08 jun 2015 09:15

08 jun 2015 09:15

"Det har varit en mycket lärorik period"

SKÖVDE: Uppslaget i backspegeln

Att se världen ur någon annans perspektiv. Att arbeta hårt för att bli journalist utomlands. Det är något av det som Uppslagets medarbetare lärt sig och drömmer om. Här summerar de sina år på redaktionen.

Låt oss fly

När jag tänker tillbaka på min tid på Uppslaget så är jag nöjd. Jag har haft det otroligt roligt med fina kolleger och verkligen utvecklats både som människa och som skribent. Det läskigaste som fanns för två år sedan var att skriva ett sånt där fruktat reportage med massor av tecken om en människa en inte kände. Men idag går det som på räls. Att formulera mig i text är idag inget jag tänker över nämnvärt utan något som flyter på. Men nu är det dags att gå vidare, erfarenheterna jag fått här kommer att vara mig till hjälp var jag än landar i livet, det är jag övertygad om. Att se på världen ur någon annans perspektiv och återberätta det är något som alla behöver öva på. Så tack till Uppslaget, tack till mina underbara kolleger och tack till er läsare! På återseende, förhoppningsvis.

Lisa Andersson

Vill bli journalist

Det är med en otrolig separationsångest och sorg som jag säger hejdå till Uppslaget och mina fina kollegor jag haft i två år. Jag har alltid levt för att skriva, olika sorters texter, och att ansöka om att bli skribent på Uppslaget var en ren självklarhet när möjligheten dök upp. En ännu större längtan efter att vara en journalist, och tendens till arbetsnarkoman, som ständigt är på språng för att skriva spännande reportage har vuxit inom mig under dessa två år. Jag kommer aldrig glömma alla mysiga och inspirerande möten vi haft tillsammans, hur vi skrattat och hur vi skrikit. Detta låter säkerligen extremt klyschigt och som någonting som förväntas av mig att skriva - men jag kan intyga att varje ord är sanning. Jag ska arbeta så hårt jag kan för att en dag bli en utrikesjournalist som har sitt säte på den afrikanska kontinenten.

Stina Kinnerbäck

Vuxit i mig själv

Så länge jag kan minnas har jag älskat att uttrycka mig i text - få skriva av mig och låta det jag vill säga flöda i bokstäver, ord och meningar. Därigenom kände jag direkt att Uppslaget var en enorm möjlighet för mig att få utlopp för detta, och det har det varit också. Dock har det varit så mycket mer än så. Utan att egentligen ens tänka på det, har kontakttagande med människor, stresstålighet och planering blivit något som ökat markant under dessa tre åren på Uppslaget. Antar att det är saker som ingår under kategorin ”att växa i sig själv”. Nu är det dock dags att säga hejdå, men innan jag gör det vill jag bara säga tack till alla människor jag mött i och utanför Uppslaget, med ett allra speciellt tack till de urgosiga pensionärer som kommit fram på bussen och givit komplimanger för det som skrivits. Ni är bäst.

Ida Bohman

Vart för slumpen mig nästa gång?

Det var utav ren slump hamnade jag här på Uppslaget för två år sedan. På den tiden var jag ingen större fantast av att skriva alls och jag stavade som en kratta. Nu två år senare har jag utvecklats något otroligt inom mitt skrivande och vuxit som människa tack vare Uppslaget, även om min stavning fortfarande är lite sådär ibland. Till skillnad från mina medarbetare har jag ett år utav mitt gymnasieliv kvar vilket medför att jag har mycket pluggande framför mig i höst och vår. Jag vill passa på att önska er som tar studenten lycka till i framtiden och tacka för en fin tid och för att ni har varit stöttande och acceptrat mig trots att jag är ett år yngre. Vart jag tar mig vidare senare i livet har jag ingen aning om och det är det som är lite charmen med det hela. Jag har ingen aning om på vilken hållplats som mitt livs tåg stannar på nästa gång.

