familj, vänner, saltlakrits och ost. Ostkulturen här är väldigt tråkig.