14 okt 2015 06:00

04 nov 2015 12:17

Livet på landet - i stan

För Marjatta Pirkkalainen blev drömmen om livet på landet verklighet, inne i stan. Under sommarhalvåret lever hon lantliv vid kolonilotten på Karstorpsområdet.

–Där är det jämt något som behöver göras och jag sitter alltid på huk och påtar i jorden, säger hon.

För drygt 23 år sedan var Marjatta Pirkkalainen på besök vid några vänners kolonilott vid Karstorpsområdet och hon blev förtjust i platsen direkt.

–Så när möjligheten att köpa den här kolonilotten dök upp behövde jag inte fundera alls, säger hon.

Sedan dess tillbringar hon så gott som hela sommarhalvåret i den lilla stugan på 30 kvadratmeter.

–Jag har cykelväg hela vägen hem till lägenheten, så jag kan bara hoppa på cykeln om jag vill hem, säger hon.

Drömt om stuga

Marjatta är född på 40-talet och växte upp på landet och har sedan dess drömt om en stuga vid sjön.

–Även om det inte finns någon sjö precis vid stugan, så är det här en utmärkt kompromiss, säger hon.

Vatten har hon ändå lyckats få in i trädgården med hjälp av små fontäner.

–Vatten är ett levande element som är rogivande.

En av fontänerna består av svart vatten.

–Varför ska det vara klart vatten? frågar sig Marjatta och fortsätter:

–Jag tycker det är kul att ha saker som är lite annorlunda.

Lugn och ro

För henne innebär kolonilotten frisk luft, närhet till naturen, avkoppling och lugn och ro.

–Här kan jag göra vad jag vill på mitt eget sätt.

–Det är jämt något som behöver göras och jag sitter alltid på huk och påtar i jorden, säger hon.

Dessutom matar hon ekorren Kurre som ofta kommer på besök tre, fyra gånger om dagen.

–Jag brukar ge honom hasselnötter. Jag har även provat jordnötter och valnötter, men det är hasselnötter han tycker bäst om.

Olycka i trädgården

För några veckor sedan råkade hon dock ut för en olycka i trädgården.

–Jag stod och rensade en växt och sedan vred jag mig på något konstigt sätt och föll ner på marken, berättar hon.

Hon lyckades inte ta sig upp själv och blev liggande och ropade på hjälp.

–Som tur var hörde grannfrun mig, så hon hjälpte mig upp och körde mig till sjukhuset.

Det visade sig att hon brutit armen och hon går fortfarande runt med ett stort gipspaket.

Men en bruten arm stoppar inte Marjatta Pirkkalainen. Till våren hoppar hon återigen upp på cykeln och trampar ut till sitt lilla paradis.

–Där är det jämt något som behöver göras och jag sitter alltid på huk och påtar i jorden, säger hon.

För drygt 23 år sedan var Marjatta Pirkkalainen på besök vid några vänners kolonilott vid Karstorpsområdet och hon blev förtjust i platsen direkt.

–Så när möjligheten att köpa den här kolonilotten dök upp behövde jag inte fundera alls, säger hon.

Sedan dess tillbringar hon så gott som hela sommarhalvåret i den lilla stugan på 30 kvadratmeter.

–Jag har cykelväg hela vägen hem till lägenheten, så jag kan bara hoppa på cykeln om jag vill hem, säger hon.

Drömt om stuga

Marjatta är född på 40-talet och växte upp på landet och har sedan dess drömt om en stuga vid sjön.

–Även om det inte finns någon sjö precis vid stugan, så är det här en utmärkt kompromiss, säger hon.

Vatten har hon ändå lyckats få in i trädgården med hjälp av små fontäner.

–Vatten är ett levande element som är rogivande.

En av fontänerna består av svart vatten.

–Varför ska det vara klart vatten? frågar sig Marjatta och fortsätter:

–Jag tycker det är kul att ha saker som är lite annorlunda.

Lugn och ro

För henne innebär kolonilotten frisk luft, närhet till naturen, avkoppling och lugn och ro.

–Här kan jag göra vad jag vill på mitt eget sätt.

–Det är jämt något som behöver göras och jag sitter alltid på huk och påtar i jorden, säger hon.

Dessutom matar hon ekorren Kurre som ofta kommer på besök tre, fyra gånger om dagen.

–Jag brukar ge honom hasselnötter. Jag har även provat jordnötter och valnötter, men det är hasselnötter han tycker bäst om.

Olycka i trädgården

För några veckor sedan råkade hon dock ut för en olycka i trädgården.

–Jag stod och rensade en växt och sedan vred jag mig på något konstigt sätt och föll ner på marken, berättar hon.

Hon lyckades inte ta sig upp själv och blev liggande och ropade på hjälp.

–Som tur var hörde grannfrun mig, så hon hjälpte mig upp och körde mig till sjukhuset.

Det visade sig att hon brutit armen och hon går fortfarande runt med ett stort gipspaket.

Men en bruten arm stoppar inte Marjatta Pirkkalainen. Till våren hoppar hon återigen upp på cykeln och trampar ut till sitt lilla paradis.

  • Anna Leijon