17 feb 2015 07:00

17 feb 2015 10:39

Klara fastan med semlor

Fastlag. Semlorna som vi känner till dem har drygt 100 år på nacken. Men långt innan dess åt man vetebröd under fastlagen.
Det gällde att äta upp sig för att klara fastan fram till påsk.

Från det att Sverige blev kristet, ungefär på 1 000-talet, och fram till att vi lämnade katolicismen på 1 500-talet, skulle man fasta före påsken. Fastan pågick i 40 dagar och man skulle minnas Kristus förberedelse inför sitt lidande då han fastade i öknen.

Tre festdagar

Innan fastan tog sin början ville man äta gott och mycket, och de dagarna kallas fastlagen. Namnet kommer från plattyskans ”vastelavent” som betydde ”dagen före fastan”. På danska blev det ”fastelagen” och på svenska ”fastlagen”.

Till en början handlade det om en festdag, fastlagstisdag, som innehöll lekar, gycklare, mat och dryck. Beroende på att fastan under senmedeltiden inleddes på olika dagar av prästerna kom till slut fastlagen att omfatta tre dagar.

Kokade i mjölk

Tisdagen, som från början var den enda festdagen, blev den sista dagen i fastlagen.

Dagarnas namn syftar på ätandet: fläsksöndag, bullamåndag och fettisdag. Kärt barn har många namn och fastlagsbulle, fettisdagsbulle, hetvägg eller semla, som den oftast kallas nu, har sin grund i vanliga bullar som åts under fastlagen.

Semlorna såg förr inte alls ut som de gör i dag. Vetemjöl var alldeles för dyrbart så i stället bakades de av finsiktat rågmjöl. Allt eftersom övergick man till vetemjöl och namnet semla kommer från latinets simila som betyder ”det finaste vetemjölet”.

Benämningen hetvägg är gammal och kommer från det tyska ”heisswecken”. Under 1800-talet började man äta semlorna tillsammans med varm mjölk och kanel. Tidigare, på 1700-talet, hade man kokat bullen i mjölk och därav namnet hetvägg.

Kungen dog

Efter hand blev det vanligt att göra ett hål i bullens ovansida, gröpa ur innehållet och blanda det med smör och grädde, och senare även mandelmassa.

Först i slutet av 1800-talet kom vispgrädden som mellanlager och fettisdagsbullen blev poppis som gräddbakelse till kaffet. Sverige är faktiskt det enda landet i världen där man äter semlor.

Men det gäller att inte äta för många. Kung Adolf Fredrik gjorde det misstaget. Den 12 februari 1771 dog han efter att ätit semlor med varm mjölk. Det sägs att han åt 13 stycken...

Dagen efter fettisdagen heter askonsdagen och då var det fasta som gällde med torkad fisk och enklare kost.

Askonsdagen har fått sitt namn efter den katolska seden att måla hjässan eller pannan med aska just den här dagen. Kyrkan ville påminna om alltings förgänglighet och behovet av botgörelse.

Uttrycket att ”klä sig i säck och aska” kommer från den tiden då fastan innebar sträng avhållsamhet från matbordets och livets goda.

Stanna inne!

Den som inte gick i kyrkan, besökte sin skriftfader eller gjorde bot under fastan skulle enligt seden få pisk med riset. På så sätt fick vi vårt fastlags- eller påskris, som från början inte var en vacker prydnad med fjädrar.

Under fastan skulle man hålla sig inomhus så mycket som möjligt eftersom det härskade onda makter utomhus.

Inga fester och ingen planering inför framtiden fick förekomma under fastan. Allt skulle vara stilla, svartklätt och tyst.

Källor: Årets festseder av Nils-Arvid Bringeus, Seder och bruk om våren av Margareta Stigsdotter (red), Högtid och fest året runt av Ingemar Liman, Folksed och folktro av Ragnar Bjersby och Margareta Scheike samt Folktro från förr av Ebbe Schön.

Från det att Sverige blev kristet, ungefär på 1 000-talet, och fram till att vi lämnade katolicismen på 1 500-talet, skulle man fasta före påsken. Fastan pågick i 40 dagar och man skulle minnas Kristus förberedelse inför sitt lidande då han fastade i öknen.

Tre festdagar

Innan fastan tog sin början ville man äta gott och mycket, och de dagarna kallas fastlagen. Namnet kommer från plattyskans ”vastelavent” som betydde ”dagen före fastan”. På danska blev det ”fastelagen” och på svenska ”fastlagen”.

Till en början handlade det om en festdag, fastlagstisdag, som innehöll lekar, gycklare, mat och dryck. Beroende på att fastan under senmedeltiden inleddes på olika dagar av prästerna kom till slut fastlagen att omfatta tre dagar.

Kokade i mjölk

Tisdagen, som från början var den enda festdagen, blev den sista dagen i fastlagen.

Dagarnas namn syftar på ätandet: fläsksöndag, bullamåndag och fettisdag. Kärt barn har många namn och fastlagsbulle, fettisdagsbulle, hetvägg eller semla, som den oftast kallas nu, har sin grund i vanliga bullar som åts under fastlagen.

Semlorna såg förr inte alls ut som de gör i dag. Vetemjöl var alldeles för dyrbart så i stället bakades de av finsiktat rågmjöl. Allt eftersom övergick man till vetemjöl och namnet semla kommer från latinets simila som betyder ”det finaste vetemjölet”.

Benämningen hetvägg är gammal och kommer från det tyska ”heisswecken”. Under 1800-talet började man äta semlorna tillsammans med varm mjölk och kanel. Tidigare, på 1700-talet, hade man kokat bullen i mjölk och därav namnet hetvägg.

Kungen dog

Efter hand blev det vanligt att göra ett hål i bullens ovansida, gröpa ur innehållet och blanda det med smör och grädde, och senare även mandelmassa.

Först i slutet av 1800-talet kom vispgrädden som mellanlager och fettisdagsbullen blev poppis som gräddbakelse till kaffet. Sverige är faktiskt det enda landet i världen där man äter semlor.

Men det gäller att inte äta för många. Kung Adolf Fredrik gjorde det misstaget. Den 12 februari 1771 dog han efter att ätit semlor med varm mjölk. Det sägs att han åt 13 stycken...

Dagen efter fettisdagen heter askonsdagen och då var det fasta som gällde med torkad fisk och enklare kost.

Askonsdagen har fått sitt namn efter den katolska seden att måla hjässan eller pannan med aska just den här dagen. Kyrkan ville påminna om alltings förgänglighet och behovet av botgörelse.

Uttrycket att ”klä sig i säck och aska” kommer från den tiden då fastan innebar sträng avhållsamhet från matbordets och livets goda.

Stanna inne!

Den som inte gick i kyrkan, besökte sin skriftfader eller gjorde bot under fastan skulle enligt seden få pisk med riset. På så sätt fick vi vårt fastlags- eller påskris, som från början inte var en vacker prydnad med fjädrar.

Under fastan skulle man hålla sig inomhus så mycket som möjligt eftersom det härskade onda makter utomhus.

Inga fester och ingen planering inför framtiden fick förekomma under fastan. Allt skulle vara stilla, svartklätt och tyst.

Källor: Årets festseder av Nils-Arvid Bringeus, Seder och bruk om våren av Margareta Stigsdotter (red), Högtid och fest året runt av Ingemar Liman, Folksed och folktro av Ragnar Bjersby och Margareta Scheike samt Folktro från förr av Ebbe Schön.