Oscar Antonsson

Livet fortsätter

Jag är extremt tacksam för möjligheten att jobba tillsammans med mina fantastiska kollegor på Uppslaget. Jag tycker att jag har mognat och växt upp en hel del under de två åren. Jag har dessutom fått chansen att uttrycka mig och växa upp inför totalt okända människor, en ära inte många har fått. Jag ser varje människa jag träffar som en lärare och tack vare Uppslaget jag har träffat och lärt mig av nya människor varje vecka, och det kommer jag förevigt vara tacksam för. Nu väntar livet. Jag tar studenten och siktar på att bli svenska-som-andraspråk-lärare. Men vem vet vad som händer?

Carl Reynolds

Teamwork, det hade vi allt!

Det är en riktigt rolig och läroriktid som vi nu på Uppslaget lämnar bakom oss. Jag kom in som fotograf, en tjej som brann för fotograferingen men visste ingenting om tidningsbranschen struktur. Men jag går här ifrån säkrare än någonsin, på både mina kunskaper och mig själv som fotograf men även människa! Det är så mycket jag lärt mig och fått ta del utav med sju unika individer till arbetskamrater, personer som har driv och otroliga ambitioner. Under denna tid har jag haft möjligheten att ta otroligt mycket bilder, men även testat på crossåkning som var en riktig favorit men även parkour som kanske inte riktigt föll mig i smaken. Men det jag kommer sakna mest med vår tid här är vårt team, även fast det finns dåliga dagar gör vi alltid bra resultat ifrån oss!

Ida Johansson

Nu breder vi ut våra vingar

När jag kollar tillbaka på alla uppslag vi har fått ihop och tänker på vilka roliga saker vi har fått testa, vilka intressanta människor vi har fått möta, vilka roliga händelser vi har förevigat på bild, hur mycket vi har utvecklats som skribenter och fotografer, är jag mycket stolt över oss i teamet! Mitt personliga fotograferande har förbättrats avsevärt under dessa tre år och det har varit en mycket lärorik period som jag säkerligen kommer ha nytta av i framtiden inom mediabranschen. Tack för att ni läsare har följt oss på uppslaget och tack för att jag har fått chansen att vara med så härliga kollegor! Jag kommer sakna våra möten där vi alltid finner något att skratta om.... Men nu är det dags att breda ut våra vingar och bege oss mot nya äventyr!

Johanna Granlund

Låt oss fly

När jag tänker tillbaka på min tid på Uppslaget så är jag nöjd. Jag har haft det otroligt roligt med fina kolleger och verkligen utvecklats både som människa och som skribent. Det läskigaste som fanns för två år sedan var att skriva ett sånt där fruktat reportage med massor av tecken om en människa en inte kände. Men idag går det som på räls. Att formulera mig i text är idag inget jag tänker över nämnvärt utan något som flyter på. Men nu är det dags att gå vidare, erfarenheterna jag fått här kommer att vara mig till hjälp var jag än landar i livet, det är jag övertygad om. Att se på världen ur någon annans perspektiv och återberätta det är något som alla behöver öva på. Så tack till Uppslaget, tack till mina underbara kolleger och tack till er läsare! På återseende, förhoppningsvis.

Lisa Andersson

Vill bli journalist

Det är med en otrolig separationsångest och sorg som jag säger hejdå till Uppslaget och mina fina kollegor jag haft i två år. Jag har alltid levt för att skriva, olika sorters texter, och att ansöka om att bli skribent på Uppslaget var en ren självklarhet när möjligheten dök upp. En ännu större längtan efter att vara en journalist, och tendens till arbetsnarkoman, som ständigt är på språng för att skriva spännande reportage har vuxit inom mig under dessa två år. Jag kommer aldrig glömma alla mysiga och inspirerande möten vi haft tillsammans, hur vi skrattat och hur vi skrikit. Detta låter säkerligen extremt klyschigt och som någonting som förväntas av mig att skriva - men jag kan intyga att varje ord är sanning. Jag ska arbeta så hårt jag kan för att en dag bli en utrikesjournalist som har sitt säte på den afrikanska kontinenten.

