04 maj 2015 06:00

04 maj 2015 06:47

EU-migranter kommer från samma familj

De lämnar barnen hemma i perioder för att åka till Skövde. Här har de mycket svårt att få jobb men det finns ändå möjligheter till små inkomster. Något det inte gör hemma i Rumänien.

– När jag tänker på min lilla flicka där hemma så kan jag stå ut med vad som helst, säger Adelin Bîrneatã.

Gruppen på mellan tio och 15 EU-migranter som finns i Skövde tillhör alla samma familj och kommer från staden Buzãu i Rumänien. De har varit i Skövde under en tid, eller snarare till och från eftersom de måste lämna landet var tredje månad.

Svårt att få jobb

De kommer hit i hopp om att få ihop pengar till det allra nödvändigaste hemma, men det är svårt och många Skövdebor är nu vana vid att se dem utanför affärer och köpcentrum där de ber om pengar.

– Jag var lovad byggjobb här innan jag kom hit, men det blev inget med det, säger Marian Bîrneatã.

– Det skulle vi vilja ha, byggjobb, fyller Adelin Bîrneatã i. Vi är duktiga byggnadsarbetare.

– Och jag städar gärna, säger Sandica Bîrneatã, som är Marians fru.

De har alla upplevt svårigheterna att få jobb. Någon har jobbat lite med skogsplantering och någon har städat lite.

– Men det är svårt när man saknar svenskt personnummer, konstaterar Adelin.

Har inte råd med skola

Adelin visar en bild på sin tre månader gamla dotter, och Sandica och Marian har en flicka på två år. Barnen är kvar i Rumänien där den övriga familjen tar hand om dem.

– Hemma bor vi tio personer i två rum. Vi har inte pengar till något, varken el, vatten eller skola. Det finns mycket korruption i Rumänien, till och med skolan, och vi har inte råd att betala lärarna. Och att få hjälp på sjukhus är väldigt dyrt, säger Adelin.

Här i Skövde försöker de få ihop pengar som de kan ta med hem. En bra dag, till exempel en fredag, kan det bli cirka 200 kronor från pantburkar och generösa människor.

– Om jag får ihop 200 kronor kan jag lägga undan 100 kronor för att ta med hem. Men till exempel i dag har det blivit 19 kronor, säger Adelin.

Gör vad som helst

Förutom pengar till familjen hemma i Rumänien måste de även lägga undan pengar till resan hem och hit igen, något som kostar cirka 2 000 kronor tur och retur med buss. Men de tycker ändå att det är bättre att komma hit än att stanna i Rumänien.

– Jag vill fortsätta att komma hit för att kunna hjälpa vår dotter att gå i skolan, säger Sandica.

– Här finns det i alla fall burkar och flaskor som vi kan panta. Inte ens det finns hemma.

Under vintern har dagarna varit långa och kalla, och timmarna utanför affärerna kan bli svåra. Men de försöker bortse från kylan.

– Vi är vana vid kallt väder. När jag ser bilden på min dotter kan jag göra vad som helst och sova var som helst, säger Marian.

Adelin håller med.

– När jag tänker på min lilla flicka så kan jag stå ut med vad som helst.

Ingen husvagn längre

Familjen har bott på några platser i Skövde, bland annat i ett tältläger bakom Coop extra där de inte kunde bo kvar.

Under vintern har de haft tillgång till två husvagnar som köpts in av det nätverk som hjälper EU-migranterna. Fram till i torsdags har de bott i först två, och sedan en husvagn. De tillfälliga byggloven för dem har nu gått ut.

Nu har de inget ordnat boende och säger att de ska slå upp tält någonstans igen även om de inte i nuläget vet om de kan bo där de har tänkt.

Möter generositet

Familjen Bîrneatã berättar att de, eftersom de är romer, upplever mycket rasism hemma i Rumänien, och att folk spottar på dem. Här i Skövde är det inte så, men de blir bemötta på många olika sätt.

– En del säger till oss att åka tillbaka hem, och en av oss fick vatten sprutat på sig. Men en del är väldigt generösa, säger Sandica.

Alla tre nämner flera personer, de flesta engagerade inom olika kyrkor i Skövde, som de har fått hjälp av. De har fått kläder, mat och en av dem har även fått ett tandläkarbesök. De har också fått möjligheter att duscha.

– Det är människor med stora hjärtan.

Stöttar familjen

En av dem som stöttar, och som också har lärt känna familjen, är Ing-Marie Carlsson. Hennes engagemang började för ett år sedan då hon anlitade en av dem för gräsklippning.

– 2008, när den ekonomiska krisen började, drabbades Rumänien hårt. Tidigare kunde de resa till exempelvis Italien för att plocka frukt, men nu går inte ens det längre.

Ing-Marie har tagit reda på hur skattereglerna ser ut för att anlita någon för ett tillfälligt jobb och håller sig till det.

