27 aug 2016 06:00

27 aug 2016 06:00

Lovade att hjälpa utsatta kvinnor

SKÖVDE: Hos Tranan kan kvinnor få hjälp med skyddat boende och samtal

Efter en mycket tuff tid i sitt liv lovade Elisabeth Hätting sig själv att hjälpa andra utsatta kvinnor. Och det löftet har hon hållit.
Hon är sedan fem år ansvarig för verksamheten i kvinnohuset Tranan som hjälper många utsatta kvinnor, och även män.

Kvinnohuset Tranan ligger i Skövde. Adressen är skyddad, alla som vet var lokalerna finns uppmanas att inte berätta, och hantverkare som kommer dit får skriva under ett sekretessavtal.

Allt för att skydda de, i de allra flesta fall, kvinnor som kommer dit för att få hjälp och stöd i en mycket utsatt situation.

Det händer även att män blir misshandlade av sina kvinnor. Tranan får flera gånger om året besök av män för stödsamtal.

Det skyddade boendet i Skövde har fått vara i fred. Elisabeth Hätting, ansvarig för verksamheten, berättar att det aldrig har hänt att någon har tagit sig in.

Elisabeth visar in i ett av samtalsrummen där det finns fåtöljer, mjukisdjur, dockor, papper, pennor och ett dockskåp. Här får föräldrar och barn som kommer till Tranan möjlighet att prata med någon i personalen, och, förhoppningsvis, samla styrka till att gå vidare i livet.

Många barn

– Jag tror att det här är fjärde lokalen i Skövde som vi är i, och den är jättebra. Här finns bland annat ett stort lekrum till barnen.

I lokalerna finns fyra rum där föräldern kan bo med ett eller flera barn. Det finns ett gemensamt vardagsrum och ett gemensamt kök där man kan laga sin mat.

Tranan har även två satellitlägenheter med ett par rum i varje.

– För det mesta är det fullt och i år har det kommit många barn. Det brukar vara lite lugnare under somrarna och dra i gång igen när skolorna börjar.

Stor hotbild

När någon får plats på ett skyddat boende så går ärendet alltid genom socialtjänsten.

– Socialtjänsten måste lösa boende, även om det är fullt här. Ibland, när hotbilden är stor, ordnar man boende på annan ort.

Förutom Elisabeth finns fyra anställda på Tranan. De är socionomer med olika utbildningar som påbyggnad. Det finns även elva volontärer som turas om med telefonjouren som är öppen tre timmar varje kväll.

På liv och död

Det var som volontär som Elisabeth själv kom in i verksamheten.

– 1985 tog jag mig ur ett sjuårigt äktenskap med mina två små barn. Jag hade fått fly många gånger och det var på liv och död. Då fanns det inga kvinnojourer och när jag då, 1985, blev hämtad av mina föräldrar lovade jag att jag skulle göra något för andra utsatta kvinnor.

Tiden gick och Elisabeth bearbetade sina egna upplevelser. Tills hon en dag 1999, när hon stod med sin syster i deras cateringkök, helt enkelt bara gick i väg för att ringa till Tranan.

”Behöver ni volontärer?”

– Behöver ni volontärer, frågade jag. Det visade sig att de hade en annons i tidningen samma dag men den hade jag inte sett. Mitt samtal var bara en ingivelse.

Elisabeth blev väldigt engagerad redan från start. Sedan drygt tio år är hon anställd och för cirka fem år sedan blev hon verksamhetschef.

Hon möter många människor, till största delen kvinnor och deras barn, som har utsatts för olika former av misshandel. Hon räknar upp fysiskt, psykiskt, ekonomiskt och sexuellt våld, som exempel på vad de som söker hjälp kan ha blivit utsatta för.

Blir ofta berörd

Elisabeth och de andra på Tranan tröstar, stöttar, lyssnar och försöker stärka dem de möter.

– Jag blir ofta berörd, men jag visar det inte så mycket. Jag blir ledsen och arg, och jag kan inte sluta känna. Skulle jag göra det skulle jag inte kunna hjälpa.

– Vi som arbetar här har handledning och om något känns jobbigt så pratar vi direkt om det. Man hittar också egna strategier. Själv brukar jag strosa i affärer och gå en promenad efter jobbet. Barn, barnbarn och vänner är en stor energiboost för mig.

Elisabeth poängterar hur viktigt det är att ha ett väl fungerande team på arbetsplatsen.

Stolt över personalen

– Personalen här är otrolig. Vi har ett bra gäng och det är jag stolt över. Det är väldigt viktigt för de som kommer hit märker direkt om det skulle vara osämja mellan oss.

De som får skyddat boende på Tranan stannar olika länge. Någon så kort tid som en natt och någon stannade i ett år.

– Hon hittade ingenstans att bo. Bostadsbristen är stor i hela landet och det är naturligtvis ett problem.

Ytterligare ett problem i samhället som Elisabeth anser att man verkligen borde ta tag i är människors beteende mot varandra. Och det redan på ett tidigt stadium.

– Det här är inget kvinnoproblem, det är ett mansproblem. Det är viktigt att, redan på dagis, börja prata om genusfrågor och om hur man beter sig.

