11 aug 2015 06:00

11 aug 2015 06:00

Per går i pension och byter kor mot hästar

Haft samma kosläkt sedan 1909

Efter 40 år med mjölkkor sadlar Per Gustafson i Vallby om och ägnar sig åt ardennerhästar i stället.
– Jag har förberett mig mentalt, men det är klart det kommer bli tomt när korna försvinner, säger Per som gläds åt att några ur kofamiljen från 1909 flyttat till andra gårdar.

Det är en sådan där dag i augusti när vädret spelar en ett spratt med regn trots utlovad sol. I kohagen på Nolgården i Vallby går 18 kor och kvigor som alla är släkt med den kviga som Per Gustafsons farfar köpte i Falköping 1909. Kofamiljen Lava.

– Den kom hit 1942 när farsan tog över gården som arrende och gifte sig med mor. Jag har inte köpt in något djur utan har fött upp min egen besättning. Därför har det blivit samma kosläkt. De har mjölkat bra och det har faktiskt kommit fram en elittjur på Skara semin härifrån. Det var i mitten av 1970-talet och lite tursamt och ovanligt i en sådan här liten besättning, säger Per Gustafson som tog över gården 1976 som sjätte generation.

– Man kan ha en familj som man kan följa, det är inte så jätteovanligt. Men att man bara har en familj i samma ladugård, det är ovanligt. Det har jag aldrig sett förut, säger Peter Strålman.

Han är förman på Sötåsens naturbruksgymnasium i Töreboda och var den första avbytaren på Per Gustafsons gård. Då fanns det en kofamilj till: Dana.

– Den var mycket yngre, den köptes in 1937. Den kom från lantbruksskolan i Klagstorp utanför Skövde. Den sista i den familjen försvann ut för mig för fyra år sedan, berättar Per Gustafson.

Peter hade länge talat med Per om att köpa några djur av honom. Nu har det blivit verklighet och därmed finns delar av kofamiljen kvar, om än på annan plats. Det handlar om två kalvar och två dräktiga kvigor.

– Det känns jättebra att kosläkten bevaras. Det tycker jag är trevligt. Framför allt att det är på ett naturbruksgymnasium där det utbildas, det är ännu roligare. Det finns ingen marknad för livdjur i dag och mjölkpriset sänks, det är ingen som vill satsa längre. Men mitt i allt elände är det ett otroligt högt slaktpris, säger Per Gustafson och berättar att ytterligare tre djur sålts till en gård i Sventorp.

Anledningen till att Per Gustafson slutar med mjölkkor är att han går i pension vid årsskiftet.

– Det beslutet tog jag för fyra-fem år sedan, så jag är förberedd mentalt. Det är på grund av att jag ska syssla med något annat. Men samtidigt har jag också sagt att man ska sluta medan man orkar sköta djuren. Innan det står en dokumentärfilmare och knackar på dörren. Men det är känslomässigt mycket tufft att släppa ifrån sig djuren till slakt och jag vill inte riktigt tänka på den dagen då djurtransporten står på gårdsplanen.

Nu tänker Per Gustafson ägna sig åt hästar i stället. Framför allt ardennerhästar. Han har två sådana: Tjegge och Brotorps Bita. Bita har just blivit betäckt så Per hoppas på föl.

– Jag ska ha hästarna för mitt eget höga nöjes skull. Köra hem lite ved, kunna åka häst och släde, sköta ett potatisland. Ardenner har alltid legat mig så varmt om hjärtat.

1962 när Per Gustafson var elva år sålde hans far det sista stoet från gården eftersom hon inte fick några föl. 14 år senare, samma år som Per tog över gården, ringde en man från Götene och sa att han köpt ett par hästar från Småland som visade sig vara det sålda stoets dotterdöttrar.

– Jag blev erbjuden att köpa dem. Men det var en torr sommar, vattnet sinade och jag fick borra en brunn, så jag hade inte råd.

Men Per Gustafson kunde aldrig släppa tanken på ardennerhästar.

– Jag har forskat på hästarna jag blev erbjuden att köpa, men den avelslinjen är utdöd.

Annars hade du köpt en sådan?

