18 maj 2015 08:00

18 maj 2015 09:18

Snälla, sluta förstör film!

CARL REYNOLDS

Jag älskar att se på film, jag skulle se på en ny film varje dag om jag fick chansen. Krigsfilmer, deckare, drama, dokumentärer och så vidare. Det har lett till att jag är medveten om alla filmklichéer som bara totalt förstör en film. Det som gör att en underbar film plötsligt blir medioker.

Den klichén som jag absolut hatar mest av allt är när jag ser på en krigsfilm om andra världskriget och filmen plötsligt visar tyskarnas högkvarter. Alla tyska officerer, generaler och högt uppsatta i rummet pratar engelska med varandra.

Men inte nog med det. De pratar engelska med en löjlig dialekt. Liksom varför kan inte tyskar få prata tyska, franskar få prata franska och polacker prata polska? Hur kan jag till exempel koppla mig till en polsk familj i Warszawa som pratar perfekt engelska? (Pianisten, känn dig träffad).

En annan grej som jag inte tål är när man ser på en deckare och huvudkaraktären måste desarmera en bomb eller någonting liknande. Klockan tickar ned tills det blir bara fem sekunder kvar. Fyra, tre, två, ett ... Ingenting.

Huvudkaraktären har lyckats desarmera bomben med exakt 0.01 sekunder kvar. Eller när filmen når sitt klimax och protagonisten slåss mot skurken. Skurken bara totalt spöar filmens hjälte och hjälten är på väg att bli besegrad. PLÖTSLIGT kommer ett montage av minnen och flashbacks och hjälten sätter igång att spöa skiten ur skurken som plötsligt har glömt av hur man ska slåss. (Rocky, känn dig träffad).

En annan är när en nördig person (man vet att den är nörd för att han/hon har glasögon) ska hacka sig in i ett datasystem. Den börjar med att bara slå tangentbordet lite hejvilt samtidigt som han/hon pratar i någon slags hackerspråk med massa ord i följd som inte betyder någonting alls. (CSI, Bones, Crinimal Minds, jag vet att ni inte är filmer men ni ska känna er träffade ändå.)

Jag skulle kunna fortsätta med det här i flera timmar. Jump scares i skräckfilmer. När en mördare ska bara smyga bakom en tonåring som måste vara döv eftersom den inte märker någonting alls.

Hjälten är omringad av onda människor och de bestämmer sig för att turas om att attackera en i taget. När en film tvingar in en kärlekshistoria. När den fulaste tjejen i skolan tar av sig glasögonen och bara helt plötsligt blir den snyggaste tjejen i hela världen och alla killar inser hur dumma de är. Action filmer som behöver arton olika filmklipp för en sekvens som är tre sekunder lång. Att INGEN NÅGONSIN BEHÖVER LADDA OM SINA VAPEN! Okej Carl....... Andas..... Sluta skriv... Ta det lugnt. Du klarar dig.

Jag blir lite irriterad på filmer ibland. Förlåt.

Jag älskar att se på film, jag skulle se på en ny film varje dag om jag fick chansen. Krigsfilmer, deckare, drama, dokumentärer och så vidare. Det har lett till att jag är medveten om alla filmklichéer som bara totalt förstör en film. Det som gör att en underbar film plötsligt blir medioker.

Den klichén som jag absolut hatar mest av allt är när jag ser på en krigsfilm om andra världskriget och filmen plötsligt visar tyskarnas högkvarter. Alla tyska officerer, generaler och högt uppsatta i rummet pratar engelska med varandra.

Men inte nog med det. De pratar engelska med en löjlig dialekt. Liksom varför kan inte tyskar få prata tyska, franskar få prata franska och polacker prata polska? Hur kan jag till exempel koppla mig till en polsk familj i Warszawa som pratar perfekt engelska? (Pianisten, känn dig träffad).

En annan grej som jag inte tål är när man ser på en deckare och huvudkaraktären måste desarmera en bomb eller någonting liknande. Klockan tickar ned tills det blir bara fem sekunder kvar. Fyra, tre, två, ett ... Ingenting.

Huvudkaraktären har lyckats desarmera bomben med exakt 0.01 sekunder kvar. Eller när filmen når sitt klimax och protagonisten slåss mot skurken. Skurken bara totalt spöar filmens hjälte och hjälten är på väg att bli besegrad. PLÖTSLIGT kommer ett montage av minnen och flashbacks och hjälten sätter igång att spöa skiten ur skurken som plötsligt har glömt av hur man ska slåss. (Rocky, känn dig träffad).

En annan är när en nördig person (man vet att den är nörd för att han/hon har glasögon) ska hacka sig in i ett datasystem. Den börjar med att bara slå tangentbordet lite hejvilt samtidigt som han/hon pratar i någon slags hackerspråk med massa ord i följd som inte betyder någonting alls. (CSI, Bones, Crinimal Minds, jag vet att ni inte är filmer men ni ska känna er träffade ändå.)

Jag skulle kunna fortsätta med det här i flera timmar. Jump scares i skräckfilmer. När en mördare ska bara smyga bakom en tonåring som måste vara döv eftersom den inte märker någonting alls.

Hjälten är omringad av onda människor och de bestämmer sig för att turas om att attackera en i taget. När en film tvingar in en kärlekshistoria. När den fulaste tjejen i skolan tar av sig glasögonen och bara helt plötsligt blir den snyggaste tjejen i hela världen och alla killar inser hur dumma de är. Action filmer som behöver arton olika filmklipp för en sekvens som är tre sekunder lång. Att INGEN NÅGONSIN BEHÖVER LADDA OM SINA VAPEN! Okej Carl....... Andas..... Sluta skriv... Ta det lugnt. Du klarar dig.

Jag blir lite irriterad på filmer ibland. Förlåt.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.