02 jun 2014 09:27

23 jan 2015 15:45

Skeppsättningen kan få ny ägare

Staten vill minska sitt ägande av kulturfastigheter

Finansiering. Askeberga skeppssättning kan bli en av de fornlämningar som staten vill slippa ansvaret för.
– Vad staten än vill lägga över på kommunerna så måste det följa någon typ av finansiering, säger Katarina Jonsson, (M).

I den statliga utredningen ”Statens kulturfastigheter–urval och förvaltning för framtiden” som kom i höstas nämns bland annat Askeberga skeppssättning (som väl egentligen inte är någon skeppssättning utan någon annan form av stensättning) som en av de fornlämningar som staten inte längre behöver och vill ha i sin ägo.

Frågan är bara vem som ska ta över ansvaret. Det kan bli tal om kommuner och/eller hembygdsföreningar eller dylikt.

Diskussion om pengar

Folke Larsson var utredningens sekreterare och han berättar att det, som det ser ut i dag, inte verkar brådska med någon ”utförsäljning”.

– I den här första remissomgången vill regeringskansliet ha in principiella synpunkter och de vill inte förhasta sig. I stället för att rikta in sig på enskilda objekt har remissen gått till centrala aktörer.

Folke Larsson menar att en sådan här fråga ofta blir en diskussion om pengar, och att staten förmodligen inte kommer att vinna så mycket ekonomiskt på den här idén som man hade trott.

– Det är viktigt att diskutera de ekonomiska förutsättningarna i förväg. Ett statligt ägande garanterar heller inte långsiktigt underhåll som många tror.

Måste ha en strategi

Oavsett vad som händer och vem som eventuellt tar över ansvaret för de fornlämningar som finns med på listan, så kan inte vad som helst hända.

– Fornminneslagen ger ett mycket starkt skydd. Förr var det inte så och då var det mer motiverat att staten ägde fornminnena. I första hand tycker jag att man ska bestämma sig för en bra strategi. Att staten exempelvis ska äga platser och byggnader som speglar statens utveckling samt dem som har ett betydande nationellt intresse.

Folke Larsson vet inte i vilket tempo det här ärendet handläggs men han tror att intresset att driva igenom det snabbt har falnat då man insåg att man inte kunde vinna mycket ekonomiskt på det.

Inte utan ersättning

Kommunalrådet Katarina Jonsson, (M), kan egentligen inte kommentera det specifika ärendet eftersom någon formell fråga inte har kommit, men ...

– Vad staten än vill lägga över på kommunerna så måste det följa någon typ av finansiering. Men jag kan se möjligheterna. Ju mer vi kan göra i samverkan desto bättre är det, och vi kan uppnå synergieffekter med exempelvis hembygdsföreningar.

– Vi kan få ut mer med ett lokalt perspektiv och om vi kan göra det här i samverkan så kan man göra platsen mer attraktiv.

Förutom Askeberga har även Höjentorps kungsgård, Suntaks gamla kyrka och Ekornavallen hamnat i kolumnen för eventuellt nytt ägandeskap. SLA publicerade en artikel om Ekornavallen den 22 maj.

I den statliga utredningen ”Statens kulturfastigheter–urval och förvaltning för framtiden” som kom i höstas nämns bland annat Askeberga skeppssättning (som väl egentligen inte är någon skeppssättning utan någon annan form av stensättning) som en av de fornlämningar som staten inte längre behöver och vill ha i sin ägo.

Frågan är bara vem som ska ta över ansvaret. Det kan bli tal om kommuner och/eller hembygdsföreningar eller dylikt.

Diskussion om pengar

Folke Larsson var utredningens sekreterare och han berättar att det, som det ser ut i dag, inte verkar brådska med någon ”utförsäljning”.

– I den här första remissomgången vill regeringskansliet ha in principiella synpunkter och de vill inte förhasta sig. I stället för att rikta in sig på enskilda objekt har remissen gått till centrala aktörer.

Folke Larsson menar att en sådan här fråga ofta blir en diskussion om pengar, och att staten förmodligen inte kommer att vinna så mycket ekonomiskt på den här idén som man hade trott.

– Det är viktigt att diskutera de ekonomiska förutsättningarna i förväg. Ett statligt ägande garanterar heller inte långsiktigt underhåll som många tror.

Måste ha en strategi

Oavsett vad som händer och vem som eventuellt tar över ansvaret för de fornlämningar som finns med på listan, så kan inte vad som helst hända.

– Fornminneslagen ger ett mycket starkt skydd. Förr var det inte så och då var det mer motiverat att staten ägde fornminnena. I första hand tycker jag att man ska bestämma sig för en bra strategi. Att staten exempelvis ska äga platser och byggnader som speglar statens utveckling samt dem som har ett betydande nationellt intresse.

Folke Larsson vet inte i vilket tempo det här ärendet handläggs men han tror att intresset att driva igenom det snabbt har falnat då man insåg att man inte kunde vinna mycket ekonomiskt på det.

Inte utan ersättning

Kommunalrådet Katarina Jonsson, (M), kan egentligen inte kommentera det specifika ärendet eftersom någon formell fråga inte har kommit, men ...

– Vad staten än vill lägga över på kommunerna så måste det följa någon typ av finansiering. Men jag kan se möjligheterna. Ju mer vi kan göra i samverkan desto bättre är det, och vi kan uppnå synergieffekter med exempelvis hembygdsföreningar.

– Vi kan få ut mer med ett lokalt perspektiv och om vi kan göra det här i samverkan så kan man göra platsen mer attraktiv.

Förutom Askeberga har även Höjentorps kungsgård, Suntaks gamla kyrka och Ekornavallen hamnat i kolumnen för eventuellt nytt ägandeskap. SLA publicerade en artikel om Ekornavallen den 22 maj.