– Ja, det kan du räkna ut, säger Per Gustafson och skrattar högt.

Även fortsättningsvis kommer kor att finnas på ägorna, även om det är andras kor. Per Gustafson har nämligen arrenderat ut delar av sin mark.

Det är en sådan där dag i augusti när vädret spelar en ett spratt med regn trots utlovad sol. I kohagen på Nolgården i Vallby går 18 kor och kvigor som alla är släkt med den kviga som Per Gustafsons farfar köpte i Falköping 1909. Kofamiljen Lava.

– Den kom hit 1942 när farsan tog över gården som arrende och gifte sig med mor. Jag har inte köpt in något djur utan har fött upp min egen besättning. Därför har det blivit samma kosläkt. De har mjölkat bra och det har faktiskt kommit fram en elittjur på Skara semin härifrån. Det var i mitten av 1970-talet och lite tursamt och ovanligt i en sådan här liten besättning, säger Per Gustafson som tog över gården 1976 som sjätte generation.

– Man kan ha en familj som man kan följa, det är inte så jätteovanligt. Men att man bara har en familj i samma ladugård, det är ovanligt. Det har jag aldrig sett förut, säger Peter Strålman.

Han är förman på Sötåsens naturbruksgymnasium i Töreboda och var den första avbytaren på Per Gustafsons gård. Då fanns det en kofamilj till: Dana.

– Den var mycket yngre, den köptes in 1937. Den kom från lantbruksskolan i Klagstorp utanför Skövde. Den sista i den familjen försvann ut för mig för fyra år sedan, berättar Per Gustafson.

Peter hade länge talat med Per om att köpa några djur av honom. Nu har det blivit verklighet och därmed finns delar av kofamiljen kvar, om än på annan plats. Det handlar om två kalvar och två dräktiga kvigor.

– Det känns jättebra att kosläkten bevaras. Det tycker jag är trevligt. Framför allt att det är på ett naturbruksgymnasium där det utbildas, det är ännu roligare. Det finns ingen marknad för livdjur i dag och mjölkpriset sänks, det är ingen som vill satsa längre. Men mitt i allt elände är det ett otroligt högt slaktpris, säger Per Gustafson och berättar att ytterligare tre djur sålts till en gård i Sventorp.

Anledningen till att Per Gustafson slutar med mjölkkor är att han går i pension vid årsskiftet.

– Det beslutet tog jag för fyra-fem år sedan, så jag är förberedd mentalt. Det är på grund av att jag ska syssla med något annat. Men samtidigt har jag också sagt att man ska sluta medan man orkar sköta djuren. Innan det står en dokumentärfilmare och knackar på dörren. Men det är känslomässigt mycket tufft att släppa ifrån sig djuren till slakt och jag vill inte riktigt tänka på den dagen då djurtransporten står på gårdsplanen.

Nu tänker Per Gustafson ägna sig åt hästar i stället. Framför allt ardennerhästar. Han har två sådana: Tjegge och Brotorps Bita. Bita har just blivit betäckt så Per hoppas på föl.

– Jag ska ha hästarna för mitt eget höga nöjes skull. Köra hem lite ved, kunna åka häst och släde, sköta ett potatisland. Ardenner har alltid legat mig så varmt om hjärtat.

1962 när Per Gustafson var elva år sålde hans far det sista stoet från gården eftersom hon inte fick några föl. 14 år senare, samma år som Per tog över gården, ringde en man från Götene och sa att han köpt ett par hästar från Småland som visade sig vara det sålda stoets dotterdöttrar.

– Jag blev erbjuden att köpa dem. Men det var en torr sommar, vattnet sinade och jag fick borra en brunn, så jag hade inte råd.

Men Per Gustafson kunde aldrig släppa tanken på ardennerhästar.

– Jag har forskat på hästarna jag blev erbjuden att köpa, men den avelslinjen är utdöd.

Annars hade du köpt en sådan?

– Ja, det kan du räkna ut, säger Per Gustafson och skrattar högt.

Även fortsättningsvis kommer kor att finnas på ägorna, även om det är andras kor. Per Gustafson har nämligen arrenderat ut delar av sin mark.