28 mar 2015 05:00

28 mar 2015 14:41

Foto: Erica Augustsson

Sluttäckningen av Risängen har påbörjats

Nu pågår sluttäckningen av tippen på Risängen och det ska vara klart 2030. Soporna kapslas in och tanken är att täcket ska hålla ett bra tag.
– Några pratar i tusenårsperspektiv, men några hundra år anser jag är mer rimligt, säger Jessica Rytter, avfallsingenjör.

Synen på sopor har förändrats drastiskt. Tidigare slängde man allt i en grop och lät det vara, nu återvinns mycket. En hel del används också till uppvärmning och eldas i värmeverk runt om i landet.

Asbest deponeras

Runt 1940 började Skövdeborna använda ett gammalt grustag vid Risängen som tipp och i princip var det bara metaller med skrotvärde som togs tillvara. Tippen användes fram till 2008, då det blev krav på bottentätning.

Redan då fick organiskt och brännbart material inte deponeras. Elektronik hamnade inte heller där på slutet utan återvinningen av det började på 90-talet.

– I dag är det få material som får deponeras och vanligast är exempelvis isolering och asbest. Kakel, glas, betong och liknande får man också deponera och sådant material använder vi till sluttäckningen. En del isoleringsmaterial får vi också använda, säger Jessica Rytter, avfallsingenjör på AÖS, Avfallshantering östra Skaraborg.

– Samtliga material som används i sluttäckning ska vara godkända och vi använder bland annat krossad betong, aska från värmeverket och schaktmassor från byggen.

Den närmaste deponin för asbest finns mellan Skara och Skövde, och enligt Jessica är det ofarligt att deponera så länge det inte rörs. Farliga ämnen lakas heller inte ur.

50 fotbollsplaner

Den gamla soptippen på Risängen är stor. Området, med lakvattendammarna inräknade, är 31 hektar och själva tippen är 25 hektar. Det motsvarar ungefär 50 fotbollsplaner. Höjden varierar, men är som mest cirka 25 meter.

En liten del, slänterna mot norr och väster är redan sluttäckta med regler som gällde före 1984, och resten av arbetet ska påbörjas nu i år. Allt ska vara klart 2030.

Runt om i landet pågår liknande arbeten och man har kommit olika långt. I dag finns inget nationellt slutdatum.

Arbetet går ut på att soporna ska ligga kvar och slutförvaras på platsen under ett täcke, och att lakvattnet samtidigt ska minimeras.

Finns det ingen poäng med att gräva upp allt och återvinna det?

– Då måste man verkligen tänka igenom miljöeffekterna och om det är ekonomiskt rimligt. Det måste balanseras. Men det kan ju ändras i framtiden, säger Jessica.

Lager på lager

Cirka två hektar kommer att sluttäckas i år och det är slänten österut som står först på tur. Man har redan börjat med första steget som är att forma marken för att få en bra lutning på den så att regn- och smältvatten rinner av. Sedan ska ytan jämnas till med finkornigt material samt att man bygger dränering för gas.

Därefter läggs en tät matta som är gjord av bentonit, en typ av lera som ligger mellan två lager matta. Sedan läggs ytterligare en matta, som ska dränera bort vatten, och på den läggs ett en och en halv meter tjockt skydds- och växtskikt.

Skyddsskiktet kommer att bestå av exempelvis schaktmassor och kompostmaterial. Slutligen sår man gräs för att förhindra erosion.

Lakvatten i dammar

Öster om tippen finns ett antal lakvattendammar. Dit rinner det vatten som sipprar ner till skräpet i tippen. I dag finns inget tätskikt så lakvattnet är samma mängd som nederbörden, minus det som dunstar.

– Lakvatten innehåller bland annat kväve, fosfor och en del tungmetaller. Dammarna utgör en så kallad förrening och vattnet förs sedan till reningsverket.

När deponin har sluttäckts får den inte släppa igenom mer än 50 liter lakvatten per kvadratmeter och år, och lite kommer alltid att sippra igenom.

Omlastar och förvarar

I dag används stora ytor på och vid den gamla tippen. Bland annat har värmeverket uppställningsplats för sopbalar som de förvarar soporna i vid driftstopp. AÖS har omlastningsplats för matavfall, samt förvaring av kylskåp och containrar. Allra högst upp finns trähanteringen där träavfall flisas tre gånger per år för att sedan köras till förbränning.

