26 sep 2015 06:00

28 sep 2015 15:43

Alla spelar tennis på rödfyr från Skaraborg

FALKÖPING: Till och med den stenrike shejken i Kuwait ...

Nästa gång du spelar tennis så kanske du springer på rödfyr från Kinnekulle, eller krossat kakel och klinkers från Tyskland.

Tennisplaner byggs av återvunnet material och Lawnit sport i Falköping är ledande på den svenska marknaden.

Nu så här i början av hösten är det gott om plats i Lawnit sports lagerlokal. Anläggningssäsongen för tennisbanor pågår fortfarande och sedan är det dags att ägna vinterhalvåret åt att fylla på lagren och serva maskinerna.

– Vi har massor att göra. De senaste åren har marknaden vuxit något helt enormt. Vi ligger på gränsen nu och jag tror att vi måste nyanställa, säger Peter Karlgren som har jobbat i företaget sedan 1985.

Första banan 1942

Lawnit sport ligger utanför Falköping, nära motorstadion, och har sin grund i företaget Ytong, som för många år sedan fanns i närområdet.

– Ytong tillverkade blåbetong som man byggde hus av, och de hade 800 anställda här. Någon i det företaget kom på att man kunde göra tennisbanor av slaggen från alunskiffer, så den verksamheten var en del av Ytong, berättar Peter.

Den allra första tennisbanan anlades vid Karolinska sjukhuset i Stockholm 1942 och försvann för bara några år sedan.

– Någon gång runt 1979–80 blev det rabalder om blåbetongen eftersom det var radon i den. Man la ner tillverkningen och då köpte min far och fyra andra loss verksamheten med tennisbanorna.

I dag är Lawnit sport något av ett familjeföretag. Peter har varit med längst och har anställt sina söner Mattias och Marcus samt brorsonen Henrik. För fem år sedan köptes företaget av Trafik och fritid i Löddeköpinge.

– Lawnit drivs som en egen del, men vi har möjlighet att låna personal från Skåne.

Stenrik shejk ringde ...

Peter har jobbat 30 år i företaget och har naturligtvis många minnen från både roliga och smått osannolika uppdrag.

– En gång ringde det en shejk från Kuwait. Jag trodde ju självklart att det var ett skämt.

Men det var det inte. En son till en stenrik företagsledare i Kuwait hade spelat på en tennisbana i Båstad och han undrade vem som hade gjort banan.

– Vi åkte till Kuwait, i hans privatplan, och jobbade i fyra veckor med att anlägga en tennisbana åt sonen. Det var 50–60 grader varmt på dagarna så det gick knappt att vara ute. Vi fick inte jobba själva heller utan skulle vara arbetsledare, berättar Peter och ler åt minnet.

Det var 2010, och fem år tidigare jobbade Peter i London med en stor anläggning där. Han var även med då två Davis cup-finaler gick i Sverige under 80-talet och det skulle läggas nya grusbanor. 1995 la han ytterligare en grusbana i Moskva till en final.

– Och nu ska vi till Falun. Innan vintern kommer ska vi lägga tre nya banor på Lugnet. Vi har hela Sverige som arbetsplats. Vi jobbar även mycket i Norge och en del i övriga Europa. Här i Sverige har vi två konkurrenter och vi har cirka 85 procent av marknaden.

Kakel från Tyskland

Slagghögar från alunskiffer är inte ovanliga i Skaraborg och länge hämtade företaget rödfyren nära Ekedalen. När den tog slut bytte man och hämtar nu på Kinnekulle där det enligt Peter finns hur mycket som helst.

– Vi importerar även ett grus, Båstadgruset. Det kommer från Tyskland och är gjort av rivningsmaterial som tegel, klinkers och kakel. Det är lite ljusare än vårt men annars är det i stort sett ingen skillnad.

– Alla tennisbanor av grus är ren återvinning.

På företagets område finns ytterligare ett lager, en tork, en kvarn och en gårdsplan där stora slagghögar ligger och väntar på sin tur att bli tennisbanegrus.

20 ton på varje bana

Att röra runt i de gamla slagghögarna innebär enligt Peter ingen miljöfara, vare sig för natur eller människor.

– Vi kan hantera det helt öppet och här finns inget farligt. Vi har tagit massor med prover. När grus från gamla banor tas bort ska det deponeras. Även då tas det prover och det är aldrig några problem.

