10 jun 2014 06:00

23 jan 2015 15:45

Kritisk mot agerande i naturområde

LORINGA: Furhoff tycker att markägaren är bästa förvaltaren

Loringaskogen är nu klassad som naturreservat. Markägaren Joakim Furhoff är mer nöjd med det än med klassningen Natura 2000 som det var tidigare, men ...
– Jag har lagt massa tid på det här och varit helt tokig ibland. I min värld är det här en stöld från mitt företag.

Joakim Furhoff på Loringa egendom visar en av hagarna som är en del av det nya naturreservatet Loringaskogen.

– Den här marken har betats i generationer och det skulle ha fortsatt. Jag har inte nötkreatur själv längre men jag arrenderar ut marken till bete.

1998 blev marken klassad som Natura 2000 av länsstyrelsen. Då ringde någon från länsstyrelsen och frågade om Joakim var med på det och i fastighetsregistret står det: ”ok”. Joakim har aldrig skrivit på något papper med ett godkännande.

– Jag har inget minne av telefonsamtalet men jag vet att jag alltid säger nej till sådana frågor. Jag anser att mark förvaltas bäst av den enskilda markägaren.

Marken blev Natura 2000 och Joakim fick besök av en person från länsstyrelsen.

– Jag fick höra att marken snabbt skulle tas om hand så att den inte skulle förfaras. Men den här marken har aldrig varit hotad. Varför tror de att den ser ut som den gör?

Har fått ersättning

När marken var Natura 2000 fick inte Joakim avverka något och han fick heller ingen ersättning för det. Nu, när området är naturreservat, så får han ersättning. Han vill inte avslöja hur mycket, men han är nöjd.

– Jo, jag har ju skrivit på pappren. Men jag tycker att jag blev inmålad i ett hörn. Hade jag inte skrivit på hade det fortfarande varit Natura 2000 och jag hade inte fått några pengar.

Nu har ett nytt elstängsel satts upp runt betesmarkerna och det finns även en liten parkeringsplats för besökare. I området, som är 23 hektar och sträcker sig från Nolmarken till Grevagården, finns bland annat orkidéer och sällsynta svampar såsom almdyna och scharlakanröd vårskål.

”Det kostar en slant”

Betesdjuren kommer att finnas kvar men i dagsläget vet inte Joakim vem som ska sköta administrationen kring arrendet eller hur man praktiskt ska flytta djuren mellan de olika hagarna och betesfållorna.

– Det här har tagit mig 16 år. Jag vet inte hur mycket tid jag har lagt ner men det är massor, och jag har varit helt tokig ibland.

– Det jag tycker är allra tråkigast är att myndigheten bara kliver in och tar över förvaltningen. Det här var en fin mark, den tar vi. Det här naturreservatet är nästan tio procent av fastigheten.

Örjan Nilsson, biolog på länsstyrelsen, har handlagt ärendet. Han förstår att Joakim Furhoff tycker att myndigheten lägger sig i.

– För att orkidéerna ska klara sig så behövs det mer skötsel, och vi kanske måste gå in och göra det manuellt. Jag kritiserar inte Joakims skötsel men marken måste hävdas bättre. Hur arbetet ska regleras är inte klart men vi hoppas på ett samarbete med markägaren.

– Vi har en pott med pengar till de skyddade områdena, men den är inte oändlig och vi måste prioritera. Jag hoppas, och tror, att vi har möjlighet att förvalta den här marken på ett bra sätt. Marker med höga naturvärden måste skötas och det kostar en slant.

Joakim Furhoff på Loringa egendom visar en av hagarna som är en del av det nya naturreservatet Loringaskogen.

– Den här marken har betats i generationer och det skulle ha fortsatt. Jag har inte nötkreatur själv längre men jag arrenderar ut marken till bete.

1998 blev marken klassad som Natura 2000 av länsstyrelsen. Då ringde någon från länsstyrelsen och frågade om Joakim var med på det och i fastighetsregistret står det: ”ok”. Joakim har aldrig skrivit på något papper med ett godkännande.

– Jag har inget minne av telefonsamtalet men jag vet att jag alltid säger nej till sådana frågor. Jag anser att mark förvaltas bäst av den enskilda markägaren.

Marken blev Natura 2000 och Joakim fick besök av en person från länsstyrelsen.

– Jag fick höra att marken snabbt skulle tas om hand så att den inte skulle förfaras. Men den här marken har aldrig varit hotad. Varför tror de att den ser ut som den gör?

Har fått ersättning

När marken var Natura 2000 fick inte Joakim avverka något och han fick heller ingen ersättning för det. Nu, när området är naturreservat, så får han ersättning. Han vill inte avslöja hur mycket, men han är nöjd.

– Jo, jag har ju skrivit på pappren. Men jag tycker att jag blev inmålad i ett hörn. Hade jag inte skrivit på hade det fortfarande varit Natura 2000 och jag hade inte fått några pengar.

Nu har ett nytt elstängsel satts upp runt betesmarkerna och det finns även en liten parkeringsplats för besökare. I området, som är 23 hektar och sträcker sig från Nolmarken till Grevagården, finns bland annat orkidéer och sällsynta svampar såsom almdyna och scharlakanröd vårskål.

”Det kostar en slant”

Betesdjuren kommer att finnas kvar men i dagsläget vet inte Joakim vem som ska sköta administrationen kring arrendet eller hur man praktiskt ska flytta djuren mellan de olika hagarna och betesfållorna.

– Det här har tagit mig 16 år. Jag vet inte hur mycket tid jag har lagt ner men det är massor, och jag har varit helt tokig ibland.

– Det jag tycker är allra tråkigast är att myndigheten bara kliver in och tar över förvaltningen. Det här var en fin mark, den tar vi. Det här naturreservatet är nästan tio procent av fastigheten.

Örjan Nilsson, biolog på länsstyrelsen, har handlagt ärendet. Han förstår att Joakim Furhoff tycker att myndigheten lägger sig i.

– För att orkidéerna ska klara sig så behövs det mer skötsel, och vi kanske måste gå in och göra det manuellt. Jag kritiserar inte Joakims skötsel men marken måste hävdas bättre. Hur arbetet ska regleras är inte klart men vi hoppas på ett samarbete med markägaren.

– Vi har en pott med pengar till de skyddade områdena, men den är inte oändlig och vi måste prioritera. Jag hoppas, och tror, att vi har möjlighet att förvalta den här marken på ett bra sätt. Marker med höga naturvärden måste skötas och det kostar en slant.