Kvinnohuset Tranan fyller 25 år i år, och tillsammans med Utväg, som fyller 20, ska man uppmärksamma sina kärnfrågor under ett par dagar i oktober.

Kvinnohuset Tranan ligger i Skövde. Adressen är skyddad, alla som vet var lokalerna finns uppmanas att inte berätta, och hantverkare som kommer dit får skriva under ett sekretessavtal.

Allt för att skydda de, i de allra flesta fall, kvinnor som kommer dit för att få hjälp och stöd i en mycket utsatt situation.

Det händer även att män blir misshandlade av sina kvinnor. Tranan får flera gånger om året besök av män för stödsamtal.

Det skyddade boendet i Skövde har fått vara i fred. Elisabeth Hätting, ansvarig för verksamheten, berättar att det aldrig har hänt att någon har tagit sig in.

Elisabeth visar in i ett av samtalsrummen där det finns fåtöljer, mjukisdjur, dockor, papper, pennor och ett dockskåp. Här får föräldrar och barn som kommer till Tranan möjlighet att prata med någon i personalen, och, förhoppningsvis, samla styrka till att gå vidare i livet.

Många barn

– Jag tror att det här är fjärde lokalen i Skövde som vi är i, och den är jättebra. Här finns bland annat ett stort lekrum till barnen.

I lokalerna finns fyra rum där föräldern kan bo med ett eller flera barn. Det finns ett gemensamt vardagsrum och ett gemensamt kök där man kan laga sin mat.

Tranan har även två satellitlägenheter med ett par rum i varje.

– För det mesta är det fullt och i år har det kommit många barn. Det brukar vara lite lugnare under somrarna och dra i gång igen när skolorna börjar.

Stor hotbild

När någon får plats på ett skyddat boende så går ärendet alltid genom socialtjänsten.

– Socialtjänsten måste lösa boende, även om det är fullt här. Ibland, när hotbilden är stor, ordnar man boende på annan ort.

Förutom Elisabeth finns fyra anställda på Tranan. De är socionomer med olika utbildningar som påbyggnad. Det finns även elva volontärer som turas om med telefonjouren som är öppen tre timmar varje kväll.

På liv och död

Det var som volontär som Elisabeth själv kom in i verksamheten.

– 1985 tog jag mig ur ett sjuårigt äktenskap med mina två små barn. Jag hade fått fly många gånger och det var på liv och död. Då fanns det inga kvinnojourer och när jag då, 1985, blev hämtad av mina föräldrar lovade jag att jag skulle göra något för andra utsatta kvinnor.

Tiden gick och Elisabeth bearbetade sina egna upplevelser. Tills hon en dag 1999, när hon stod med sin syster i deras cateringkök, helt enkelt bara gick i väg för att ringa till Tranan.

”Behöver ni volontärer?”

– Behöver ni volontärer, frågade jag. Det visade sig att de hade en annons i tidningen samma dag men den hade jag inte sett. Mitt samtal var bara en ingivelse.

Elisabeth blev väldigt engagerad redan från start. Sedan drygt tio år är hon anställd och för cirka fem år sedan blev hon verksamhetschef.

Hon möter många människor, till största delen kvinnor och deras barn, som har utsatts för olika former av misshandel. Hon räknar upp fysiskt, psykiskt, ekonomiskt och sexuellt våld, som exempel på vad de som söker hjälp kan ha blivit utsatta för.

Blir ofta berörd

Elisabeth och de andra på Tranan tröstar, stöttar, lyssnar och försöker stärka dem de möter.

– Jag blir ofta berörd, men jag visar det inte så mycket. Jag blir ledsen och arg, och jag kan inte sluta känna. Skulle jag göra det skulle jag inte kunna hjälpa.

– Vi som arbetar här har handledning och om något känns jobbigt så pratar vi direkt om det. Man hittar också egna strategier. Själv brukar jag strosa i affärer och gå en promenad efter jobbet. Barn, barnbarn och vänner är en stor energiboost för mig.

Elisabeth poängterar hur viktigt det är att ha ett väl fungerande team på arbetsplatsen.

Stolt över personalen

– Personalen här är otrolig. Vi har ett bra gäng och det är jag stolt över. Det är väldigt viktigt för de som kommer hit märker direkt om det skulle vara osämja mellan oss.

De som får skyddat boende på Tranan stannar olika länge. Någon så kort tid som en natt och någon stannade i ett år.

– Hon hittade ingenstans att bo. Bostadsbristen är stor i hela landet och det är naturligtvis ett problem.

Ytterligare ett problem i samhället som Elisabeth anser att man verkligen borde ta tag i är människors beteende mot varandra. Och det redan på ett tidigt stadium.

– Det här är inget kvinnoproblem, det är ett mansproblem. Det är viktigt att, redan på dagis, börja prata om genusfrågor och om hur man beter sig.

Kvinnohuset Tranan fyller 25 år i år, och tillsammans med Utväg, som fyller 20, ska man uppmärksamma sina kärnfrågor under ett par dagar i oktober.