05 jul 2014 06:00

23 jan 2015 15:46

Poliser rädda – vågar inte säga sin åsikt

Växande missnöje inom polisen

Ilskan och frustrationen bland poliser i yttre tjänst växer. Det handlar om missnöje med löner och arbetsvillkor – men också med arbetsgivaren.
– Många vågar inte säga vad de tycker av rädsla för den framtida karriären, säger Per Gustafsson, polis sedan fyra år tillbaka.

Per Gustafsson har varit polis i fyra år. Polisyrket har inte blivit riktigt det han hoppades när han utbildade sig.

– Jag, precis som mina kollegor, brinner för jobbet. Det är ett bra yrke och innehåller många roliga arbetsuppgifter, men också sådana som verkligen inte är trevliga. Då skulle det underlätta om man hade en god arbetsmiljö där man känner stöd från ledningen. Men många känner inte det stödet. Det är det jag får höra hela tiden, alla pratar om det, men ingen vågar säga något högt av rädsla för hur det ska drabba dem.

Lågt i tak

Per talar om ett bemötande från ledningen som inte ger förtroende och skapar trygghet. I en undersökning gällande Nöjd- medarbetarindex för ett år sedan hamnade Skaraborg väldigt lågt.

– Visst tillsattes ett arbete för att höja nöjdheten, men jag skulle knappast tro att det har gett resultat. Det är inte så det låter bland kollegorna.

Per har själv fått uppleva att det är lågt i tak gällande yttrandefriheten. I en skämtskrift uppmuntrade han för ett par år sedan sina kollegor. Efter ett tillrättavisande samtal gjordes en polisanmälan mot honom om sekretessbrott och tjänstefel.

– Jag förhördes i personalansvarsnämnden och granskades av åklagare och Justitiekanslern, JK, men friades snabbt. Men jag fälldes internt, cheferna förklarade för mig att mitt förtroendekapital var helt förverkat.

Tufft sommarschema

Missnöjet växer hos Skaraborgspoliserna – sommarschemat är kanske det som fått bägaren att rinna över. Schemat är tufft, i synnerhet för dem med treskift. Titt som tätt kommenderas personal in trots att de är lediga.

– Man har jobbat tre helger och är ledig den fjärde men kommenderas in. Det är väldigt jobbigt. Visst röstade personalen för två semesterperioder i stället för tre – det är inte roligt att ha juni som semestermånad – vilket innebär ett tuffare schema.

Men man har haft två perioder tidigare och ändå haft ett bättre schema. Något är annorlunda i år.

– Personalen är underdimensionerad, vilket innebär att poliser måste tas in på övertid. Man kan tolka det som att detta var kalkylerat.

Per Gustafsson har sedan en tid tillbaka lämnat yttre tjänst och är nu utredare.

– Men jag vill ändå stå upp för poliserna i yttre tjänst, jag mår dåligt av att veta att andra är rädda för att uttala sig.

Per beskriver hur majoriteten av kollegorna i yttre tjänst går med knuten näve i fickan och att vissa till och med talar om att sluta som poliser.

Lönen viktig

Många av problemen som finns i Skaraborg finns också bland poliser på andra håll i landet. Det handlar om dåliga ingångslöner. 21 000 kronor i månaden, men Polisförbundet kämpar för 25 000 kronor.

– Det blir väldigt tydligt hur Rikspolisstyrelsen värderar uniformerad personal när man tar in civilutredare som saknar polisutbildning med en månadslön på 28 000 kronor. Inget ont om dem, men signalen är uppenbar.

Andra lönefrågor som väcker starka känslor är hur poliser i landet nu delas in i tre grupper A (bra), B (bättre) och C (bäst).

– Detta är som en käftsmäll för många. Det drabbar ju alla men sker godtyckligt – att mäta polisarbetet är svårt. Är det den som skrivit ut flest böter som är bäst, eller är det den som bemöter människor på ett bra sätt och löser konfliktsituationer?

Per Gustafsson har varit polis i fyra år. Polisyrket har inte blivit riktigt det han hoppades när han utbildade sig.

– Jag, precis som mina kollegor, brinner för jobbet. Det är ett bra yrke och innehåller många roliga arbetsuppgifter, men också sådana som verkligen inte är trevliga. Då skulle det underlätta om man hade en god arbetsmiljö där man känner stöd från ledningen. Men många känner inte det stödet. Det är det jag får höra hela tiden, alla pratar om det, men ingen vågar säga något högt av rädsla för hur det ska drabba dem.

Lågt i tak

Per talar om ett bemötande från ledningen som inte ger förtroende och skapar trygghet. I en undersökning gällande Nöjd- medarbetarindex för ett år sedan hamnade Skaraborg väldigt lågt.

– Visst tillsattes ett arbete för att höja nöjdheten, men jag skulle knappast tro att det har gett resultat. Det är inte så det låter bland kollegorna.

Per har själv fått uppleva att det är lågt i tak gällande yttrandefriheten. I en skämtskrift uppmuntrade han för ett par år sedan sina kollegor. Efter ett tillrättavisande samtal gjordes en polisanmälan mot honom om sekretessbrott och tjänstefel.

– Jag förhördes i personalansvarsnämnden och granskades av åklagare och Justitiekanslern, JK, men friades snabbt. Men jag fälldes internt, cheferna förklarade för mig att mitt förtroendekapital var helt förverkat.

Tufft sommarschema

Missnöjet växer hos Skaraborgspoliserna – sommarschemat är kanske det som fått bägaren att rinna över. Schemat är tufft, i synnerhet för dem med treskift. Titt som tätt kommenderas personal in trots att de är lediga.

– Man har jobbat tre helger och är ledig den fjärde men kommenderas in. Det är väldigt jobbigt. Visst röstade personalen för två semesterperioder i stället för tre – det är inte roligt att ha juni som semestermånad – vilket innebär ett tuffare schema.

Men man har haft två perioder tidigare och ändå haft ett bättre schema. Något är annorlunda i år.

– Personalen är underdimensionerad, vilket innebär att poliser måste tas in på övertid. Man kan tolka det som att detta var kalkylerat.

Per Gustafsson har sedan en tid tillbaka lämnat yttre tjänst och är nu utredare.

– Men jag vill ändå stå upp för poliserna i yttre tjänst, jag mår dåligt av att veta att andra är rädda för att uttala sig.

Per beskriver hur majoriteten av kollegorna i yttre tjänst går med knuten näve i fickan och att vissa till och med talar om att sluta som poliser.

Lönen viktig

Många av problemen som finns i Skaraborg finns också bland poliser på andra håll i landet. Det handlar om dåliga ingångslöner. 21 000 kronor i månaden, men Polisförbundet kämpar för 25 000 kronor.

– Det blir väldigt tydligt hur Rikspolisstyrelsen värderar uniformerad personal när man tar in civilutredare som saknar polisutbildning med en månadslön på 28 000 kronor. Inget ont om dem, men signalen är uppenbar.

Andra lönefrågor som väcker starka känslor är hur poliser i landet nu delas in i tre grupper A (bra), B (bättre) och C (bäst).

– Detta är som en käftsmäll för många. Det drabbar ju alla men sker godtyckligt – att mäta polisarbetet är svårt. Är det den som skrivit ut flest böter som är bäst, eller är det den som bemöter människor på ett bra sätt och löser konfliktsituationer?