Framtiden då? Jessica berättar om andra städer som har pulkabackar, fågeltorn och motorbana på sina gamla tippar. Men när det gäller Skövde så tror Jessica att det i första hand blir kvar olika typer av avfallshantering på anläggningen och att AÖS troligtvis har kvar sin verksamhet med återvinning, förvaring och omlastning.

Synen på sopor har förändrats drastiskt. Tidigare slängde man allt i en grop och lät det vara, nu återvinns mycket. En hel del används också till uppvärmning och eldas i värmeverk runt om i landet.

Asbest deponeras

Runt 1940 började Skövdeborna använda ett gammalt grustag vid Risängen som tipp och i princip var det bara metaller med skrotvärde som togs tillvara. Tippen användes fram till 2008, då det blev krav på bottentätning.

Redan då fick organiskt och brännbart material inte deponeras. Elektronik hamnade inte heller där på slutet utan återvinningen av det började på 90-talet.

– I dag är det få material som får deponeras och vanligast är exempelvis isolering och asbest. Kakel, glas, betong och liknande får man också deponera och sådant material använder vi till sluttäckningen. En del isoleringsmaterial får vi också använda, säger Jessica Rytter, avfallsingenjör på AÖS, Avfallshantering östra Skaraborg.

– Samtliga material som används i sluttäckning ska vara godkända och vi använder bland annat krossad betong, aska från värmeverket och schaktmassor från byggen.

Den närmaste deponin för asbest finns mellan Skara och Skövde, och enligt Jessica är det ofarligt att deponera så länge det inte rörs. Farliga ämnen lakas heller inte ur.

50 fotbollsplaner

Den gamla soptippen på Risängen är stor. Området, med lakvattendammarna inräknade, är 31 hektar och själva tippen är 25 hektar. Det motsvarar ungefär 50 fotbollsplaner. Höjden varierar, men är som mest cirka 25 meter.

En liten del, slänterna mot norr och väster är redan sluttäckta med regler som gällde före 1984, och resten av arbetet ska påbörjas nu i år. Allt ska vara klart 2030.

Runt om i landet pågår liknande arbeten och man har kommit olika långt. I dag finns inget nationellt slutdatum.

Arbetet går ut på att soporna ska ligga kvar och slutförvaras på platsen under ett täcke, och att lakvattnet samtidigt ska minimeras.

Finns det ingen poäng med att gräva upp allt och återvinna det?

– Då måste man verkligen tänka igenom miljöeffekterna och om det är ekonomiskt rimligt. Det måste balanseras. Men det kan ju ändras i framtiden, säger Jessica.

Lager på lager

Cirka två hektar kommer att sluttäckas i år och det är slänten österut som står först på tur. Man har redan börjat med första steget som är att forma marken för att få en bra lutning på den så att regn- och smältvatten rinner av. Sedan ska ytan jämnas till med finkornigt material samt att man bygger dränering för gas.

Därefter läggs en tät matta som är gjord av bentonit, en typ av lera som ligger mellan två lager matta. Sedan läggs ytterligare en matta, som ska dränera bort vatten, och på den läggs ett en och en halv meter tjockt skydds- och växtskikt.

Skyddsskiktet kommer att bestå av exempelvis schaktmassor och kompostmaterial. Slutligen sår man gräs för att förhindra erosion.

Lakvatten i dammar

Öster om tippen finns ett antal lakvattendammar. Dit rinner det vatten som sipprar ner till skräpet i tippen. I dag finns inget tätskikt så lakvattnet är samma mängd som nederbörden, minus det som dunstar.

– Lakvatten innehåller bland annat kväve, fosfor och en del tungmetaller. Dammarna utgör en så kallad förrening och vattnet förs sedan till reningsverket.

När deponin har sluttäckts får den inte släppa igenom mer än 50 liter lakvatten per kvadratmeter och år, och lite kommer alltid att sippra igenom.

Omlastar och förvarar

I dag används stora ytor på och vid den gamla tippen. Bland annat har värmeverket uppställningsplats för sopbalar som de förvarar soporna i vid driftstopp. AÖS har omlastningsplats för matavfall, samt förvaring av kylskåp och containrar. Allra högst upp finns trähanteringen där träavfall flisas tre gånger per år för att sedan köras till förbränning.

Framtiden då? Jessica berättar om andra städer som har pulkabackar, fågeltorn och motorbana på sina gamla tippar. Men när det gäller Skövde så tror Jessica att det i första hand blir kvar olika typer av avfallshantering på anläggningen och att AÖS troligtvis har kvar sin verksamhet med återvinning, förvaring och omlastning.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.