Råmaterialet torkas innan det mals i en kvarn. Kornen mals till olika storlekar och det är de minsta som binder ihop banan. Därför behövs inget bindemedel. För att anlägga en bana behövs 20 ton och arbetet tar cirka två veckor för två personer.

Nu så här i början av hösten är det gott om plats i Lawnit sports lagerlokal. Anläggningssäsongen för tennisbanor pågår fortfarande och sedan är det dags att ägna vinterhalvåret åt att fylla på lagren och serva maskinerna.

– Vi har massor att göra. De senaste åren har marknaden vuxit något helt enormt. Vi ligger på gränsen nu och jag tror att vi måste nyanställa, säger Peter Karlgren som har jobbat i företaget sedan 1985.

Första banan 1942

Lawnit sport ligger utanför Falköping, nära motorstadion, och har sin grund i företaget Ytong, som för många år sedan fanns i närområdet.

– Ytong tillverkade blåbetong som man byggde hus av, och de hade 800 anställda här. Någon i det företaget kom på att man kunde göra tennisbanor av slaggen från alunskiffer, så den verksamheten var en del av Ytong, berättar Peter.

Den allra första tennisbanan anlades vid Karolinska sjukhuset i Stockholm 1942 och försvann för bara några år sedan.

– Någon gång runt 1979–80 blev det rabalder om blåbetongen eftersom det var radon i den. Man la ner tillverkningen och då köpte min far och fyra andra loss verksamheten med tennisbanorna.

I dag är Lawnit sport något av ett familjeföretag. Peter har varit med längst och har anställt sina söner Mattias och Marcus samt brorsonen Henrik. För fem år sedan köptes företaget av Trafik och fritid i Löddeköpinge.

– Lawnit drivs som en egen del, men vi har möjlighet att låna personal från Skåne.

Stenrik shejk ringde ...

Peter har jobbat 30 år i företaget och har naturligtvis många minnen från både roliga och smått osannolika uppdrag.

– En gång ringde det en shejk från Kuwait. Jag trodde ju självklart att det var ett skämt.

Men det var det inte. En son till en stenrik företagsledare i Kuwait hade spelat på en tennisbana i Båstad och han undrade vem som hade gjort banan.

– Vi åkte till Kuwait, i hans privatplan, och jobbade i fyra veckor med att anlägga en tennisbana åt sonen. Det var 50–60 grader varmt på dagarna så det gick knappt att vara ute. Vi fick inte jobba själva heller utan skulle vara arbetsledare, berättar Peter och ler åt minnet.

Det var 2010, och fem år tidigare jobbade Peter i London med en stor anläggning där. Han var även med då två Davis cup-finaler gick i Sverige under 80-talet och det skulle läggas nya grusbanor. 1995 la han ytterligare en grusbana i Moskva till en final.

– Och nu ska vi till Falun. Innan vintern kommer ska vi lägga tre nya banor på Lugnet. Vi har hela Sverige som arbetsplats. Vi jobbar även mycket i Norge och en del i övriga Europa. Här i Sverige har vi två konkurrenter och vi har cirka 85 procent av marknaden.

Kakel från Tyskland

Slagghögar från alunskiffer är inte ovanliga i Skaraborg och länge hämtade företaget rödfyren nära Ekedalen. När den tog slut bytte man och hämtar nu på Kinnekulle där det enligt Peter finns hur mycket som helst.

– Vi importerar även ett grus, Båstadgruset. Det kommer från Tyskland och är gjort av rivningsmaterial som tegel, klinkers och kakel. Det är lite ljusare än vårt men annars är det i stort sett ingen skillnad.

– Alla tennisbanor av grus är ren återvinning.

På företagets område finns ytterligare ett lager, en tork, en kvarn och en gårdsplan där stora slagghögar ligger och väntar på sin tur att bli tennisbanegrus.

20 ton på varje bana

Att röra runt i de gamla slagghögarna innebär enligt Peter ingen miljöfara, vare sig för natur eller människor.

– Vi kan hantera det helt öppet och här finns inget farligt. Vi har tagit massor med prover. När grus från gamla banor tas bort ska det deponeras. Även då tas det prover och det är aldrig några problem.

Råmaterialet torkas innan det mals i en kvarn. Kornen mals till olika storlekar och det är de minsta som binder ihop banan. Därför behövs inget bindemedel. För att anlägga en bana behövs 20 ton och arbetet tar cirka två veckor för två personer.