02 jun 2014 08:00

23 jan 2015 15:44

Lisa Andersson: Varning för barn

Något jag kan tycka att vi har alldeles för lite av här i livet nuförtiden, är ärlighet. Det där allra första personer tänker på när de ser eller hör något eller någon. Som tur är har jag en lösning på det problemet. Nämligen att hänga med barn en eftermiddag, då får man all ärlighet som kan behövas på några veckor.

Barn säger nästan alltid exakt vad de tänker och tycker. Ett alldeles strålande exempel på detta var jag med om för någon månad sedan. Jag hade varit och simtränat med min mamma och stod i duschen i simhallen efteråt. En bit längre bort stod en tjej på ungefär fyra år.

– Det luktar äckligt! gormade hon.

– Nej, det luktar mango, svarade hennes mamma pedagogisk om lukten på duschkrämen flickan var upprörd över.

– Men jag vill inte lukta mango! skrek hon till svar.

När jag senare återberättade det hela för min mamma så sa hon att det faktiskt låg något i det där, att det faktiskt är lite konstigt att vi människor vill gå runt och lukta som en exotisk frukt. Jag är beredd att hålla med. Det var något härligt ärligt över flickans genuina ilska över att duschtvålen luktade mango, sån där ärlig ilska som bara barn kan åstadkomma. En annan händelse inträffade när jag var på mitt jobb häromdagen. Det var inte min vanliga barngrupp som jag hade hand om, utan jag hoppade in för en kollega som fått förhinder. Min bror jobbar på samma ställe, så när vi satt där i godan ro i soffan och spelade kort, kom det fram en tjej.

– Är det där din flickvän? frågade hon min bror.

– Nej, svarade han, det är min syster.

– Men VA? utbrast hon. Hon är ju mycket finare än dig!

Min alldeles förträffligt fina bror försvarade sig med att han faktiskt inte sminkade sig, men vi blev lite fulla i skratt båda två över det brutala uttalandet.

Men samhället formar hos hela tiden till att vara artiga, så det blir lite av de där roliga formuleringarna vid fikabordet på jobbet eller i skolmatsalen. Förmodligen är det bara bra att vara artig och vi tjänar nog alla i längden på att inte kalla främlingar för fula saker. Däremot så råder jag alla att hänga med någon unge som ni råkar ha i närheten, för de bjuder ta mig sjuttsingen alltid på överraskningar, det är en sak som stämmer. Helt ärligt alltså.

Barn säger nästan alltid exakt vad de tänker och tycker. Ett alldeles strålande exempel på detta var jag med om för någon månad sedan. Jag hade varit och simtränat med min mamma och stod i duschen i simhallen efteråt. En bit längre bort stod en tjej på ungefär fyra år.

– Det luktar äckligt! gormade hon.

– Nej, det luktar mango, svarade hennes mamma pedagogisk om lukten på duschkrämen flickan var upprörd över.

– Men jag vill inte lukta mango! skrek hon till svar.

När jag senare återberättade det hela för min mamma så sa hon att det faktiskt låg något i det där, att det faktiskt är lite konstigt att vi människor vill gå runt och lukta som en exotisk frukt. Jag är beredd att hålla med. Det var något härligt ärligt över flickans genuina ilska över att duschtvålen luktade mango, sån där ärlig ilska som bara barn kan åstadkomma. En annan händelse inträffade när jag var på mitt jobb häromdagen. Det var inte min vanliga barngrupp som jag hade hand om, utan jag hoppade in för en kollega som fått förhinder. Min bror jobbar på samma ställe, så när vi satt där i godan ro i soffan och spelade kort, kom det fram en tjej.

– Är det där din flickvän? frågade hon min bror.

– Nej, svarade han, det är min syster.

– Men VA? utbrast hon. Hon är ju mycket finare än dig!

Min alldeles förträffligt fina bror försvarade sig med att han faktiskt inte sminkade sig, men vi blev lite fulla i skratt båda två över det brutala uttalandet.

Men samhället formar hos hela tiden till att vara artiga, så det blir lite av de där roliga formuleringarna vid fikabordet på jobbet eller i skolmatsalen. Förmodligen är det bara bra att vara artig och vi tjänar nog alla i längden på att inte kalla främlingar för fula saker. Däremot så råder jag alla att hänga med någon unge som ni råkar ha i närheten, för de bjuder ta mig sjuttsingen alltid på överraskningar, det är en sak som stämmer. Helt ärligt alltså.