28 nov 2014 11:13

23 jan 2015 15:54

Berit kämpar för servicelägenhet

SKÖVDE

88-åriga Berit har fått rätt i domstol till en servicelägenhet i Skövde kommun. Trots det vill kommunen överklaga domen.

SLA träffar Berit och en av hennes döttrar, Gunilla, i den bostadsrättlägenhet på andra våning där hon bor i dag. Maken gick bort 2001 och i 13 år har Berit bott där ensam.

Det har länge gått bra – fram till i början på året.

– Jag kommer i håg hur mamma spontant sa att jag inte vill bo här längre. Då kände vi att det var dags att försöka få plats i ett serviceboende, säger Gunilla.

– Jag känner inte att jag klarar mig själv. Trapporna tar död på mig, berättar Berit, som i dag endast kommer ut med hjälp av hemvården någon gång i veckan.

Orkar inte gå själv

Hon orkar inte gå själv i trapporna längre berättar hon och dottern Gunilla tycker att Berit blivit isolerad och allt mer orolig över sin livssituation.

Gamla goda grannar och vänner i närområdet har gått bort eller flyttat.

Käpplunda gränd och servicelägenheterna där skulle passa Berit, men kommunens biståndsenhet sa nej med motiveringen att Berit inte har tillräckligt omfattande vårdbehov.

Problemet med trapporna ansåg kommunen att Berit fick lösa genom att flytta till en bostad med hiss eller ett boende i markplan. Hon hänvisades till den öppna bostadsmarknaden.

Fick rätt

Berit och döttrarna överklagade och fick nyligen rätt i en dom i förvaltningsrätten i Jönköping. Rätten ansåg att Berits känsla av otrygghet och isolering skulle väga tungt och ansåg att Berit var i behov av en särskild lägenhet.

Rätten var inte enig. Nämndemännen gav Berit rätt, medan domaren – den ende juristen – inte ansåg att Berit hade tillräckliga skäl.

– Då var vi glada och i min enfald trodde jag ett tag att det skulle lösa sig innan vi via tidningen GT fick reda på att kommunen överklagat, säger Gunilla.

Kommunens överklagande innebär att den söker prövningstillstånd i kammarrätten.

– Det är bedrövligt att mamma efter ett långt liv där hon slitit och betalat skatt inte kan få den trygghet man vill ha, säger Gunilla som tycker att Berits hälsa ytterligare försämrats under de senaste månaderna.

Berit tyckte inte om hemvårdens mikromat och har tackat nej till den och döttrarna är rädda för att hon inte äter tillräckligt bra nu.

– Skulle hon bo på Käpplunda kan hon ju gå ner och äta i matsalen där

– Och där kan jag få se lite människor. Här träffar jag knappt en enda människa, säger Berit.

Kommunen kommenterar

Louise Samuelsson, enhetschef vid biståndsenheten, säger till SLA att hon inte kan kommentera enskilda fall, men att kommunen överklagar för få att vägledning om hur framtida ansökningar ska hanteras.

Enligt henne finns det tidigare kommunala avslagsbeslut i motsvarande fall där kommunen fått rätt i förvaltningsrätten.

– Vi vill få klarhet i om den här domen ska anses som prejudicerande, säger hon.

Fler kommentarer från kommunen kommer i en senare version och i lördagens papperstidning.

SLA träffar Berit och en av hennes döttrar, Gunilla, i den bostadsrättlägenhet på andra våning där hon bor i dag. Maken gick bort 2001 och i 13 år har Berit bott där ensam.

Det har länge gått bra – fram till i början på året.

– Jag kommer i håg hur mamma spontant sa att jag inte vill bo här längre. Då kände vi att det var dags att försöka få plats i ett serviceboende, säger Gunilla.

– Jag känner inte att jag klarar mig själv. Trapporna tar död på mig, berättar Berit, som i dag endast kommer ut med hjälp av hemvården någon gång i veckan.

Orkar inte gå själv

Hon orkar inte gå själv i trapporna längre berättar hon och dottern Gunilla tycker att Berit blivit isolerad och allt mer orolig över sin livssituation.

Gamla goda grannar och vänner i närområdet har gått bort eller flyttat.

Käpplunda gränd och servicelägenheterna där skulle passa Berit, men kommunens biståndsenhet sa nej med motiveringen att Berit inte har tillräckligt omfattande vårdbehov.

Problemet med trapporna ansåg kommunen att Berit fick lösa genom att flytta till en bostad med hiss eller ett boende i markplan. Hon hänvisades till den öppna bostadsmarknaden.

Fick rätt

Berit och döttrarna överklagade och fick nyligen rätt i en dom i förvaltningsrätten i Jönköping. Rätten ansåg att Berits känsla av otrygghet och isolering skulle väga tungt och ansåg att Berit var i behov av en särskild lägenhet.

Rätten var inte enig. Nämndemännen gav Berit rätt, medan domaren – den ende juristen – inte ansåg att Berit hade tillräckliga skäl.

– Då var vi glada och i min enfald trodde jag ett tag att det skulle lösa sig innan vi via tidningen GT fick reda på att kommunen överklagat, säger Gunilla.

Kommunens överklagande innebär att den söker prövningstillstånd i kammarrätten.

– Det är bedrövligt att mamma efter ett långt liv där hon slitit och betalat skatt inte kan få den trygghet man vill ha, säger Gunilla som tycker att Berits hälsa ytterligare försämrats under de senaste månaderna.

Berit tyckte inte om hemvårdens mikromat och har tackat nej till den och döttrarna är rädda för att hon inte äter tillräckligt bra nu.

– Skulle hon bo på Käpplunda kan hon ju gå ner och äta i matsalen där

– Och där kan jag få se lite människor. Här träffar jag knappt en enda människa, säger Berit.

Kommunen kommenterar

Louise Samuelsson, enhetschef vid biståndsenheten, säger till SLA att hon inte kan kommentera enskilda fall, men att kommunen överklagar för få att vägledning om hur framtida ansökningar ska hanteras.

Enligt henne finns det tidigare kommunala avslagsbeslut i motsvarande fall där kommunen fått rätt i förvaltningsrätten.

– Vi vill få klarhet i om den här domen ska anses som prejudicerande, säger hon.

Fler kommentarer från kommunen kommer i en senare version och i lördagens papperstidning.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.