– Jag kallar dem inte EU-migranter utan zigenare för det tycker jag är finast. Ordet betyder ”de som inte rör” och kommer från att de förr inte hälsade med handslag utan med händerna ihop.

Gruppen på mellan tio och 15 EU-migranter som finns i Skövde tillhör alla samma familj och kommer från staden Buzãu i Rumänien. De har varit i Skövde under en tid, eller snarare till och från eftersom de måste lämna landet var tredje månad.

Svårt att få jobb

De kommer hit i hopp om att få ihop pengar till det allra nödvändigaste hemma, men det är svårt och många Skövdebor är nu vana vid att se dem utanför affärer och köpcentrum där de ber om pengar.

– Jag var lovad byggjobb här innan jag kom hit, men det blev inget med det, säger Marian Bîrneatã.

– Det skulle vi vilja ha, byggjobb, fyller Adelin Bîrneatã i. Vi är duktiga byggnadsarbetare.

– Och jag städar gärna, säger Sandica Bîrneatã, som är Marians fru.

De har alla upplevt svårigheterna att få jobb. Någon har jobbat lite med skogsplantering och någon har städat lite.

– Men det är svårt när man saknar svenskt personnummer, konstaterar Adelin.

Har inte råd med skola

Adelin visar en bild på sin tre månader gamla dotter, och Sandica och Marian har en flicka på två år. Barnen är kvar i Rumänien där den övriga familjen tar hand om dem.

– Hemma bor vi tio personer i två rum. Vi har inte pengar till något, varken el, vatten eller skola. Det finns mycket korruption i Rumänien, till och med skolan, och vi har inte råd att betala lärarna. Och att få hjälp på sjukhus är väldigt dyrt, säger Adelin.

Här i Skövde försöker de få ihop pengar som de kan ta med hem. En bra dag, till exempel en fredag, kan det bli cirka 200 kronor från pantburkar och generösa människor.

– Om jag får ihop 200 kronor kan jag lägga undan 100 kronor för att ta med hem. Men till exempel i dag har det blivit 19 kronor, säger Adelin.

Gör vad som helst

Förutom pengar till familjen hemma i Rumänien måste de även lägga undan pengar till resan hem och hit igen, något som kostar cirka 2 000 kronor tur och retur med buss. Men de tycker ändå att det är bättre att komma hit än att stanna i Rumänien.

– Jag vill fortsätta att komma hit för att kunna hjälpa vår dotter att gå i skolan, säger Sandica.

– Här finns det i alla fall burkar och flaskor som vi kan panta. Inte ens det finns hemma.

Under vintern har dagarna varit långa och kalla, och timmarna utanför affärerna kan bli svåra. Men de försöker bortse från kylan.

– Vi är vana vid kallt väder. När jag ser bilden på min dotter kan jag göra vad som helst och sova var som helst, säger Marian.

Adelin håller med.

– När jag tänker på min lilla flicka så kan jag stå ut med vad som helst.

Ingen husvagn längre

Familjen har bott på några platser i Skövde, bland annat i ett tältläger bakom Coop extra där de inte kunde bo kvar.

Under vintern har de haft tillgång till två husvagnar som köpts in av det nätverk som hjälper EU-migranterna. Fram till i torsdags har de bott i först två, och sedan en husvagn. De tillfälliga byggloven för dem har nu gått ut.

Nu har de inget ordnat boende och säger att de ska slå upp tält någonstans igen även om de inte i nuläget vet om de kan bo där de har tänkt.

Möter generositet

Familjen Bîrneatã berättar att de, eftersom de är romer, upplever mycket rasism hemma i Rumänien, och att folk spottar på dem. Här i Skövde är det inte så, men de blir bemötta på många olika sätt.

– En del säger till oss att åka tillbaka hem, och en av oss fick vatten sprutat på sig. Men en del är väldigt generösa, säger Sandica.

Alla tre nämner flera personer, de flesta engagerade inom olika kyrkor i Skövde, som de har fått hjälp av. De har fått kläder, mat och en av dem har även fått ett tandläkarbesök. De har också fått möjligheter att duscha.

– Det är människor med stora hjärtan.

Stöttar familjen

En av dem som stöttar, och som också har lärt känna familjen, är Ing-Marie Carlsson. Hennes engagemang började för ett år sedan då hon anlitade en av dem för gräsklippning.

– 2008, när den ekonomiska krisen började, drabbades Rumänien hårt. Tidigare kunde de resa till exempelvis Italien för att plocka frukt, men nu går inte ens det längre.

Ing-Marie har tagit reda på hur skattereglerna ser ut för att anlita någon för ett tillfälligt jobb och håller sig till det.

– Jag kallar dem inte EU-migranter utan zigenare för det tycker jag är finast. Ordet betyder ”de som inte rör” och kommer från att de förr inte hälsade med handslag utan med händerna ihop.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.