04 okt 2014 12:00

23 jan 2015 15:51

Många bär ansvar för byggmissen

”Lita aldrig på någon annan än dig själv” är ett bevingat ordspråk som i bland är en sanning. Efter SLA:s avslöjanden om nya Billingskolans idrottshall kan man anta att många av dem som varit involverade i byggprocessen har förbannat sig själva. För att man inte kontrollerade ritningarna mer ingående och såg det uppenbara misstaget som fanns där framför näsan hela tiden men som ingen verkar ha granskat eller ifrågasatt.

Nu skulle det ju inte behövas. Man hade specificerat sina krav tydligt, på den punkten råder inga tveksamheter. En av Europas största och mest ansedda arkitektfirmor upphandlades för projekteringsarbetet. Kompetensen fanns där tillgänglig på alla fronter. Den litade man blint på. Ändå står Skövde kommun med byxorna neddragna och får skämmas bara en månad efter den pampiga invigningen.

Hur är det möjligt? Hur kan ett projekt som föregåtts av flera år med anbud, upphandlingar och projektering sluta med att en idrottshall förlorar flera meter på både bredden och längden från idé till färdig byggnad? Hur kan närmare 400 kvadratmeter golvyta bara försvinna från en ritning utan att någon upptäcker det?

Det är några av frågeställningarna som de ansvariga på Skövde kommun nu måste ställa sig. Om inte för sin egen skull så för att allmänheten, föreningslivet och skattebetalarna undrar och kräver det. Och för att historien från fadäsen med den sju (!) centimeter för korta simbassängen i Arena Skövde nu upprepade sig.

Asplunds bygg gjorde det en byggentreprenör gör - följer och bygger efter ritningarna - och bär därför ingen skuld.

Att White Arkitekter har begått ett misstag är uppenbart. Att kommunen vill lägga skulden på projektören är naturligt, men det innebär inte att man kan frånsäga sig sin del av ansvaret för slutresultatet, oavsett vad den juridiska processen kommer fram till.

Som tekniske chefen Karl Alexanderson självkritiskt påpekade i veckan så är det ”många som måste rannsaka sig själva”, och sannolikt pågår det arbetet redan internt.

Bland medarbetare (och invånare) i vår handbollstokiga kommun fanns all nödvändig expertis att tillgå. I Skövde är 40x20 inte bara ett mått utan ett mantra.

Ändå lade man allt i någon annans händer. Det måste man dra lärdom av.

”Lita aldrig på någon annan än dig själv” är ett bevingat ordspråk som i bland är en sanning. Efter SLA:s avslöjanden om nya Billingskolans idrottshall kan man anta att många av dem som varit involverade i byggprocessen har förbannat sig själva. För att man inte kontrollerade ritningarna mer ingående och såg det uppenbara misstaget som fanns där framför näsan hela tiden men som ingen verkar ha granskat eller ifrågasatt.

Nu skulle det ju inte behövas. Man hade specificerat sina krav tydligt, på den punkten råder inga tveksamheter. En av Europas största och mest ansedda arkitektfirmor upphandlades för projekteringsarbetet. Kompetensen fanns där tillgänglig på alla fronter. Den litade man blint på. Ändå står Skövde kommun med byxorna neddragna och får skämmas bara en månad efter den pampiga invigningen.

Hur är det möjligt? Hur kan ett projekt som föregåtts av flera år med anbud, upphandlingar och projektering sluta med att en idrottshall förlorar flera meter på både bredden och längden från idé till färdig byggnad? Hur kan närmare 400 kvadratmeter golvyta bara försvinna från en ritning utan att någon upptäcker det?

Det är några av frågeställningarna som de ansvariga på Skövde kommun nu måste ställa sig. Om inte för sin egen skull så för att allmänheten, föreningslivet och skattebetalarna undrar och kräver det. Och för att historien från fadäsen med den sju (!) centimeter för korta simbassängen i Arena Skövde nu upprepade sig.

Asplunds bygg gjorde det en byggentreprenör gör - följer och bygger efter ritningarna - och bär därför ingen skuld.

Att White Arkitekter har begått ett misstag är uppenbart. Att kommunen vill lägga skulden på projektören är naturligt, men det innebär inte att man kan frånsäga sig sin del av ansvaret för slutresultatet, oavsett vad den juridiska processen kommer fram till.

Som tekniske chefen Karl Alexanderson självkritiskt påpekade i veckan så är det ”många som måste rannsaka sig själva”, och sannolikt pågår det arbetet redan internt.

Bland medarbetare (och invånare) i vår handbollstokiga kommun fanns all nödvändig expertis att tillgå. I Skövde är 40x20 inte bara ett mått utan ett mantra.

Ändå lade man allt i någon annans händer. Det måste man dra lärdom av.

  • Thomas Hagström