09 sep 2015 07:00

22 sep 2015 13:27

Försvaret släppte planerna och bad om ursäkt

Arbetsmaterial blev offentligt

Under våren 1995 briserade en bomb i trakten nära Skövde. Försvaret såg ett behov av att utöka övningsfältet med drygt 5 000 hektar, något som skulle beröra 479 fastigheter.
Men de boende i Varola med omnejd tänkte inte ge sig utan strid.

Försvaret hade köpt in leopardstridsvagnar och behövde större ytor för att öva. Utredningen som presenterades den 30 maj, först för pressen och sedan för de berörda i området, visade att man behövde ytterligare cirka 2 500 hektar. Skulle man få en ny stridsträningsanläggning där man kunde simulera strid med hjälp av datorer så behövde man dubbelt så mycket.

Totalt drygt 5 000 hektar som berörde 479 fastigheter.

”Inte en meter till”

Upprördheten bland fastighetsägarna var naturligtvis stor och man lovade dyrt och heligt att försvaret inte skulle få en meter av marken.

Utredningen presenterades av P4-chefen överste Björn Andersson och överstelöjtnant Tony Stigsson. Götasalen på T2, nuvarande Trängregementet, var fylld till sista plats av de cirka 500 landsbygdsborna som inte tänkte ge sig utan strid.

Arbetsgruppen ”Inte en meter till” där Berndt Carlsson var ordförande bildades ett par veckor senare, och det stora arbetet med att förhindra övningsfältets utbredning började.

Ett historiskt möte

De berörda visade ett stort engagemang och måndagen den 19 juni åkte ett par hundra personer in till kommunfullmäktiges möte i Skövde för att kräva svar av politikerna. SLA bevakade mötet.

– Ett näst intill historiskt möte, sa kommundirektör Jan-Olof Fager som till och med fick kontakta räddningstjänsten för att mötet skulle kunna genomföras på ett säkert sätt med tanke på utrymningsvägar.

Politikerna var tydliga med och eniga om att förslaget från försvaret var orimligt.

Vågade inte fira

Redan i slutet av juni meddelade arméchefen Åke Sagrén att man stoppade arbetet med att utöka militära övningsfält men de berörda ville inte jubla.

De ville i stället ha garantier för att de dåvarande gränserna skulle gälla för överskådlig framtid.

Tisdagen den 22 augusti köpte SLA alkoholfritt bubbel och åkte till Varola. Klockan 13.24 samma dag hade det nämligen kommit ett telefax från chefen för Västra arméfördelningen, Johan Hederstedt, där han meddelade att arméchefen hade beslutat att avbryta arbetet med markanskaffning.

Ortsbornas protester hade gett resultat och man skulle nu titta på hur man mer effektivt kunde utnyttja de marker man hade. Varför det inte gjorts från början kunde försvarsmakten inte svara på.

Men Varolaborna ville inte fira fullt ut. De vågade inte lita på beskedet utan ville se det skriftligt först.

Erkände misslyckandet

Det skulle dröja ända till torsdagen den 2 november innan alla andades ut, stridsyxan grävdes ner och försoningen var ett faktum.

Då samlades man i Lundasalen på T2 och arméchefen Åke Sagrén mötte cirka 500 fastighetsägare. Han lovade att hotet om ett utökat övningsfält inte längre fanns, ett löfte som följdes av ett handslag med arbetsgruppens ordförande Berndt Carlsson. SLA var på plats även då.

Sagrén berättade att han sett utredningen redan i juni. Han tyckte att den var orimlig och borde ha avförts på ett tidigt stadium. Han erkände att Skövde garnison hade misslyckats.

– Tidiga tankar som inte var färdigtänkta gavs offentlighet. Jag beklagar verkligen det omak det förorsakat er.

Med löftet och ursäkten var de berörda fastighetsägarna inte sena att visa sin goda vilja och Åke Sagrén fick ta emot både applåder och lovord.

Försvaret hade köpt in leopardstridsvagnar och behövde större ytor för att öva. Utredningen som presenterades den 30 maj, först för pressen och sedan för de berörda i området, visade att man behövde ytterligare cirka 2 500 hektar. Skulle man få en ny stridsträningsanläggning där man kunde simulera strid med hjälp av datorer så behövde man dubbelt så mycket.

Totalt drygt 5 000 hektar som berörde 479 fastigheter.

”Inte en meter till”

Upprördheten bland fastighetsägarna var naturligtvis stor och man lovade dyrt och heligt att försvaret inte skulle få en meter av marken.

Utredningen presenterades av P4-chefen överste Björn Andersson och överstelöjtnant Tony Stigsson. Götasalen på T2, nuvarande Trängregementet, var fylld till sista plats av de cirka 500 landsbygdsborna som inte tänkte ge sig utan strid.

Arbetsgruppen ”Inte en meter till” där Berndt Carlsson var ordförande bildades ett par veckor senare, och det stora arbetet med att förhindra övningsfältets utbredning började.

Ett historiskt möte

De berörda visade ett stort engagemang och måndagen den 19 juni åkte ett par hundra personer in till kommunfullmäktiges möte i Skövde för att kräva svar av politikerna. SLA bevakade mötet.

– Ett näst intill historiskt möte, sa kommundirektör Jan-Olof Fager som till och med fick kontakta räddningstjänsten för att mötet skulle kunna genomföras på ett säkert sätt med tanke på utrymningsvägar.

Politikerna var tydliga med och eniga om att förslaget från försvaret var orimligt.

Vågade inte fira

Redan i slutet av juni meddelade arméchefen Åke Sagrén att man stoppade arbetet med att utöka militära övningsfält men de berörda ville inte jubla.

De ville i stället ha garantier för att de dåvarande gränserna skulle gälla för överskådlig framtid.

Tisdagen den 22 augusti köpte SLA alkoholfritt bubbel och åkte till Varola. Klockan 13.24 samma dag hade det nämligen kommit ett telefax från chefen för Västra arméfördelningen, Johan Hederstedt, där han meddelade att arméchefen hade beslutat att avbryta arbetet med markanskaffning.

Ortsbornas protester hade gett resultat och man skulle nu titta på hur man mer effektivt kunde utnyttja de marker man hade. Varför det inte gjorts från början kunde försvarsmakten inte svara på.

Men Varolaborna ville inte fira fullt ut. De vågade inte lita på beskedet utan ville se det skriftligt först.

Erkände misslyckandet

Det skulle dröja ända till torsdagen den 2 november innan alla andades ut, stridsyxan grävdes ner och försoningen var ett faktum.

Då samlades man i Lundasalen på T2 och arméchefen Åke Sagrén mötte cirka 500 fastighetsägare. Han lovade att hotet om ett utökat övningsfält inte längre fanns, ett löfte som följdes av ett handslag med arbetsgruppens ordförande Berndt Carlsson. SLA var på plats även då.

Sagrén berättade att han sett utredningen redan i juni. Han tyckte att den var orimlig och borde ha avförts på ett tidigt stadium. Han erkände att Skövde garnison hade misslyckats.

– Tidiga tankar som inte var färdigtänkta gavs offentlighet. Jag beklagar verkligen det omak det förorsakat er.

Med löftet och ursäkten var de berörda fastighetsägarna inte sena att visa sin goda vilja och Åke Sagrén fick ta emot både applåder och lovord.