18 jul 2015 08:00

18 jul 2015 15:56

Välbevarad gårdsmiljö i slättlandskap

Förr fanns ingen gräsmatta utanför husen på Sörgården. De boende slog gångar i gräset med lie. Förutom det har inte mycket förändrats här sedan 1800-talet. Då var Sörgården i Vallby utanför Tidan bland de största gårdarna i trakten.

När egendomen skulle säljas 1996 upptäckte Länsstyrelsen att odlingslandskapet kring Sörgården var unikt.

– Om man lägger kartan från 1850-talet på dagens karta så ser man ingen skillnad här, berättar Christer Westman, jordbruksansvarig på Vallby Sörgården.

Tegarna breder ut sig exakt likadant nu som då. I dag är gården Skaraborgs enda kulturreservat, en plats där en kulturell helhetsmiljö har bevarats. Här sköts allt på gammalt vis, bland annat genom självhushållning.

– Man köpte i princip ingenting på 1800-talet. I dag är det väldigt fascinerande, säger Sigun Gröning i intresseföreningen Vallby Sörgården som förvaltar platsen.

På gården bedrivs även ett sjuårigt växelbruk. Man låter en viss åkerbit gå i träda, innan något kan växa till sig där igen.

– Idag fuskar man med gödsel och besprutning. Men vi vill visa hur man gjorde förr, säger Christer Westman.

När de omkringliggande jordbruken gick över till hästar och traktorer, använde Sörgården fortfarande oxar som hjälp.

– På 1800-talet låg man före sin tid här. Men sen blev man kvar i det gamla, berättar Sigun Gröning.

Öppet för alla

På 60-talet slaktades den sista oxen. Nu hänger hornen på väggen i undantagsstugan. Härinne skulle föräldrarna bo när äldsta sonen tog över gården. På söndag står dörren öppen hit. Då anordnas en textildag där alla som vill får prova på handarbete från förr. Det kommer även hållas en byggnadsguidning och visning av odlingarna.

Kaffestugan med hembakt är öppen. Andra dagar är man välkommen att slå sig ned med eget kaffe bland vinbärsbuskar och riddarsporrar. Även äldre grödor från Västgötaslätten finns här, likadan som i de odlingsalmanackor man funnit på gården. Det började som ett fåtal frön från Nordiska fröbanken. Nu växer bland annat svarthavre, speciella bönsorter och västgötaärt runt husen.

– Det viktiga är att bevara allting exakt likadant, säger Christer Westman.

På hemvägen, när slättlandskapet rusar förbi på väg 200 mellan Töreboda och Skövde, inser man hur tyst det är på Sörgården i Vallby.

När egendomen skulle säljas 1996 upptäckte Länsstyrelsen att odlingslandskapet kring Sörgården var unikt.

– Om man lägger kartan från 1850-talet på dagens karta så ser man ingen skillnad här, berättar Christer Westman, jordbruksansvarig på Vallby Sörgården.

Tegarna breder ut sig exakt likadant nu som då. I dag är gården Skaraborgs enda kulturreservat, en plats där en kulturell helhetsmiljö har bevarats. Här sköts allt på gammalt vis, bland annat genom självhushållning.

– Man köpte i princip ingenting på 1800-talet. I dag är det väldigt fascinerande, säger Sigun Gröning i intresseföreningen Vallby Sörgården som förvaltar platsen.

På gården bedrivs även ett sjuårigt växelbruk. Man låter en viss åkerbit gå i träda, innan något kan växa till sig där igen.

– Idag fuskar man med gödsel och besprutning. Men vi vill visa hur man gjorde förr, säger Christer Westman.

När de omkringliggande jordbruken gick över till hästar och traktorer, använde Sörgården fortfarande oxar som hjälp.

– På 1800-talet låg man före sin tid här. Men sen blev man kvar i det gamla, berättar Sigun Gröning.

Öppet för alla

På 60-talet slaktades den sista oxen. Nu hänger hornen på väggen i undantagsstugan. Härinne skulle föräldrarna bo när äldsta sonen tog över gården. På söndag står dörren öppen hit. Då anordnas en textildag där alla som vill får prova på handarbete från förr. Det kommer även hållas en byggnadsguidning och visning av odlingarna.

Kaffestugan med hembakt är öppen. Andra dagar är man välkommen att slå sig ned med eget kaffe bland vinbärsbuskar och riddarsporrar. Även äldre grödor från Västgötaslätten finns här, likadan som i de odlingsalmanackor man funnit på gården. Det började som ett fåtal frön från Nordiska fröbanken. Nu växer bland annat svarthavre, speciella bönsorter och västgötaärt runt husen.

– Det viktiga är att bevara allting exakt likadant, säger Christer Westman.

På hemvägen, när slättlandskapet rusar förbi på väg 200 mellan Töreboda och Skövde, inser man hur tyst det är på Sörgården i Vallby.

  • Thea Mossige-Norheim