17 nov 2014 09:00

23 jan 2015 15:54

Krönika: Ida testar: en cheese

Skriv en krönika om mat, Ida.

Okej.

Det var lättare sagt än gjort, tills jag kom på dagen då jag testade en cheese.

Att mitt svar var nej på frågan ”har du aldrig käkat en cheese förut?!” var tydligen alltid lika förvånande. En sådan skulle man tydligen ha ätit, för det är ju så sjukt gott och en cheese är ju standard.

För er som inte vet vad en cheese är så är det en hamburgare på McDonalds, en cheeseburger, och jag hade verkligen aldrig ätit en sådan. Dock, efter sjuttioelva gånger av förvåning över att mitt liv ej innehållit en cheese, har jag förstått att en sådan ska man ha ätit.

Det är konstigt annars. Efter närmare research kan den alltså förtäras som frukost, mellanmål, fyllekäk, jag glömde köpa mat till festen så jag köpte 190 cheese-kvällsmat och hetslunch. Ja, i princip allt egentligen.

Till en början var jag dock skeptisk, jag menar, hur fenomenalt kan det vara egentligen? Kött, bröd, två gurkbitar och... ost? Inte det ballaste, kanske. Efter för många höjda ögonbryn och hakor i backen av mitt cheese-lösa liv så tryckte jag i alla fall i mig en cheese, och jag får faktiskt ta och erkänna att det var... precis så o-fenomenalt som jag trodde.

Det var inte äckligt, det är inte det jag säger, men hur kan det vara så lovordat? En liten burgare med otaliga mängder ost och två gurkbitar man ändå petar bort, hur kan det vara människors standard? Det har inte alls blivit samma uppståndelse när jag erkänt att inte ätit sushi, till exempel, utan förvåningen har hittills bara handlat om denna stackars cheeseburgare.

Jag har i vilket fall testat nu, och absolut, jag skulle kunna tänka mig att hetsluncha en i farten någon gång igen, men för mig kommer inte en cheese att bli en standard.

Skriv en krönika om mat, Ida.

Okej.

Det var lättare sagt än gjort, tills jag kom på dagen då jag testade en cheese.

Att mitt svar var nej på frågan ”har du aldrig käkat en cheese förut?!” var tydligen alltid lika förvånande. En sådan skulle man tydligen ha ätit, för det är ju så sjukt gott och en cheese är ju standard.

För er som inte vet vad en cheese är så är det en hamburgare på McDonalds, en cheeseburger, och jag hade verkligen aldrig ätit en sådan. Dock, efter sjuttioelva gånger av förvåning över att mitt liv ej innehållit en cheese, har jag förstått att en sådan ska man ha ätit.

Det är konstigt annars. Efter närmare research kan den alltså förtäras som frukost, mellanmål, fyllekäk, jag glömde köpa mat till festen så jag köpte 190 cheese-kvällsmat och hetslunch. Ja, i princip allt egentligen.

Till en början var jag dock skeptisk, jag menar, hur fenomenalt kan det vara egentligen? Kött, bröd, två gurkbitar och... ost? Inte det ballaste, kanske. Efter för många höjda ögonbryn och hakor i backen av mitt cheese-lösa liv så tryckte jag i alla fall i mig en cheese, och jag får faktiskt ta och erkänna att det var... precis så o-fenomenalt som jag trodde.

Det var inte äckligt, det är inte det jag säger, men hur kan det vara så lovordat? En liten burgare med otaliga mängder ost och två gurkbitar man ändå petar bort, hur kan det vara människors standard? Det har inte alls blivit samma uppståndelse när jag erkänt att inte ätit sushi, till exempel, utan förvåningen har hittills bara handlat om denna stackars cheeseburgare.

Jag har i vilket fall testat nu, och absolut, jag skulle kunna tänka mig att hetsluncha en i farten någon gång igen, men för mig kommer inte en cheese att bli en standard.

  • Ida Bohman