09 sep 2015 07:00

22 sep 2015 13:27

Foto: Arkiv

Bygden enades mot försvaret

Det är 20 år sedan ortsborna ställde kravet: Inte en meter till

– Vi visade att vi har samma intresse och att vi hjälps åt för att bevara vår bygd.
Berndt Carlsson, dåvarande ordförande i arbetsgruppen ”Inte en meter till”, minns striden om övningsfältet som om det vore i går.

Berndt Carlsson i Loringa har sparat mycket material från 1995, broschyrer och skrivelser, och naturligtvis klippalbumet med alla tidningsurklipp.

Han har allt i färskt minne trots att det har gått 20 år sedan försvarsmakten rörde upp starka känslor i bygden. Själv var han inte direkt berörd och fick därför inte den allra första informationen.

Under all kritik

– Den 4 maj 1995 kom ett brev till fastighetsägarna i området. Där skrev försvarsmakten något om att ”din fastighet berörs av planerna”. Jag satt då i länsförbundsstyrelsen för LRF och var ansvarig för äganderättsfrågor, och jag fick reda på detta runt den 20 maj. Då hade försvarsmakten inte ens skickat ut en karta.

När det första mötet tillsammans med försvarsmakten, då Björn Andersson, P4-chef och överste, skulle presentera planerna, kommer på tal skakar Berndt bara på huvudet.

– Planerna presenterades på ett sätt som var under all kritik, och de ville spela ut kommunen med att om Skövde skulle vara en viktig militärstad i fortsättningen så var det här nödvändigt.

Berndt berättar att det framställdes som att försvaret skulle genomföra det här, punkt slut, och alla fastighetsägare blev naturligtvis mycket upprörda.

– Det blev ju väsen och folk var i upplösningstillstånd. Försvarsmakten hade ju redan ett par, tre tusen hektar mark.

Var alltid tillgänglig

LRF, med sin organisation och sina kontakter, kopplades in och snart bildades den 16 personer starka arbetsgruppen ”Inte en meter till” med Berndt som ordförande. De boende i området engagerade sig, kontaktade politiker, spred information, tryckte upp tröjor och dekaler samt en mängd protestskyltar.

Man ifrågasatte också hur de utnyttjade sina befintliga områden, något som försvarsmakten senare utredde.

Efter mycket om och men, och löften som arbetsgruppen inte kände att de kunde lita på, fick man, den 2 november, det slutgiltiga beskedet. Påskrivet av Åke Sagrén, arméchef.

– Han var mycket bra att ha att göra med, och alltid tillgänglig för oss, säger Berndt.

Gav upp direkt

Så här efteråt med facit i hand tycker Berndt att det var bra att försvarsmakten gapade över ett så stort stycke mark, i stället för att ha fortsatt utredningen och kommit fram till ett mindre område.

– Uppslutningen var total och vi var så många som berördes av det här. Försvarsmakten fick en stor bygd emot sig. Alla var eniga. Inte en meter till.

Och det gäller än i dag.

– För fyra, fem år sedan var en fastighet nära Tåstorp till salu. Försvaret visade intresse, men då visade vi det skriftliga löftet vi har från 1995. De var aldrig med i budgivningen.

Berndt Carlsson i Loringa har sparat mycket material från 1995, broschyrer och skrivelser, och naturligtvis klippalbumet med alla tidningsurklipp.

Han har allt i färskt minne trots att det har gått 20 år sedan försvarsmakten rörde upp starka känslor i bygden. Själv var han inte direkt berörd och fick därför inte den allra första informationen.

Under all kritik

– Den 4 maj 1995 kom ett brev till fastighetsägarna i området. Där skrev försvarsmakten något om att ”din fastighet berörs av planerna”. Jag satt då i länsförbundsstyrelsen för LRF och var ansvarig för äganderättsfrågor, och jag fick reda på detta runt den 20 maj. Då hade försvarsmakten inte ens skickat ut en karta.

När det första mötet tillsammans med försvarsmakten, då Björn Andersson, P4-chef och överste, skulle presentera planerna, kommer på tal skakar Berndt bara på huvudet.

– Planerna presenterades på ett sätt som var under all kritik, och de ville spela ut kommunen med att om Skövde skulle vara en viktig militärstad i fortsättningen så var det här nödvändigt.

Berndt berättar att det framställdes som att försvaret skulle genomföra det här, punkt slut, och alla fastighetsägare blev naturligtvis mycket upprörda.

– Det blev ju väsen och folk var i upplösningstillstånd. Försvarsmakten hade ju redan ett par, tre tusen hektar mark.

Var alltid tillgänglig

LRF, med sin organisation och sina kontakter, kopplades in och snart bildades den 16 personer starka arbetsgruppen ”Inte en meter till” med Berndt som ordförande. De boende i området engagerade sig, kontaktade politiker, spred information, tryckte upp tröjor och dekaler samt en mängd protestskyltar.

Man ifrågasatte också hur de utnyttjade sina befintliga områden, något som försvarsmakten senare utredde.

Efter mycket om och men, och löften som arbetsgruppen inte kände att de kunde lita på, fick man, den 2 november, det slutgiltiga beskedet. Påskrivet av Åke Sagrén, arméchef.

– Han var mycket bra att ha att göra med, och alltid tillgänglig för oss, säger Berndt.

Gav upp direkt

Så här efteråt med facit i hand tycker Berndt att det var bra att försvarsmakten gapade över ett så stort stycke mark, i stället för att ha fortsatt utredningen och kommit fram till ett mindre område.

– Uppslutningen var total och vi var så många som berördes av det här. Försvarsmakten fick en stor bygd emot sig. Alla var eniga. Inte en meter till.

Och det gäller än i dag.

– För fyra, fem år sedan var en fastighet nära Tåstorp till salu. Försvaret visade intresse, men då visade vi det skriftliga löftet vi har från 1995. De var aldrig med i budgivningen.