22 dec 2014 06:00

23 jan 2015 15:55

Psykisk ohälsa tas inte på allvar

Ronja är 18 år gammal. Hon har redan diagnostiserats med depression. Detta har orsakat konsekvenser som gått ut över både skolan och hennes sociala privatliv.

Det hela startade redan i sjunde klass för Ronja. När hon började gymnasiet urartade det på grund av den överhängande stressen. Hon upplevde väldigt starka humörsvängningar och fick svårt att kontrollera sin ilska.

Efter flera självskattningstester samt samtal med både Ronja och hennes familj fick hon diagnosen depression i fjol. Ronja berättar om hur hon alltid upplevts annorlunda, att hon inte passat in i de etablerade normerna. Folk omkring henne började terrorisera henne fysiskt under skoltid samt bilda olika grupper på nätet för att kränka henne kollektivt.

Detta orsakade att Ronja fick svårt att lita på människor omkring henne. Förmodligen kan detta vara en orsak till Ronjas dagliga diagnos.

Omgivningens inställning

Ronja har människor omkring henne som hon kan prata med men de flesta i hennes närhet vet inte riktigt hur de ska hantera situationen. Oftast leder det till att de skjuter undan problemet och försöker agera som om allting är som vanligt.

De har inte alltid förståelse för hennes sätt att reagera och självklart påverkar detta Ronjas vardagliga relationer. Tidigare gick Ronja regelbundet till BUP, Barn- och ungdomspsykiatrin, men sedan hon fyllde 18 år tillhör hon vuxenpsykiatrin.

– De är väldigt passiva på vuxenpsykiatrin. Jag har inte fått behandling sedan i april. Väntetiderna är alltför långa och dessutom känner man sig väldigt utpekad när man är där.

Ronja förklarar även hur skolan har haft svårt att acceptera hennes situation. Ronja fick gång på gång förklara för dem hur hon inte klarade av att gå på vissa lektioner när skolan pushade på henne. Ronja upplever ofta att folk inte tror henne.

– Det handlar om att vilja förstå och acceptera, förklarar Ronja.

När Ronja fick kontakt med en ny doktor för att prata om skolan bad doktorn henne förklara hur hon mådde. När Ronja svarade att hon hade ångest gick doktorn direkt i väg och skrev ut antideprissiva tabletter. Efter det ansåg inte doktorn att det fanns mycket mer att göra.

Konsekvenser och råd

Ronjas depression har drabbat henne sovvanor och hon tvingas äta tabletter för att kunna sova om nätterna. På mornarna har hon svårt att gå upp ur sängen för att hon känner en påtaglig ångest redan då. Eftersom självförtroendet fått en smäll klarar hon inte av att gå i skolan fullt ut och har tvingats hoppa av flera kurser. Dessutom drar hon sig ofta undan för att slippa umgås med folk.

– Det är svårt att acceptera hur man mår, det är inget roligt att hantera. Om man upplever de här känslorna råder jag till att underhålla sig själv med roliga saker, det hjälper faktiskt! Det är även befriande att prata med andra människor som också mår dåligt, förklarar Ronja.

Fotnot: Ronja heter egentligen något annat.

Det hela startade redan i sjunde klass för Ronja. När hon började gymnasiet urartade det på grund av den överhängande stressen. Hon upplevde väldigt starka humörsvängningar och fick svårt att kontrollera sin ilska.

Efter flera självskattningstester samt samtal med både Ronja och hennes familj fick hon diagnosen depression i fjol. Ronja berättar om hur hon alltid upplevts annorlunda, att hon inte passat in i de etablerade normerna. Folk omkring henne började terrorisera henne fysiskt under skoltid samt bilda olika grupper på nätet för att kränka henne kollektivt.

Detta orsakade att Ronja fick svårt att lita på människor omkring henne. Förmodligen kan detta vara en orsak till Ronjas dagliga diagnos.

Omgivningens inställning

Ronja har människor omkring henne som hon kan prata med men de flesta i hennes närhet vet inte riktigt hur de ska hantera situationen. Oftast leder det till att de skjuter undan problemet och försöker agera som om allting är som vanligt.

De har inte alltid förståelse för hennes sätt att reagera och självklart påverkar detta Ronjas vardagliga relationer. Tidigare gick Ronja regelbundet till BUP, Barn- och ungdomspsykiatrin, men sedan hon fyllde 18 år tillhör hon vuxenpsykiatrin.

– De är väldigt passiva på vuxenpsykiatrin. Jag har inte fått behandling sedan i april. Väntetiderna är alltför långa och dessutom känner man sig väldigt utpekad när man är där.

Ronja förklarar även hur skolan har haft svårt att acceptera hennes situation. Ronja fick gång på gång förklara för dem hur hon inte klarade av att gå på vissa lektioner när skolan pushade på henne. Ronja upplever ofta att folk inte tror henne.

– Det handlar om att vilja förstå och acceptera, förklarar Ronja.

När Ronja fick kontakt med en ny doktor för att prata om skolan bad doktorn henne förklara hur hon mådde. När Ronja svarade att hon hade ångest gick doktorn direkt i väg och skrev ut antideprissiva tabletter. Efter det ansåg inte doktorn att det fanns mycket mer att göra.

Konsekvenser och råd

Ronjas depression har drabbat henne sovvanor och hon tvingas äta tabletter för att kunna sova om nätterna. På mornarna har hon svårt att gå upp ur sängen för att hon känner en påtaglig ångest redan då. Eftersom självförtroendet fått en smäll klarar hon inte av att gå i skolan fullt ut och har tvingats hoppa av flera kurser. Dessutom drar hon sig ofta undan för att slippa umgås med folk.

– Det är svårt att acceptera hur man mår, det är inget roligt att hantera. Om man upplever de här känslorna råder jag till att underhålla sig själv med roliga saker, det hjälper faktiskt! Det är även befriande att prata med andra människor som också mår dåligt, förklarar Ronja.

Fotnot: Ronja heter egentligen något annat.

  • Stina Kinnerbäck