21 okt 2014 07:50

23 jan 2015 15:52

Sista utropet i Törnestorp

Snart 90-årig verksamhet går i graven

Alla prydnadssaker, porslin, lampor möbler och maskiner står snyggt uppställt – allt är klart för auktion i Törnestorp. Den allra sista.
– Vi har gjort vårt nu, säger Anita Gustafsson.

Allt började med Anita Gustafssons svärfar Erik Gustafsson. Någon gång runt 1925 satte han igång med auktionsverksamheten – som har pågått sedan dess.

– Min man Ingvar tog över 1969 och höll på till sin bortgång 2002 och vi alla i familjen har varit delaktiga, säger Anita Gustafsson.

Men nu är det slut. I kväll tisdag hålls den allra sista auktionen i Törnestorp, Varola, och Anita och sönerna Magnus och Thomas G:son erkänner att de känner ett visst vemod.

– Ja men så är det, när man har hållit på så länge med någonting känns det lite knepigt att sluta. Men någon gång måste det ju ta slut, säger Anita.

”Kul hobby”

För Tomas G:son har auktionsverksamheten varit en kul hobby och ett avbrott från det andra jobbet som låtskrivare.

– Det här har varit något helt annat. Här är jag en av två som tar in kontanter från kunderna, brorsan är utropare och han är snabb – man får springa runt här för att hinna med. Mamma för protokoll över allt som säljs och har stenkoll på vem som lämnat in vad – ibland har det handlat om att hålla ordning på 50-60 poster.

Magnus, till vardags elektriker på Volvo, har varit auktionsutropare i tolv år och alla som har varit på auktionerna vet att han är snabb och effektiv, ingen onödig dötid mellan utropen.

– Nej, det går inte, då skulle vi kunna hålla på i evigheter. Med det tempo vi har nu är vi klara på fyra timmar.

Familjen har i ett par års tid talat om att lägga ner verksamheten, först nu blir det allvar. Men till och med den sista auktionen bjuder på nyheter. Tre häståkvagnar ska säljas.

– Det har vi aldrig haft tidigare, de kan nog bli riktigt fina om man gör i ordning dem, säger Anita.

Inte lönsamt längre

När hon sammanfattar åren med auktionsverksamheten säger hon:

– Det har varit fantastiskt och vi har mött så mycket folk och auktionerna har inte bara varit just det, utan också något socialt. Att träffa folk och fika och prata en stund har varit lika viktigt. Det har alltid varit vansinnigt mycket folk här, många långväga.

Men också, att driva auktionsverksamhet har varit arbetsamt.

– Otroligt mycket arbete har det varit.

Och det är just allt arbete i förhållande till lönsamheten som gör att familjen nu väljer att lägga ner verksamheten.

– Folk säljer sina saker på Blocket eller skänker och folk betalar helt enkelt inte lika mycket längre för gamla saker. Det är väl en naturlig utveckling.

Allt började med Anita Gustafssons svärfar Erik Gustafsson. Någon gång runt 1925 satte han igång med auktionsverksamheten – som har pågått sedan dess.

– Min man Ingvar tog över 1969 och höll på till sin bortgång 2002 och vi alla i familjen har varit delaktiga, säger Anita Gustafsson.

Men nu är det slut. I kväll tisdag hålls den allra sista auktionen i Törnestorp, Varola, och Anita och sönerna Magnus och Thomas G:son erkänner att de känner ett visst vemod.

– Ja men så är det, när man har hållit på så länge med någonting känns det lite knepigt att sluta. Men någon gång måste det ju ta slut, säger Anita.

”Kul hobby”

För Tomas G:son har auktionsverksamheten varit en kul hobby och ett avbrott från det andra jobbet som låtskrivare.

– Det här har varit något helt annat. Här är jag en av två som tar in kontanter från kunderna, brorsan är utropare och han är snabb – man får springa runt här för att hinna med. Mamma för protokoll över allt som säljs och har stenkoll på vem som lämnat in vad – ibland har det handlat om att hålla ordning på 50-60 poster.

Magnus, till vardags elektriker på Volvo, har varit auktionsutropare i tolv år och alla som har varit på auktionerna vet att han är snabb och effektiv, ingen onödig dötid mellan utropen.

– Nej, det går inte, då skulle vi kunna hålla på i evigheter. Med det tempo vi har nu är vi klara på fyra timmar.

Familjen har i ett par års tid talat om att lägga ner verksamheten, först nu blir det allvar. Men till och med den sista auktionen bjuder på nyheter. Tre häståkvagnar ska säljas.

– Det har vi aldrig haft tidigare, de kan nog bli riktigt fina om man gör i ordning dem, säger Anita.

Inte lönsamt längre

När hon sammanfattar åren med auktionsverksamheten säger hon:

– Det har varit fantastiskt och vi har mött så mycket folk och auktionerna har inte bara varit just det, utan också något socialt. Att träffa folk och fika och prata en stund har varit lika viktigt. Det har alltid varit vansinnigt mycket folk här, många långväga.

Men också, att driva auktionsverksamhet har varit arbetsamt.

– Otroligt mycket arbete har det varit.

Och det är just allt arbete i förhållande till lönsamheten som gör att familjen nu väljer att lägga ner verksamheten.

– Folk säljer sina saker på Blocket eller skänker och folk betalar helt enkelt inte lika mycket längre för gamla saker. Det är väl en naturlig utveckling.