08 jul 2016 23:29

08 jul 2016 23:29

En byggnad med oändliga möjligheter

TIDAN: I Centralföreningens gamla byggnad i Tidan finns plats för butik, museum och Qigong

För fem år sedan köpte Ingela och Eskil Jonsson den gamla Centralföreningen i Tidan. Byggnaden som då var tänkt att bli ett lager har sedan dess utvecklats till att bland annat fungera som hantverksbutik, konsthall och museum för oljekannor.

Med sina fyra våningar, gula färg och gröna knutar är den gamla Centralföreningen i Tidan en byggnad som man lägger märke till.

Tänkt som lagerlokal

– Tanken var att det skulle bli ett lager eftersom Eskil och vår son har ett billyftsföretag tillsammans och behövde mer utrymme. Sedan märkte vi dock att det bara gick att ha lager på två våningar vilket gjorde att det blev massa plats över, berättar Ingela Jonsson när hon visar upp de stora ytorna i den höga byggnaden.

Huset byggdes 1939 och tillhörde då Centralföreningen. Men efter bara 20 år såldes den vidare och ägdes bland annat av en privatperson som använde den till att förvara spannmål. Men år 2011 var det dags för Ingela och Eskil Jonsson att ta över.

– Något med det första vi gjorde var att måla om huset. Det hade inte gjorts sedan det byggdes. Det var lite svårt att hitta de autentiska färgerna men till slut lyckades vi. Så nu är det målat precis så som det såg ut från början, säger Ingela Jonsson.

Ett växande intresse

När de sedan började använda de första våningarna som förvaringsutrymme så blev det alltså snabbt uppenbart att det fanns mer möjligheter med byggnaden.

– Redan då brukade jag anordna kurser i en bygdegård med fokus på garn och hantverk vilket jag då kunde flytta över hit. Sedan har det bara utvecklats och så blev det också en butik på bottenvåningen, säger Ingela Jonsson.

Utbudet i butiken var från början garn och hantverk. Men när det första barnet kom in i butiken med orden ”här finns ingenting för mig” bestämde sig Ingela för att det också skulle finnas leksaker i butiken.

Lyssnar på vänner

Förutom att starta en butik i byggnaden håller Ingela också i Qigong under sommaren och två till tre gånger om året brukar de också hålla i konstutställningar på husets tredje våning.

– Att ställa ut konst började med att det var en vän som ville göra det för att vi hade så mycket plats. Sedan har det bara fortsatt, säger Ingela Jonsson som menar att de ofta har lyssnat på vänner och besökare om hur man kan utveckla användandet av byggnaden.

Jakten på oljekannor

Samtidigt som Ingelas sysselsättningar har fått växa fritt på de olika våningarna har också Eskil fått utlopp för sina intressen. Med över 150 oljekannor finns ett museum som tydligt visar att den ena kannan inte är den andra lik.

– Det började som en fix idé att jag skulle samla. Men det finns också en speciell tjusning med dem, för förr i tiden skulle allt smörjas och då tillverkades en kanna för varje tillfälle. Nu för tiden köper man bara en sprejburk.

I ungefär sex år har samlandet fortsatt och Eskil Jonsson medger att jakten efter nästa unika kanna utgör en stor del av intresset.

– Man letar ständigt på olika veteranmarknader och på internet och det är inte alltid billigt. Det finns oljekannor som kostar över 1000 kronor.

Klassiska lättviktare

Bredvid alla oljekannorna finns det också gamla lätta motorcyklar att titta på i museet. Att motorcyklar är ett intresse är lätt att förstå då Eskil Jonsson tidigare tävlade i Speedway på 1980- och 1990-talet för att sedan byta till Isracing där han var med och deltog i flera VM-finaler som förare och lagledare.

– Lättviktarna började jag köpa för bara tio år sedan men intresset för motorcyklar har funnits väldigt länge. Det är kul att samla på dem och nu har man ju utrymmet också.

Med sina fyra våningar, gula färg och gröna knutar är den gamla Centralföreningen i Tidan en byggnad som man lägger märke till.

Tänkt som lagerlokal

– Tanken var att det skulle bli ett lager eftersom Eskil och vår son har ett billyftsföretag tillsammans och behövde mer utrymme. Sedan märkte vi dock att det bara gick att ha lager på två våningar vilket gjorde att det blev massa plats över, berättar Ingela Jonsson när hon visar upp de stora ytorna i den höga byggnaden.

Huset byggdes 1939 och tillhörde då Centralföreningen. Men efter bara 20 år såldes den vidare och ägdes bland annat av en privatperson som använde den till att förvara spannmål. Men år 2011 var det dags för Ingela och Eskil Jonsson att ta över.

– Något med det första vi gjorde var att måla om huset. Det hade inte gjorts sedan det byggdes. Det var lite svårt att hitta de autentiska färgerna men till slut lyckades vi. Så nu är det målat precis så som det såg ut från början, säger Ingela Jonsson.

Ett växande intresse

När de sedan började använda de första våningarna som förvaringsutrymme så blev det alltså snabbt uppenbart att det fanns mer möjligheter med byggnaden.

– Redan då brukade jag anordna kurser i en bygdegård med fokus på garn och hantverk vilket jag då kunde flytta över hit. Sedan har det bara utvecklats och så blev det också en butik på bottenvåningen, säger Ingela Jonsson.

Utbudet i butiken var från början garn och hantverk. Men när det första barnet kom in i butiken med orden ”här finns ingenting för mig” bestämde sig Ingela för att det också skulle finnas leksaker i butiken.

Lyssnar på vänner

Förutom att starta en butik i byggnaden håller Ingela också i Qigong under sommaren och två till tre gånger om året brukar de också hålla i konstutställningar på husets tredje våning.

– Att ställa ut konst började med att det var en vän som ville göra det för att vi hade så mycket plats. Sedan har det bara fortsatt, säger Ingela Jonsson som menar att de ofta har lyssnat på vänner och besökare om hur man kan utveckla användandet av byggnaden.

Jakten på oljekannor

Samtidigt som Ingelas sysselsättningar har fått växa fritt på de olika våningarna har också Eskil fått utlopp för sina intressen. Med över 150 oljekannor finns ett museum som tydligt visar att den ena kannan inte är den andra lik.

– Det började som en fix idé att jag skulle samla. Men det finns också en speciell tjusning med dem, för förr i tiden skulle allt smörjas och då tillverkades en kanna för varje tillfälle. Nu för tiden köper man bara en sprejburk.

I ungefär sex år har samlandet fortsatt och Eskil Jonsson medger att jakten efter nästa unika kanna utgör en stor del av intresset.

– Man letar ständigt på olika veteranmarknader och på internet och det är inte alltid billigt. Det finns oljekannor som kostar över 1000 kronor.

Klassiska lättviktare

Bredvid alla oljekannorna finns det också gamla lätta motorcyklar att titta på i museet. Att motorcyklar är ett intresse är lätt att förstå då Eskil Jonsson tidigare tävlade i Speedway på 1980- och 1990-talet för att sedan byta till Isracing där han var med och deltog i flera VM-finaler som förare och lagledare.

– Lättviktarna började jag köpa för bara tio år sedan men intresset för motorcyklar har funnits väldigt länge. Det är kul att samla på dem och nu har man ju utrymmet också.

  • Joacim F Kaiberger