24 apr 2015 06:00

27 apr 2015 09:39

Det ständiga samtalsämnet

Min bror ska köpa en bil. Det har han velat göra länge. Men ni förstår att saken med bilar är att det finns så många sorter. Det finns så många olika färger, former, hästar och fälgar. Beslutet blir därmed alltså väldigt svårt för mitt syskon att ta. I

nte för att han är någon mästare på snabba beslut annars heller, men denna investering är ganska stor. Förvisso har jag inte så mycket att göra med huruvida han väljer att transportera sig i en v70 eller v50, flexifuel eller inte, men det är något jag inte kan undslippa. Det är tjatet.

På något underligt sätt så lyckas alltid konversationen hamna i vad försäkringen går på om en köper den bilen, den där svarta du vet, istället för den andra. Det pratas om det med våra föräldrar, med våra gemensamma kollegor, med morfar, farmor och med kusiner. Till och med när mina vänner är på besök, de som kan ungefär exakt lika lite om bilar som jag så pratas det om dessa vidunderliga fyrhjulade fordon.

Jag är så urbota trött på det så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Så jag började fråga mig själv varför jag fann det så provocerande att prata om det här samtalsämnet hela tiden. Det visar sig att det helt enkelt har med det enkla faktumet att jag inte kan tillföra något i diskussionen att göra.

Är det något som jag kan och brukar göra så är det att diskutera. Högt och lågt, om allt mellan himmel och jord. Men när det kommer till just bilskrällen så är det kört. Jag kan ingenting om dem. Har ingen åsikt om dem. Bryr mig inte. Så varje gång han kommer in i rummet och tar över konversationen, måste jag vackert sitta där. Och vara tyst.

Det är nog egentligen bara bra, att jag får öva lite på det där. Att inte göra min egen röst hörd jämt och ständigt. Jag vet att jag ofta kan driva samtal med folk när jag sitter i en grupp där jag vet att alla inte är intresserade av ämnet.

Tyvärr är det ju ofta så att de där områdena en inte kan något om också är de som en tycker är tråkiga. Eller så det kanske är vice versa, att en inte orkar lära sig något om saker en tycker är ointressanta. Men det skulle inte skada med lite omväxling nu. Varva bilarna med blommor eller gardinmönster typ. Vad som helst ärligt talat. Snälla.

 

 

 

nte för att han är någon mästare på snabba beslut annars heller, men denna investering är ganska stor. Förvisso har jag inte så mycket att göra med huruvida han väljer att transportera sig i en v70 eller v50, flexifuel eller inte, men det är något jag inte kan undslippa. Det är tjatet.

På något underligt sätt så lyckas alltid konversationen hamna i vad försäkringen går på om en köper den bilen, den där svarta du vet, istället för den andra. Det pratas om det med våra föräldrar, med våra gemensamma kollegor, med morfar, farmor och med kusiner. Till och med när mina vänner är på besök, de som kan ungefär exakt lika lite om bilar som jag så pratas det om dessa vidunderliga fyrhjulade fordon.

Jag är så urbota trött på det så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Så jag började fråga mig själv varför jag fann det så provocerande att prata om det här samtalsämnet hela tiden. Det visar sig att det helt enkelt har med det enkla faktumet att jag inte kan tillföra något i diskussionen att göra.

Är det något som jag kan och brukar göra så är det att diskutera. Högt och lågt, om allt mellan himmel och jord. Men när det kommer till just bilskrällen så är det kört. Jag kan ingenting om dem. Har ingen åsikt om dem. Bryr mig inte. Så varje gång han kommer in i rummet och tar över konversationen, måste jag vackert sitta där. Och vara tyst.

Det är nog egentligen bara bra, att jag får öva lite på det där. Att inte göra min egen röst hörd jämt och ständigt. Jag vet att jag ofta kan driva samtal med folk när jag sitter i en grupp där jag vet att alla inte är intresserade av ämnet.

Tyvärr är det ju ofta så att de där områdena en inte kan något om också är de som en tycker är tråkiga. Eller så det kanske är vice versa, att en inte orkar lära sig något om saker en tycker är ointressanta. Men det skulle inte skada med lite omväxling nu. Varva bilarna med blommor eller gardinmönster typ. Vad som helst ärligt talat. Snälla.

 

 

 

  • Lisa Andersson

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.