23 mar 2015 09:58

23 mar 2015 10:05

"Tiden flyger förbi"

KRÖNIKA

Tiden springer iväg. Om tre dagar fyller jag arton år, man blir myndig och räknas förhoppningsvis första gången som en kompetent medborgare. Om inget går åt skogen så ska man också lyckas med att ta ett körkort.

När jag tänker tillbaka på mina första arton år i livet så inser jag hur otroligt lite utav vår underbara värld som jag egentligen har sett och upplevt. Jag inser också att det är omöjligt att hinna med att se allting i världen så vad ska man egentligen prioritera?

När jag var mindre så spelade jag mycket Monopol världens underverk med mina vänner och bestämde mig för att någon gång i mitt liv besöka alla 22 platser som fungerar som gator i spelet. Hittills har jag lyckats besöka en av dessa platser och det är Colosseum i Rom.

Det är självklart fortfarande ett utav mina livsmål att lyckas att se så många av dessa underverk som möjligt men man måste också vara realistisk. Det känns inte som att det är så stor chans att få se Moaistatyerna på Påskön även om ingenting är omöjligt.

Nej, det gäller att inse att det finns för mycket att se och göra på för kort tid för att hinna med allt. En prioritering är helt enkelt nödvändig. Hittills har jag prioriterat min utbildning väldigt högt, jag har alltid haft tanken att en bra utbildning leder till ett bra jobb som ger en bra lön som gör att man kan hitta på mycket roliga saker.

Det stämmer säkert också men om jag hade fått leva om mina arton första år igen hade jag nog lärt mig att spela elgitarr. I det livet skulle jag bli en rockstjärna istället för en plugghäst även fast jag är helt tondöv. Det är precis det här som jag vill komma fram till.

Nu är det dags att inse att man inte är odödlig längre och man har ingen aning om när slutet kommer. Därför känner jag att det är bra att sätta upp mål i livet så man hinner uppleva så mycket som möjligt. Sen om ens livsmål är att se 22 stycken utav världens underverk eller bestiga Himalaya spelar inte så stor roll. Det viktiga är att man hittar på någonting annars sitter man där om tio år och undrar hur man kunde slösa bort sin tid.

Så det kanske inte är försent att bli musiker? Om jag spelar två timmar gitarr varje dag i tretton och ett halvt år kommer jag upp i 10 000 timmar och vem vet, kanske startar jag ett rockband då.

När jag tänker tillbaka på mina första arton år i livet så inser jag hur otroligt lite utav vår underbara värld som jag egentligen har sett och upplevt. Jag inser också att det är omöjligt att hinna med att se allting i världen så vad ska man egentligen prioritera?

När jag var mindre så spelade jag mycket Monopol världens underverk med mina vänner och bestämde mig för att någon gång i mitt liv besöka alla 22 platser som fungerar som gator i spelet. Hittills har jag lyckats besöka en av dessa platser och det är Colosseum i Rom.

Det är självklart fortfarande ett utav mina livsmål att lyckas att se så många av dessa underverk som möjligt men man måste också vara realistisk. Det känns inte som att det är så stor chans att få se Moaistatyerna på Påskön även om ingenting är omöjligt.

Nej, det gäller att inse att det finns för mycket att se och göra på för kort tid för att hinna med allt. En prioritering är helt enkelt nödvändig. Hittills har jag prioriterat min utbildning väldigt högt, jag har alltid haft tanken att en bra utbildning leder till ett bra jobb som ger en bra lön som gör att man kan hitta på mycket roliga saker.

Det stämmer säkert också men om jag hade fått leva om mina arton första år igen hade jag nog lärt mig att spela elgitarr. I det livet skulle jag bli en rockstjärna istället för en plugghäst även fast jag är helt tondöv. Det är precis det här som jag vill komma fram till.

Nu är det dags att inse att man inte är odödlig längre och man har ingen aning om när slutet kommer. Därför känner jag att det är bra att sätta upp mål i livet så man hinner uppleva så mycket som möjligt. Sen om ens livsmål är att se 22 stycken utav världens underverk eller bestiga Himalaya spelar inte så stor roll. Det viktiga är att man hittar på någonting annars sitter man där om tio år och undrar hur man kunde slösa bort sin tid.

Så det kanske inte är försent att bli musiker? Om jag spelar två timmar gitarr varje dag i tretton och ett halvt år kommer jag upp i 10 000 timmar och vem vet, kanske startar jag ett rockband då.

  • Oscar Antonsson

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.