30 sep 2015 04:00

30 sep 2015 04:00

Även onödiga utflykter är skojiga

FLEMMING MOURITSEN

Att kliva upp tidigt på morgnarna är inte min starkaste sida. Jag ligger gärna kvar en bit in på förmiddagen innan jag kravlar mig upp. Om jag nu inte har något som skall göras förstås, som till exempel att ta mig till jobbet. Men även då är det högst motvilligt och jag missbrukar gärna snooze-funktionen på väckarklockan.

Jag hade en bokhandel en gång i världen och den öppnade jag klockan tio varje förmiddag, men även det tyckte jag var obehagligt tidigt och hade ibland lite svårt att vara där i tid. Idag börjar jag oftast runt halv nio då jag vikarierar som lärare och visst går det, även om jag inte precis jublar då jag kliver upp.

Trots det skuttade jag (nästan) glatt ur sängen klockan kvart i fyra natten mellan söndag och måndag. Fästmön visade däremot tecken på missnöje för hon kastade sin väckarklocka tvärs över rummet. Hon påstod att hon slant när hon skulle ta tag i den, men jag undrar jag.

Vi hade bestämt att vi skulle se naturfenomenet som bjöds den natten, såväl supermåne som blodmåne. Så vi drog på oss kläder och tog bilen till utsiktsplatsen ovanför Cementas brott. Där hade vi räknat ut att ljuset från stadens alla lampor inte skulle störa natthimlen så mycket och det var vi inte ensamma om. Fem bilar och ett antal huttrande människor stod på den mörka parkeringen och glodde mot månen. Ja, inte bilarna då.

Supermånen var något av en besvikelse för inte såg månen större ut än vanligt, snarare tvärt om, men förmörkelsen lovade gott. Det var en härlig stjärnhimmel och när vi anlände hade månen fortfarande en klart upplyst strimma längst ner men den mörklagda delen såg ut att skifta i rött. Det fanns visserligen lite slöjmoln men de störde inte så mycket.

Ljusstrimman krympte gradvis och ungefär tjugo över fyra var förmörkelsen total och månen lyste i en dov röd färg. Det var en klart häftig upplevelse. En kort stund. För sedan drog mer moln in och dolde månen det mesta av tiden. Men stötvis skymtade vi fenomenet och visst förstår man att gamla tiders folk som till stor del styrdes av folktro och vidskepelse läste in en massa olika budskap när de såg blodmånen.

Efter en stund ledsnade vi och for hem för att få en stunds nattsömn till. När vi gick över tomten stannade vi till i skuggan av ett träd och insåg att vi såg blodmånen precis lika bra hemifrån. Jag tröstade mig med att det alltid är skojigt med utflykter, även de onödiga och nog hade detta varit ett trivsamt avbrott från vardagsrutinerna.

Men så slog det mig att blodmånen ändå hade ett budskap. Den hade försökt säga mig att jag inte skulle ta bilen. Alla med körkort borde ha begripit det. Rött ljus betyder ju att bilen skall stanna.

Hiss: Soliga höstmorgnar. Även om jag inte gillar hösten så visst är det vackert.

Diss: Vad hände med trafikljuset vid Billingehov? Mycket sladd men ingen verkstad.

Att kliva upp tidigt på morgnarna är inte min starkaste sida. Jag ligger gärna kvar en bit in på förmiddagen innan jag kravlar mig upp. Om jag nu inte har något som skall göras förstås, som till exempel att ta mig till jobbet. Men även då är det högst motvilligt och jag missbrukar gärna snooze-funktionen på väckarklockan.

Jag hade en bokhandel en gång i världen och den öppnade jag klockan tio varje förmiddag, men även det tyckte jag var obehagligt tidigt och hade ibland lite svårt att vara där i tid. Idag börjar jag oftast runt halv nio då jag vikarierar som lärare och visst går det, även om jag inte precis jublar då jag kliver upp.

Trots det skuttade jag (nästan) glatt ur sängen klockan kvart i fyra natten mellan söndag och måndag. Fästmön visade däremot tecken på missnöje för hon kastade sin väckarklocka tvärs över rummet. Hon påstod att hon slant när hon skulle ta tag i den, men jag undrar jag.

Vi hade bestämt att vi skulle se naturfenomenet som bjöds den natten, såväl supermåne som blodmåne. Så vi drog på oss kläder och tog bilen till utsiktsplatsen ovanför Cementas brott. Där hade vi räknat ut att ljuset från stadens alla lampor inte skulle störa natthimlen så mycket och det var vi inte ensamma om. Fem bilar och ett antal huttrande människor stod på den mörka parkeringen och glodde mot månen. Ja, inte bilarna då.

Supermånen var något av en besvikelse för inte såg månen större ut än vanligt, snarare tvärt om, men förmörkelsen lovade gott. Det var en härlig stjärnhimmel och när vi anlände hade månen fortfarande en klart upplyst strimma längst ner men den mörklagda delen såg ut att skifta i rött. Det fanns visserligen lite slöjmoln men de störde inte så mycket.

Ljusstrimman krympte gradvis och ungefär tjugo över fyra var förmörkelsen total och månen lyste i en dov röd färg. Det var en klart häftig upplevelse. En kort stund. För sedan drog mer moln in och dolde månen det mesta av tiden. Men stötvis skymtade vi fenomenet och visst förstår man att gamla tiders folk som till stor del styrdes av folktro och vidskepelse läste in en massa olika budskap när de såg blodmånen.

Efter en stund ledsnade vi och for hem för att få en stunds nattsömn till. När vi gick över tomten stannade vi till i skuggan av ett träd och insåg att vi såg blodmånen precis lika bra hemifrån. Jag tröstade mig med att det alltid är skojigt med utflykter, även de onödiga och nog hade detta varit ett trivsamt avbrott från vardagsrutinerna.

Men så slog det mig att blodmånen ändå hade ett budskap. Den hade försökt säga mig att jag inte skulle ta bilen. Alla med körkort borde ha begripit det. Rött ljus betyder ju att bilen skall stanna.

Hiss: Soliga höstmorgnar. Även om jag inte gillar hösten så visst är det vackert.

Diss: Vad hände med trafikljuset vid Billingehov? Mycket sladd men ingen verkstad.