29 nov 2014 08:00

23 jan 2015 15:54

Berit kämpar för servicelägenhet

SKÖVDE: 88-åriga Berit kämpar för servicelägenhet

88-åriga Berit har i domstol fått rätt till en servicelägenhet i Skövde kommun. Trots det vill kommunen överklaga domen.

SLA träffar Berit och en av hennes döttrar, Gunilla, i den bostadsrättslägenhet på andra våning där hon bor i dag. Maken gick bort 2001 och i 13 år har Berit bott där ensam.

Det har länge gått bra – fram till i början av 2014.

– Jag kommer i håg hur mamma spontant sa att jag inte vill bo här längre. Då kände vi att det var dags att försöka få plats i ett serviceboende, säger Gunilla.

– Jag känner inte att jag klarar mig själv. Trapporna tar död på mig, berättar Berit, som i dag endast kommer ut med hjälp av hemvården eller anhöriga någon gång i veckan.

Orkar inte gå själv

Hon orkar inte gå själv i trapporna längre berättar hon och dottern Gunilla tycker att Berit blivit isolerad och allt mer orolig över sin livssituation.

Gamla goda grannar och vänner i närområdet har gått bort eller flyttat.

Käpplunda gränd och servicelägenheterna där skulle passa Berit tycker hon själv, men kommunens biståndsenhet sa nej med motiveringen att Berit inte har tillräckligt omfattande vårdbehov.

Fick rätt

Berit och döttrarna överklagade och fick nyligen rätt i en dom i förvaltningsrätten i Jönköping. Rätten ansåg att Berits känsla av otrygghet och isolering skulle väga tungt och ansåg att Berit var i behov av en särskild lägenhet.

Rätten var inte enig. Nämndemännen gav Berit rätt, medan domaren – den ende juristen – inte ansåg att Berit hade tillräckliga skäl.

– Då var vi glada och i min enfald trodde jag ett tag att det skulle lösa sig innan vi via tidningen GT fick reda på att kommunen överklagat. Nu känns det bedrövligt igen, berättar Gunilla.

”Bedrövligt”

Kommunens överklagande innebär att den söker prövningstillstånd i kammarrätten.

– Det är bedrövligt att mamma efter ett långt liv där hon slitit och betalat skatt inte kan få den trygghet hon vill ha, säger Gunilla som tycker att Berits hälsa ytterligare försämrats under de senaste månaderna.

Bättre mat

Berit tyckte inte om hemvårdens mikromat och har tackat nej till den och döttrarna är rädda för att hon inte äter tillräckligt bra nu.

– Skulle hon bo på Käpplunda kan hon ju gå ner och äta i matsalen där. Hon får hjälp av personalen och kan bryta den isolering hon känner här. Ensamheten blir ju värre ju äldre man är, säger Gunilla.

– Och där kan jag få se lite människor. Här träffar jag knappt en enda människa, säger Berit.

Hon och dottern Gunilla vill inte ha sitt efternamn publicerat i tidningen.

SLA träffar Berit och en av hennes döttrar, Gunilla, i den bostadsrättslägenhet på andra våning där hon bor i dag. Maken gick bort 2001 och i 13 år har Berit bott där ensam.

Det har länge gått bra – fram till i början av 2014.

– Jag kommer i håg hur mamma spontant sa att jag inte vill bo här längre. Då kände vi att det var dags att försöka få plats i ett serviceboende, säger Gunilla.

– Jag känner inte att jag klarar mig själv. Trapporna tar död på mig, berättar Berit, som i dag endast kommer ut med hjälp av hemvården eller anhöriga någon gång i veckan.

Orkar inte gå själv

Hon orkar inte gå själv i trapporna längre berättar hon och dottern Gunilla tycker att Berit blivit isolerad och allt mer orolig över sin livssituation.

Gamla goda grannar och vänner i närområdet har gått bort eller flyttat.

Käpplunda gränd och servicelägenheterna där skulle passa Berit tycker hon själv, men kommunens biståndsenhet sa nej med motiveringen att Berit inte har tillräckligt omfattande vårdbehov.

Fick rätt

Berit och döttrarna överklagade och fick nyligen rätt i en dom i förvaltningsrätten i Jönköping. Rätten ansåg att Berits känsla av otrygghet och isolering skulle väga tungt och ansåg att Berit var i behov av en särskild lägenhet.

Rätten var inte enig. Nämndemännen gav Berit rätt, medan domaren – den ende juristen – inte ansåg att Berit hade tillräckliga skäl.

– Då var vi glada och i min enfald trodde jag ett tag att det skulle lösa sig innan vi via tidningen GT fick reda på att kommunen överklagat. Nu känns det bedrövligt igen, berättar Gunilla.

”Bedrövligt”

Kommunens överklagande innebär att den söker prövningstillstånd i kammarrätten.

– Det är bedrövligt att mamma efter ett långt liv där hon slitit och betalat skatt inte kan få den trygghet hon vill ha, säger Gunilla som tycker att Berits hälsa ytterligare försämrats under de senaste månaderna.

Bättre mat

Berit tyckte inte om hemvårdens mikromat och har tackat nej till den och döttrarna är rädda för att hon inte äter tillräckligt bra nu.

– Skulle hon bo på Käpplunda kan hon ju gå ner och äta i matsalen där. Hon får hjälp av personalen och kan bryta den isolering hon känner här. Ensamheten blir ju värre ju äldre man är, säger Gunilla.

– Och där kan jag få se lite människor. Här träffar jag knappt en enda människa, säger Berit.

Hon och dottern Gunilla vill inte ha sitt efternamn publicerat i tidningen.