04 aug 2014 06:00

23 jan 2015 15:47

Trots tolvårigt löfte – inga rullstolsramper

Astrid Ljung älskar att bada. Men hon har inte badat i Skövde på 13 år. Ingen av kommunens badplatser är nämligen anpassade för rullstolsburna.

Astrid Ljung söker med blicken över asfalten och gräset. Var är marken som planast? Vilken väg är lämpligast?

– Man blir bra på att hitta lösningar på problem när man sitter i rullstol. Det är viktig att vara påhittig, säger hon.

För 13 år sedan blev Astrid rullstolsburen. Sedan dess har hon inte badat inom kommungränsen. Avsaknaden av rullstolsramper gör det omöjligt för henne att ta sig i och ur vattnet. Vid Stora badviken vid Simsjön går det förhållandevis bra att ta sig från parkeringen över vägen. Men sedan blir det svårare. En centimeterhög kant som skiljer asfalten från gräset är knappast till besvär för en gående, men i rullstol kan den innebära problem. Ojämnheter i marken som knappt känns under fötterna blir mycket mer kännbara när de ska passeras med hjul. För att ta sig ned mot stranden måste hon snedda över gräsytan i jakt på de jämna ytorna. Där gräs byts mot sand är det stopp.

– Det är omöjligt att ta sig ända fram till vattnet. Jag kan inte rulla i sanden. De små hjulen gräver ned sig, säger hon.

12 år – inget har hänt

I augusti 2002 antog kommunen ett handikapp-politiskt program. Ledordet i det 23-sidiga dokumentet är tillgänglighet. Programmet baseras på FN:s standardregler för att människor med funktionsnedsättning ska kunna vara delaktiga i samhället på samma villkor som personer utan funktionsnedsättning. I dokumentet åtar sig kommunen bland annat att ”badplatser (...) ska anpassas så att personer med funktionshinder har tillgänglighet”.

Dokumentet upprättades alltså för 12 år sedan. Ändå finns det ingen möjlighet för Astrid Ljung att ta sig ett bad på någon av kommunens badplatser.

– Man tycker ju att det inte borde kosta så mycket att fixa en ramp. Det behöver inte vara så avancerat heller, säger hon.

Beroende

Villevikens badplats vid Simsjön är i viss mån handikappanpassad. Det finns en handikapp-parkering och en handikapptoalett. Tidigare fanns det också en ramp, men den plockades bort eftersom den var i för dåligt skick. Någon ny lades aldrig i.

Astrid har en ärftlig sjukdom som bland annat leder till att muskulaturen i ben och fötter försvagas kraftigt. Symptomen blir värre med tiden.

– Innan jag hamnade i rullstol gick jag runt på kryckor i 15 år. Då kunde jag klättra på stegar och ta mig i och ur vattnet på egen hand. Men nu går inte det längre. Om jag ska bada är jag beroende av en ramp eller av andra.

För ett par veckor sedan badade hon på Guldkroksbadet i Hjo, där det finns en ramp. Det finns också väl tilltagna toaletter där det går att byta om, berättar Astrid.

– Dit borde kommunen åka och titta och ta efter. Där är det jättefint.

Astrid Ljung söker med blicken över asfalten och gräset. Var är marken som planast? Vilken väg är lämpligast?

– Man blir bra på att hitta lösningar på problem när man sitter i rullstol. Det är viktig att vara påhittig, säger hon.

För 13 år sedan blev Astrid rullstolsburen. Sedan dess har hon inte badat inom kommungränsen. Avsaknaden av rullstolsramper gör det omöjligt för henne att ta sig i och ur vattnet. Vid Stora badviken vid Simsjön går det förhållandevis bra att ta sig från parkeringen över vägen. Men sedan blir det svårare. En centimeterhög kant som skiljer asfalten från gräset är knappast till besvär för en gående, men i rullstol kan den innebära problem. Ojämnheter i marken som knappt känns under fötterna blir mycket mer kännbara när de ska passeras med hjul. För att ta sig ned mot stranden måste hon snedda över gräsytan i jakt på de jämna ytorna. Där gräs byts mot sand är det stopp.

– Det är omöjligt att ta sig ända fram till vattnet. Jag kan inte rulla i sanden. De små hjulen gräver ned sig, säger hon.

12 år – inget har hänt

I augusti 2002 antog kommunen ett handikapp-politiskt program. Ledordet i det 23-sidiga dokumentet är tillgänglighet. Programmet baseras på FN:s standardregler för att människor med funktionsnedsättning ska kunna vara delaktiga i samhället på samma villkor som personer utan funktionsnedsättning. I dokumentet åtar sig kommunen bland annat att ”badplatser (...) ska anpassas så att personer med funktionshinder har tillgänglighet”.

Dokumentet upprättades alltså för 12 år sedan. Ändå finns det ingen möjlighet för Astrid Ljung att ta sig ett bad på någon av kommunens badplatser.

– Man tycker ju att det inte borde kosta så mycket att fixa en ramp. Det behöver inte vara så avancerat heller, säger hon.

Beroende

Villevikens badplats vid Simsjön är i viss mån handikappanpassad. Det finns en handikapp-parkering och en handikapptoalett. Tidigare fanns det också en ramp, men den plockades bort eftersom den var i för dåligt skick. Någon ny lades aldrig i.

Astrid har en ärftlig sjukdom som bland annat leder till att muskulaturen i ben och fötter försvagas kraftigt. Symptomen blir värre med tiden.

– Innan jag hamnade i rullstol gick jag runt på kryckor i 15 år. Då kunde jag klättra på stegar och ta mig i och ur vattnet på egen hand. Men nu går inte det längre. Om jag ska bada är jag beroende av en ramp eller av andra.

För ett par veckor sedan badade hon på Guldkroksbadet i Hjo, där det finns en ramp. Det finns också väl tilltagna toaletter där det går att byta om, berättar Astrid.

– Dit borde kommunen åka och titta och ta efter. Där är det jättefint.

  • Axel Norén