03 nov 2014 20:07

23 jan 2015 15:53

Stinas krönika: Fröken Kinnerbäck blev verklighet

När jag var liten kallade mina förskolelärare mig för Fröken Kinnerbäck för att jag tog på mig deras ansvar och var lite mer envis än alla andra.

Jag hatade det. Jag spände käkarna och grymtade frustrerat som jag gör än i dag när jag är arg. Det var sättet de sa det på som irriterade mig. Men den där envisheten uppenbarade sig märkvärt ungefär tolv år senare. När jag började fotografera.

Det var när jag och mina vänner satt där på lektionen och planerade att starta ett UF-företag tillsammans i kursen Entreprenörskap och företagande. Det var då jag satt där och dagdrömde om att skapa ett eget företag som fotograf.

Jag visste att jag skulle driva min idé passionerat men jag visste inte om jag hade tid och tillräckligt med kompetens till det. Mina vänner är det finaste jag har för jag kan aldrig hålla hemligheter för dem även om jag försöker. De spände blicken i mig och sa med allvarlig men len röst:

– Stina. Nu startar du ett eget företag, som fotograf. Du klarar det, det vet vi.

Två månader senare. Jag ägnar det mesta av min lediga tid, och den upptagna tiden för den delen, till företaget. Om jag inte ordnar med administrativt arbete så funderar jag kring inspiration eller hur jag skulle kunna marknadsföra mig bättre.

Jag klarade det faktiskt. Trots att jag har så mycket annat omkring mig är detta en så stor passion för mig att det inte blir en börda. Det blir något jag inte kan låta bli att pyssla med.

Aldrig någonsin kommer jag ångra att jag vågade starta mitt allra egna UF-företag. Fröken Kinnerbäck UF.

När jag var liten kallade mina förskolelärare mig för Fröken Kinnerbäck för att jag tog på mig deras ansvar och var lite mer envis än alla andra.

Jag hatade det. Jag spände käkarna och grymtade frustrerat som jag gör än i dag när jag är arg. Det var sättet de sa det på som irriterade mig. Men den där envisheten uppenbarade sig märkvärt ungefär tolv år senare. När jag började fotografera.

Det var när jag och mina vänner satt där på lektionen och planerade att starta ett UF-företag tillsammans i kursen Entreprenörskap och företagande. Det var då jag satt där och dagdrömde om att skapa ett eget företag som fotograf.

Jag visste att jag skulle driva min idé passionerat men jag visste inte om jag hade tid och tillräckligt med kompetens till det. Mina vänner är det finaste jag har för jag kan aldrig hålla hemligheter för dem även om jag försöker. De spände blicken i mig och sa med allvarlig men len röst:

– Stina. Nu startar du ett eget företag, som fotograf. Du klarar det, det vet vi.

Två månader senare. Jag ägnar det mesta av min lediga tid, och den upptagna tiden för den delen, till företaget. Om jag inte ordnar med administrativt arbete så funderar jag kring inspiration eller hur jag skulle kunna marknadsföra mig bättre.

Jag klarade det faktiskt. Trots att jag har så mycket annat omkring mig är detta en så stor passion för mig att det inte blir en börda. Det blir något jag inte kan låta bli att pyssla med.

Aldrig någonsin kommer jag ångra att jag vågade starta mitt allra egna UF-företag. Fröken Kinnerbäck UF.

  • Stina Kinnerbäck