20 feb 2015 07:00

20 feb 2015 07:00

Svårt skadad såg Dennie förödelsen i vagnen

TÅGOLYCKAN: Har fortfarande men efter olyckan

När Dennie Walldén återfick medvetandet märkte han att han blödde mycket från huvudet. En skinnlapp hängde från pannan och ner över ögonen.
Han höll upp den och såg förödelsen runt omkring.

I februari 1965 var Dennie Walldén från Skövde 20 år. Hans flickvän var 19 år och studerade till barnskötare i Falköping.

– Jag hade varit där och hälsat på och vi skulle åka tillsammans hem till Skövde. På perrongen i Falköping stod tåget, som hade två trävagnar, och vi gick in i den ena. Den hade bara enkla bänkar så vi gick vidare till vagnen framför, också den var av trä.

Det var alldeles tyst

Dennie minns många detaljer, bland annat konduktören och en flicka som steg på i Stenstorp. När tåget stod stilla i Skultorp minns han en annan konduktör, som fanns på perrongen.

– Han skrek nej, nej! Och sedan kände jag hur det ruskade till.

Dennie förlorade medvetandet och han vet inte hur länge det dröjde innan han vaknade upp igen. Förmodligen var det bara en kort stund.

– När jag vaknade till var det alldeles tyst runt mig. Jag försökte resa mig upp men det gick inte, det var bara ungefär en och en halv meter till taket. Det visade sig att det var den andra trävagnens tak som hade skjutits in i vår vagn, precis som när man sätter ihop två tändsticksaskar.

– På bilder har jag sett hur ihoptryckta vagnarna var, och en bild visade en kappa som hängde utanför vagnen. Det var min flickväns. Mitt i allt det satt vi.

Höll upp skinnlappen

Dennie la sig ner på ett par säten. Han hade fått en käkskada och ett kraftigt sår i pannan. Den var helt uppfläkt.

– Jag märkte att jag blödde mycket. Jag höll upp skinnlappen från pannan som hängde över ögonen och såg förödelsen runt omkring.

Han kan inte säkert säga om de andra som satt i samma vagn som han var döda eller skadade, men den enda han såg som rörde sig var hans flickvän.

Senare fick han veta att en del av dem i samma vagn där de satt hade omkommit, och han vill minnas att damerna som var telefonister, som också omkom, satt i den vagn som de hade lämnat.

Sjuksköterskorna grät

Dennie tror att det var flera som var fastklämda, även om det var svårt att avgöra i kaoset. Han fick senare reda på att en kvinna hade hamnat mellan två vagnsväggar.

– Jag tror att jag var den första personen som blev utlyft ur vagnen, genom ett fönster, och vi kördes med ambulans till sjukhuset i Skövde. Jag flyttades senare till Falköping.

– På sjukhuset i Skövde var det mer eller mindre kalabalik, det var ju så många skadade som kom in. Jag minns sjuksköterskorna, de grät också.

Han opererades i Falköping och blev bra i käken. Han tycker att läkarna gjorde ett bra jobb även med ansiktet och ärren syns bara om man tittar mycket noga.

– Jag gjorde lumpen direkt efter olyckan och pratade mycket med vännerna där. På så sätt kunde jag gå vidare.

Fått livet till skänks

Vid tiden för olyckan spelade han ishockey i Skövde IK, men fick sluta med det. Då, och även fortfarande, får han svår huvudvärk om han anstränger sig eller stressar.

Han jobbade då som svetsare men fick sluta med det också, och började studera i stället, till byggnadsingenjör. I dag bor Dennie i Hedesunda som ligger söder om Gävle.

Både Dennie och hans flickvän kände att de hade änglavakt som överlevde.

– Det känns som om jag har fått 50 år av mitt liv till skänks.

I februari 1965 var Dennie Walldén från Skövde 20 år. Hans flickvän var 19 år och studerade till barnskötare i Falköping.

– Jag hade varit där och hälsat på och vi skulle åka tillsammans hem till Skövde. På perrongen i Falköping stod tåget, som hade två trävagnar, och vi gick in i den ena. Den hade bara enkla bänkar så vi gick vidare till vagnen framför, också den var av trä.

Det var alldeles tyst

Dennie minns många detaljer, bland annat konduktören och en flicka som steg på i Stenstorp. När tåget stod stilla i Skultorp minns han en annan konduktör, som fanns på perrongen.

– Han skrek nej, nej! Och sedan kände jag hur det ruskade till.

Dennie förlorade medvetandet och han vet inte hur länge det dröjde innan han vaknade upp igen. Förmodligen var det bara en kort stund.

– När jag vaknade till var det alldeles tyst runt mig. Jag försökte resa mig upp men det gick inte, det var bara ungefär en och en halv meter till taket. Det visade sig att det var den andra trävagnens tak som hade skjutits in i vår vagn, precis som när man sätter ihop två tändsticksaskar.

– På bilder har jag sett hur ihoptryckta vagnarna var, och en bild visade en kappa som hängde utanför vagnen. Det var min flickväns. Mitt i allt det satt vi.

Höll upp skinnlappen

Dennie la sig ner på ett par säten. Han hade fått en käkskada och ett kraftigt sår i pannan. Den var helt uppfläkt.

– Jag märkte att jag blödde mycket. Jag höll upp skinnlappen från pannan som hängde över ögonen och såg förödelsen runt omkring.

Han kan inte säkert säga om de andra som satt i samma vagn som han var döda eller skadade, men den enda han såg som rörde sig var hans flickvän.

Senare fick han veta att en del av dem i samma vagn där de satt hade omkommit, och han vill minnas att damerna som var telefonister, som också omkom, satt i den vagn som de hade lämnat.

Sjuksköterskorna grät

Dennie tror att det var flera som var fastklämda, även om det var svårt att avgöra i kaoset. Han fick senare reda på att en kvinna hade hamnat mellan två vagnsväggar.

– Jag tror att jag var den första personen som blev utlyft ur vagnen, genom ett fönster, och vi kördes med ambulans till sjukhuset i Skövde. Jag flyttades senare till Falköping.

– På sjukhuset i Skövde var det mer eller mindre kalabalik, det var ju så många skadade som kom in. Jag minns sjuksköterskorna, de grät också.

Han opererades i Falköping och blev bra i käken. Han tycker att läkarna gjorde ett bra jobb även med ansiktet och ärren syns bara om man tittar mycket noga.

– Jag gjorde lumpen direkt efter olyckan och pratade mycket med vännerna där. På så sätt kunde jag gå vidare.

Fått livet till skänks

Vid tiden för olyckan spelade han ishockey i Skövde IK, men fick sluta med det. Då, och även fortfarande, får han svår huvudvärk om han anstränger sig eller stressar.

Han jobbade då som svetsare men fick sluta med det också, och började studera i stället, till byggnadsingenjör. I dag bor Dennie i Hedesunda som ligger söder om Gävle.

Både Dennie och hans flickvän kände att de hade änglavakt som överlevde.

– Det känns som om jag har fått 50 år av mitt liv till skänks.