04 jul 2014 08:00

23 jan 2015 15:46

Att skriva är som ett gift för Ann

Andra spänningsromanen på gång

Ann Olerot ser sin debutbok Grannflickan som en lärobok. Nu håller hon på att skriva sin andra spänningsroman och hon hoppas att den kommer ut nästa år.
– Jag vill skriva för att underhålla, säger hon.

Ann Olerot har alltid tyckt om att skriva och att läsa böcker. Hon skrev många noveller – det är ett bra sätt att träna sig på tycker hon – fast bara för byrålådan.

– Men så blev jag så inne i en novell och undrade: Det kanske kan bli en bok?

Det blev så; debutboken och spänningsromanen Grannflickan som kom förra året.

– Det är ett stort steg att ta, att ge ut en bok. Det är rätt skrämmande. Alla tycker något, verkligen något.

Eget förlag

Så hon frågade sig: Vad är det värsta som kan hända? Jo, det är att folk tycker att boken är dålig.

– Så jag bestämde mig för att ge ut den.

Hon ger ut den på eget förlag, Sanna förlag. Att ge ut en bok själv innebär mycket arbete. Det är allt från att skriva till att marknadsföra.

– Vet du hur svårt det är att skriva baksidestexten? Man ska ju vilja läsa boken, säger Ann som kallar debutboken för sin lärobok eftersom hon lärt sig otroligt mycket på att ge ut den.

Falköpingsmiljöer

Grannflickan utspelar sig i Falköping och för Ann Olerot fanns det inget annat alternativ.

– Det är det jag känner till. Man måste sätta Falköping på kartan. Det är inte Sveriges tråkigaste stad, eller hur?

Just Falköpingsmiljöerna är det många som läst boken som tyckt om berättar hon. Att de känner igen sig och kan leva sig in i var boken utspelar sig.

Nu skriver Ann på bok nummer två som är fristående från den första. Det är också en spänningsroman med titeln Änglasynden. Hon hoppas att den kommer ut nästa år.

Verklighetsbaserad bok

Hon skriver också på en verklighetsbaserad bok som handlar om en 40-årig kvinna och hennes liv.

– Det är jätteroligt att skriva tillsammans med någon. Hon berättar för mig och jag skriver. Berättelsen är sann så handlingen är färdig, nu gäller det att hitta känslan.

Har du några tips till dem som vill skriva en bok?

– Att tro på sig själv, verkligen tro på sig själv. Tror du inte på dig själv så är det ingen annan som gör det heller. Och att inte ge upp. Det tar väldigt mycket tid att skriva.

Är det värt det?

– Det blir som ett slags gift. Man kan inte sluta, så är det faktiskt. Det som är lite roligt när man skrivit ett tag och varit med på Bokmässan, är att man lär känna andra som skriver. De som har samma drömmar och visioner. Om man håller på att skriva är det bra att vara i skrivarkretsar.

Ann Olerot har alltid tyckt om att skriva och att läsa böcker. Hon skrev många noveller – det är ett bra sätt att träna sig på tycker hon – fast bara för byrålådan.

– Men så blev jag så inne i en novell och undrade: Det kanske kan bli en bok?

Det blev så; debutboken och spänningsromanen Grannflickan som kom förra året.

– Det är ett stort steg att ta, att ge ut en bok. Det är rätt skrämmande. Alla tycker något, verkligen något.

Eget förlag

Så hon frågade sig: Vad är det värsta som kan hända? Jo, det är att folk tycker att boken är dålig.

– Så jag bestämde mig för att ge ut den.

Hon ger ut den på eget förlag, Sanna förlag. Att ge ut en bok själv innebär mycket arbete. Det är allt från att skriva till att marknadsföra.

– Vet du hur svårt det är att skriva baksidestexten? Man ska ju vilja läsa boken, säger Ann som kallar debutboken för sin lärobok eftersom hon lärt sig otroligt mycket på att ge ut den.

Falköpingsmiljöer

Grannflickan utspelar sig i Falköping och för Ann Olerot fanns det inget annat alternativ.

– Det är det jag känner till. Man måste sätta Falköping på kartan. Det är inte Sveriges tråkigaste stad, eller hur?

Just Falköpingsmiljöerna är det många som läst boken som tyckt om berättar hon. Att de känner igen sig och kan leva sig in i var boken utspelar sig.

Nu skriver Ann på bok nummer två som är fristående från den första. Det är också en spänningsroman med titeln Änglasynden. Hon hoppas att den kommer ut nästa år.

Verklighetsbaserad bok

Hon skriver också på en verklighetsbaserad bok som handlar om en 40-årig kvinna och hennes liv.

– Det är jätteroligt att skriva tillsammans med någon. Hon berättar för mig och jag skriver. Berättelsen är sann så handlingen är färdig, nu gäller det att hitta känslan.

Har du några tips till dem som vill skriva en bok?

– Att tro på sig själv, verkligen tro på sig själv. Tror du inte på dig själv så är det ingen annan som gör det heller. Och att inte ge upp. Det tar väldigt mycket tid att skriva.

Är det värt det?

– Det blir som ett slags gift. Man kan inte sluta, så är det faktiskt. Det som är lite roligt när man skrivit ett tag och varit med på Bokmässan, är att man lär känna andra som skriver. De som har samma drömmar och visioner. Om man håller på att skriva är det bra att vara i skrivarkretsar.