Stina Kinnerbäck

Vuxit i mig själv

Så länge jag kan minnas har jag älskat att uttrycka mig i text - få skriva av mig och låta det jag vill säga flöda i bokstäver, ord och meningar. Därigenom kände jag direkt att Uppslaget var en enorm möjlighet för mig att få utlopp för detta, och det har det varit också. Dock har det varit så mycket mer än så. Utan att egentligen ens tänka på det, har kontakttagande med människor, stresstålighet och planering blivit något som ökat markant under dessa tre åren på Uppslaget. Antar att det är saker som ingår under kategorin ”att växa i sig själv”. Nu är det dock dags att säga hejdå, men innan jag gör det vill jag bara säga tack till alla människor jag mött i och utanför Uppslaget, med ett allra speciellt tack till de urgosiga pensionärer som kommit fram på bussen och givit komplimanger för det som skrivits. Ni är bäst.

Ida Bohman

Vart för slumpen mig nästa gång?

Det var utav ren slump hamnade jag här på Uppslaget för två år sedan. På den tiden var jag ingen större fantast av att skriva alls och jag stavade som en kratta. Nu två år senare har jag utvecklats något otroligt inom mitt skrivande och vuxit som människa tack vare Uppslaget, även om min stavning fortfarande är lite sådär ibland. Till skillnad från mina medarbetare har jag ett år utav mitt gymnasieliv kvar vilket medför att jag har mycket pluggande framför mig i höst och vår. Jag vill passa på att önska er som tar studenten lycka till i framtiden och tacka för en fin tid och för att ni har varit stöttande och acceptrat mig trots att jag är ett år yngre. Vart jag tar mig vidare senare i livet har jag ingen aning om och det är det som är lite charmen med det hela. Jag har ingen aning om på vilken hållplats som mitt livs tåg stannar på nästa gång.

Oscar Antonsson

Livet fortsätter

Jag är extremt tacksam för möjligheten att jobba tillsammans med mina fantastiska kollegor på Uppslaget. Jag tycker att jag har mognat och växt upp en hel del under de två åren. Jag har dessutom fått chansen att uttrycka mig och växa upp inför totalt okända människor, en ära inte många har fått. Jag ser varje människa jag träffar som en lärare och tack vare Uppslaget jag har träffat och lärt mig av nya människor varje vecka, och det kommer jag förevigt vara tacksam för. Nu väntar livet. Jag tar studenten och siktar på att bli svenska-som-andraspråk-lärare. Men vem vet vad som händer?

Carl Reynolds

Teamwork, det hade vi allt!

Det är en riktigt rolig och läroriktid som vi nu på Uppslaget lämnar bakom oss. Jag kom in som fotograf, en tjej som brann för fotograferingen men visste ingenting om tidningsbranschen struktur. Men jag går här ifrån säkrare än någonsin, på både mina kunskaper och mig själv som fotograf men även människa! Det är så mycket jag lärt mig och fått ta del utav med sju unika individer till arbetskamrater, personer som har driv och otroliga ambitioner. Under denna tid har jag haft möjligheten att ta otroligt mycket bilder, men även testat på crossåkning som var en riktig favorit men även parkour som kanske inte riktigt föll mig i smaken. Men det jag kommer sakna mest med vår tid här är vårt team, även fast det finns dåliga dagar gör vi alltid bra resultat ifrån oss!

Ida Johansson

Nu breder vi ut våra vingar

När jag kollar tillbaka på alla uppslag vi har fått ihop och tänker på vilka roliga saker vi har fått testa, vilka intressanta människor vi har fått möta, vilka roliga händelser vi har förevigat på bild, hur mycket vi har utvecklats som skribenter och fotografer, är jag mycket stolt över oss i teamet! Mitt personliga fotograferande har förbättrats avsevärt under dessa tre år och det har varit en mycket lärorik period som jag säkerligen kommer ha nytta av i framtiden inom mediabranschen. Tack för att ni läsare har följt oss på uppslaget och tack för att jag har fått chansen att vara med så härliga kollegor! Jag kommer sakna våra möten där vi alltid finner något att skratta om.... Men nu är det dags att breda ut våra vingar och bege oss mot nya äventyr!

Johanna Granlund