30 maj 2015 13:00

30 maj 2015 13:00

Sture fyller sitt liv med musik

Hobby sedan barnsben

Om 81-årige Sture Lundh hade varit ung i dag hade han satsat på att bli musiker. Nu kom det i stället att bli hans stora hobby och han spelar fortfarande.

– En liten trumslagarpojke släpper inte trumman, som han själv uttrycker det.

Sture Lundh tar fram trumman han fick av trummisen och Skövdeprofilen Gunnar Skog. Den har många år på nacken, numera är kalvskinnet utbytt mot plast.

Han startar stereon och en dansbandslåt strömmar ut ur högtalarna.

Sture Lundh slår sig ner på pallen och spelar som han aldrig gjort annat. Det har han nästan inte heller. För 81-årige Sture Lundh har fyllt sitt liv med musik.

– Jag började i Frälsningsarméns Gossmusikkår och då spelade jag horn. Magnus på Öster skulle lära mig att blåsa horn. ”Sture, det är inte så hemskt noga om du inte spelar riktigt rätt, men det vore väldigt bra om du slutade samtidigt som vi andra”, sa han till mig. Han var rolig Magnus, berättar Sture och skrattar gott åt minnet.

När Sture Lundh var tolv år, 1946, började han i Gossorkestern i Gamla skolan där han gick i sju år. Då bytte han till slagverk och har varit trogen det sedan dess.

En eldsjäl

– Det var skolvaktmästare Sven Carlberg som hade Gossorkestern. Han var gammal regementsmusiker och en eldsjäl, han tiggde till sig pengar av handlarna i stan och köpte gamla instrument av regementet. De lagade han och så fick pojkarna spela på dem.

Trummorna hade kalvskinn och de fick inte slitas på i onödan.

– Vi övade i kolkällaren och fick slå på plattor som Carlberg hade gjort. Det blev inte samma sak som trumma, men vi var ju tvungna att träna.

Men Sture Lundh tyckte ändå att det var jättekul att vara med i orkestern.

– Jag levde för det. Vi träffades nästan varenda kväll efter skolan. Jag gillar särskilt marschmusik, det har jag levt för i alla år.

Högvakten och resor

Varje år i samband med skolavslutningen spelade Gossorkestern på skolgården och de åkte på resor till Halden i Norge för att spela. Efter skolan fortsatte grabbarna med spelningar här och där i olika småkonstellationer.

1964 kom Sture Lundh med i Volvo musikkår där han spelade trumma och han var även materialförvaltare.

Volvo musikkår medverkade bland annat i samband med Första maj.

Efter det fick han en förfrågan om att bli med i det som i dag heter Hemvärnets musikkår.

– Då blev det helt annorlunda. Lite mer träning och lite mer militärt. Vi hade en eldsjäl, Claes Rygert, som tränade oss ordentligt inför alla spelningar.

Med musikkåren spelade Sture Lundh i samband med Högvakten på slottet, det blev många utlandsresor och många tattoon.

Glädjer andra

I dag är Sture Lundh med i två grupper genom PRO Norrmalm. Den ena heter Irene och Grabbarna som har en blandad repertoar och är ute och spelar lite då och då. Den andra är gruppen bakom programmet Inbjudan till Bohuslän.

– Vi har varit på många äldreboenden och sjukhem i Skaraborg. Säg det med ett leende är vårt motto. Vi gör det för att glädja andra, det är det roligaste jag har gjort någon gång. Det är så tacksamt.

Sture Lundh tar fram trumman han fick av trummisen och Skövdeprofilen Gunnar Skog. Den har många år på nacken, numera är kalvskinnet utbytt mot plast.

Han startar stereon och en dansbandslåt strömmar ut ur högtalarna.

Sture Lundh slår sig ner på pallen och spelar som han aldrig gjort annat. Det har han nästan inte heller. För 81-årige Sture Lundh har fyllt sitt liv med musik.

– Jag började i Frälsningsarméns Gossmusikkår och då spelade jag horn. Magnus på Öster skulle lära mig att blåsa horn. ”Sture, det är inte så hemskt noga om du inte spelar riktigt rätt, men det vore väldigt bra om du slutade samtidigt som vi andra”, sa han till mig. Han var rolig Magnus, berättar Sture och skrattar gott åt minnet.

När Sture Lundh var tolv år, 1946, började han i Gossorkestern i Gamla skolan där han gick i sju år. Då bytte han till slagverk och har varit trogen det sedan dess.

En eldsjäl

– Det var skolvaktmästare Sven Carlberg som hade Gossorkestern. Han var gammal regementsmusiker och en eldsjäl, han tiggde till sig pengar av handlarna i stan och köpte gamla instrument av regementet. De lagade han och så fick pojkarna spela på dem.

Trummorna hade kalvskinn och de fick inte slitas på i onödan.

– Vi övade i kolkällaren och fick slå på plattor som Carlberg hade gjort. Det blev inte samma sak som trumma, men vi var ju tvungna att träna.

Men Sture Lundh tyckte ändå att det var jättekul att vara med i orkestern.

– Jag levde för det. Vi träffades nästan varenda kväll efter skolan. Jag gillar särskilt marschmusik, det har jag levt för i alla år.

Högvakten och resor

Varje år i samband med skolavslutningen spelade Gossorkestern på skolgården och de åkte på resor till Halden i Norge för att spela. Efter skolan fortsatte grabbarna med spelningar här och där i olika småkonstellationer.

1964 kom Sture Lundh med i Volvo musikkår där han spelade trumma och han var även materialförvaltare.

Volvo musikkår medverkade bland annat i samband med Första maj.

Efter det fick han en förfrågan om att bli med i det som i dag heter Hemvärnets musikkår.

– Då blev det helt annorlunda. Lite mer träning och lite mer militärt. Vi hade en eldsjäl, Claes Rygert, som tränade oss ordentligt inför alla spelningar.

Med musikkåren spelade Sture Lundh i samband med Högvakten på slottet, det blev många utlandsresor och många tattoon.

Glädjer andra

I dag är Sture Lundh med i två grupper genom PRO Norrmalm. Den ena heter Irene och Grabbarna som har en blandad repertoar och är ute och spelar lite då och då. Den andra är gruppen bakom programmet Inbjudan till Bohuslän.

– Vi har varit på många äldreboenden och sjukhem i Skaraborg. Säg det med ett leende är vårt motto. Vi gör det för att glädja andra, det är det roligaste jag har gjort någon gång. Det är så tacksamt.