24 jul 2014 06:00

23 jan 2015 15:47

LEDARE: Hellre privat vårdhund än offentligt ointresse

Skövde har inget privat äldreboende. Men vi har privat hemhjälp och den växer så det knakar. Och tjänar pengar, förhoppningsvis. Jag måste ha missuppfattat något, jag trodde att äldre och sjuka skydde privat vård som pesten och ville förbjuda den.

Systrarna Odhs hemtjänst är en framgångssaga i bästa knalleanda. De sa upp sig från sina jobb inom sjukvården, vågade allt på att starta eget och blev nästan omgående belönade vid näringslivsgalan i Skövde. Vårdtagarna och tjänsterna har bara fortsatt att växa, nu erbjuder de vårdhundar också.

Det kanske låter dumt. Det är det inte. Jag minns mycket väl min mormor där hon satt på Norrmalms sjukhem, halvt förlamad efter en hjärnblödning och med så grav afasi att hon inte kunde göra sig förstådd för människor. Men när Lufsen, bearded collie till yrket, kom in på det lilla rummet så vaknade glädjen och ordförrådet till liv.

Vän av ordning (och vinstförbud) vill säkert påpeka att detta inte är deras bild av roffarkapitalister i vården; dessa påminner mer om en korsning mellan Joakim von Ankas ärkerival Von Pluring och Putins tama oljeoligarker. Visst finns det olämpliga ägare i privat vård. Men verkligheten har alltid gråskalor och går från två systrar som tar sina egna risker till ljusskygga riskkapitalister som säkert är med i världsomspännande konspirationer som Illuminaterna och vill de äldre illa. Det finns många kommuner som är dåliga på att sköta sina äldre också, men de lyfts sällan fram.

Inför Västerpartiets gammaltestamentliga förbud mot alla privata intressen så blir vårdhundarna också arbetslösa. Och runt om i landet får tusentals äldre som faktiskt trivs i sina privatägda äldreboenden tvångsförflyttas. Om nu den privata vården är så illa, varför väljer allt fler Skövdebor att anlita de hemska utsugarna i stället för den änglalika kommunen? Det är inte bara systrarna Odh och andra (plötsligt) stora bolag det handlar om, det finns gott om enpersonsfirmor som lever på eller drygar ut pensionen med att hjälpa till med hushållet för den som inte längre klarar det själv. Även de är tydligen onda utsugare.

Samtidigt konstaterar vi i Tidan att hemvården ställt in den årliga raggarträffen för äldre. Att en gång om året få sitta i en öppen Cadillac från 50-talet och känna vinden i håret ryms inte. Av högst oklara skäl, i SLA har förklaringen varit minst sagt otydligt. Det var inte av ekonomiska skäl, bara något som inte ingick i enhetschefens arbetsuppgifter trots att arrangemanget har nästan lika många år på nacken som bilarna själva.

Något är ruttet i debatten när livskvalitet – som kan räcka med en glad hund eller en biltur – över huvud taget inte nämns utan det bara pratas om vilka som tjänar pengar på vad.

Systrarna Odhs hemtjänst är en framgångssaga i bästa knalleanda. De sa upp sig från sina jobb inom sjukvården, vågade allt på att starta eget och blev nästan omgående belönade vid näringslivsgalan i Skövde. Vårdtagarna och tjänsterna har bara fortsatt att växa, nu erbjuder de vårdhundar också.

Det kanske låter dumt. Det är det inte. Jag minns mycket väl min mormor där hon satt på Norrmalms sjukhem, halvt förlamad efter en hjärnblödning och med så grav afasi att hon inte kunde göra sig förstådd för människor. Men när Lufsen, bearded collie till yrket, kom in på det lilla rummet så vaknade glädjen och ordförrådet till liv.

Vän av ordning (och vinstförbud) vill säkert påpeka att detta inte är deras bild av roffarkapitalister i vården; dessa påminner mer om en korsning mellan Joakim von Ankas ärkerival Von Pluring och Putins tama oljeoligarker. Visst finns det olämpliga ägare i privat vård. Men verkligheten har alltid gråskalor och går från två systrar som tar sina egna risker till ljusskygga riskkapitalister som säkert är med i världsomspännande konspirationer som Illuminaterna och vill de äldre illa. Det finns många kommuner som är dåliga på att sköta sina äldre också, men de lyfts sällan fram.

Inför Västerpartiets gammaltestamentliga förbud mot alla privata intressen så blir vårdhundarna också arbetslösa. Och runt om i landet får tusentals äldre som faktiskt trivs i sina privatägda äldreboenden tvångsförflyttas. Om nu den privata vården är så illa, varför väljer allt fler Skövdebor att anlita de hemska utsugarna i stället för den änglalika kommunen? Det är inte bara systrarna Odh och andra (plötsligt) stora bolag det handlar om, det finns gott om enpersonsfirmor som lever på eller drygar ut pensionen med att hjälpa till med hushållet för den som inte längre klarar det själv. Även de är tydligen onda utsugare.

Samtidigt konstaterar vi i Tidan att hemvården ställt in den årliga raggarträffen för äldre. Att en gång om året få sitta i en öppen Cadillac från 50-talet och känna vinden i håret ryms inte. Av högst oklara skäl, i SLA har förklaringen varit minst sagt otydligt. Det var inte av ekonomiska skäl, bara något som inte ingick i enhetschefens arbetsuppgifter trots att arrangemanget har nästan lika många år på nacken som bilarna själva.

Något är ruttet i debatten när livskvalitet – som kan räcka med en glad hund eller en biltur – över huvud taget inte nämns utan det bara pratas om vilka som tjänar pengar på vad.

  • Niclas Lindstrand