09 apr 2015 04:00

09 apr 2015 04:00

Påskhelg med Norden i centrum

LINUS HELLMAN

Efter en lång och härlig påskhelg i goda vänners lag i Göteborg är jag tillbaka i vardagen igen. Det känns som det brukar göra när man har varit borta tillräckligt länge för att ha tappat bort begreppen tid och rum. När man har befunnit sig i en ständig bubbla och inte behövt tänka på något annat än tillvaron och livet just där och då. Man känner att man helt enkelt aldrig har varit borta när dagarna har gått alldeles för fort.

Det var en påsk som för mig på sätt och vis gick i Nordens tecken. Jag var på en mycket trevlig fest på påskafton där människor med olika bakgrunder fanns samlade och som inrymde människor från i stort sett hela vår nordiska sfär.

Detta fick mig att fundera ett slag på vad det är som skiljer oss åt och vad det är som förenar oss.

Vi nordbor har alla mycket att vara stolta över. Våra samhällen bygger i hög grad på gemensamma och grundläggande värderingar. Den nordiska modellen med en välfungerande välfärdsstat framstår också som en förebild när omvärlden betraktar våra länder.

Det finns dock saker där vi skiljer oss åt. Skillnader och bakgrund spelar emellertid roll. Vi har olika historiska och kulturella preferenser som styr vårt handlande och agerande. Det har betydelse att ha varit ockuperad under det andra världskriget och upplevt det nazistiska förtrycket eller att ha levt vägg i vägg med en kommunistisk supermakt under ett helt kallt krig.

Vi betraktar helt enkelt säkerhet och samarbete med andra länder på lite olika sätt. För att enkelt exemplifiera:

Norge är med i Nato men står utanför EU-samarbetet och den gemensamma valutan.

Danmark är med i både Nato och EU men har kvar den egna valutan.

Finland har närmat sig Nato men står utanför militäralliansen samtidigt som landet både är en EU-medlem och ett euroland.

Sverige är militärt alliansfritt och medlem i EU men vi står utanför valutasamarbetet.

Vi gör olika val men mycket är också sig likt när det gäller den politiska kartan där alla fyra länderna numera har nationalistiska och främlingsfientliga partier i sina parlament men sättet som dessa hanteras på skiljer sig markant från land till land.

I Norge ingår ett sådant parti i regeringen.

I Danmark har man valt att räkna in partiet i det borgerliga regeringsunderlaget i parlamentet.

I Finland håller man partiet borta från regeringsmakten genom breda och stora regeringskoalitioner.

I Sverige stänger vi ute partiet genom att skapa nya parlamentariska spelregler efter den omdiskuterade decemberuppgörelsen.

Vi går mot intressanta tider när det nu stundar val i Finland och även Danmark har ett val som är förestående och senast sker i mitten av september. I Sverige genomgår decemberuppgörelsen sitt första riktiga test då vårbudgeten ska debatteras och beslutas i riksdagen.

Nationalismen griper tag i människor på ett mycket starkt sätt, både nu som förr, men oavsett är det lika förödande när det än sker eftersom det ju är tillsammans med andra som vi bygger en bättre värld för oss alla. Att stänga omvärlden ute och inte ta till sig det främmande är ingen lösning för framtiden.

Idén om att människor är så olika att vi inte kan leva tillsammans, att vi därmed måste skilja på människor och ställa folk mot folk är inte heller någon bra idé för framtiden.

Då är det skönt att högtider såsom påsken faktiskt kan förena människor. Det gäller att vara positiv och jag vill fortsatt tro på att det finns hopp om något bättre där alla inkluderas och får plats.

Det var en påsk som för mig på sätt och vis gick i Nordens tecken. Jag var på en mycket trevlig fest på påskafton där människor med olika bakgrunder fanns samlade och som inrymde människor från i stort sett hela vår nordiska sfär.

Detta fick mig att fundera ett slag på vad det är som skiljer oss åt och vad det är som förenar oss.

Vi nordbor har alla mycket att vara stolta över. Våra samhällen bygger i hög grad på gemensamma och grundläggande värderingar. Den nordiska modellen med en välfungerande välfärdsstat framstår också som en förebild när omvärlden betraktar våra länder.

Det finns dock saker där vi skiljer oss åt. Skillnader och bakgrund spelar emellertid roll. Vi har olika historiska och kulturella preferenser som styr vårt handlande och agerande. Det har betydelse att ha varit ockuperad under det andra världskriget och upplevt det nazistiska förtrycket eller att ha levt vägg i vägg med en kommunistisk supermakt under ett helt kallt krig.

Vi betraktar helt enkelt säkerhet och samarbete med andra länder på lite olika sätt. För att enkelt exemplifiera:

Norge är med i Nato men står utanför EU-samarbetet och den gemensamma valutan.

Danmark är med i både Nato och EU men har kvar den egna valutan.

Finland har närmat sig Nato men står utanför militäralliansen samtidigt som landet både är en EU-medlem och ett euroland.

Sverige är militärt alliansfritt och medlem i EU men vi står utanför valutasamarbetet.

Vi gör olika val men mycket är också sig likt när det gäller den politiska kartan där alla fyra länderna numera har nationalistiska och främlingsfientliga partier i sina parlament men sättet som dessa hanteras på skiljer sig markant från land till land.

I Norge ingår ett sådant parti i regeringen.

I Danmark har man valt att räkna in partiet i det borgerliga regeringsunderlaget i parlamentet.

I Finland håller man partiet borta från regeringsmakten genom breda och stora regeringskoalitioner.

I Sverige stänger vi ute partiet genom att skapa nya parlamentariska spelregler efter den omdiskuterade decemberuppgörelsen.

Vi går mot intressanta tider när det nu stundar val i Finland och även Danmark har ett val som är förestående och senast sker i mitten av september. I Sverige genomgår decemberuppgörelsen sitt första riktiga test då vårbudgeten ska debatteras och beslutas i riksdagen.

Nationalismen griper tag i människor på ett mycket starkt sätt, både nu som förr, men oavsett är det lika förödande när det än sker eftersom det ju är tillsammans med andra som vi bygger en bättre värld för oss alla. Att stänga omvärlden ute och inte ta till sig det främmande är ingen lösning för framtiden.

Idén om att människor är så olika att vi inte kan leva tillsammans, att vi därmed måste skilja på människor och ställa folk mot folk är inte heller någon bra idé för framtiden.

Då är det skönt att högtider såsom påsken faktiskt kan förena människor. Det gäller att vara positiv och jag vill fortsatt tro på att det finns hopp om något bättre där alla inkluderas och får plats.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.