19 feb 2014 06:00

23 jan 2015 15:39

Hockeycirkus till vilken nytta?

Sportkrönika av Jan Larsson

I söndags tog Skövde IK och Tibro IK:s säsonger slut. En besvikelse att SIK inte allvar kunde vara med och konkurrera om en playoffplats i allettan. För många knappa förluster blev lagets fall. Desto roligare för Tibro IK som nykomling klarade sig i kvar i tvåan och fick avsluta säsongen med playoffmatcher i förkval till division 1. De hade Lund på gaffeln, men uppenbarligen tog bensinen slut i de två avgörande matcherna då laget tappade det mesta i sista perioden.

Att SIK inte räckte till finns det säkert massor med teorier om, men jag tycker att laget har brustit i sina avslutningar. Nyckelspelarna har haft svårt att sätta pucken i mål. Henrik Thegel (sex mål) och Carl-Johan Sjögren (fem) är de som lyckats bäst, sedan är det tunnare. Vi kan också notera att den tänkta förstacentern Johan Erkgärds dragits med sjukdomsproblem hela säsongen. Han deltog bara i sex av 14 matcher i allettan och missade ett antal under hösten också. Naturligtvis ett avbräck och klubbar som SIK med begränsad ekonomi måste ha flyt med sina värvningar.

Skillnaden mot Mariestad som tog den fjärde och sista playoffplatsen är slående. Här har inköpta spelare som Jonas Pontusson och Eddie Davidsson levererat och gjort 33 poäng tillsammans bara i allettan.

Svenska Ishockeyförbundets beslut att hålla transferfönstret öppet fram till 27 februari så länge lagen deltager i seriespel, playoff och kvalserier har gjort att det varit rena vilda western på spelarmarknaden.

Skövde IK har varit generöst och lånat ut sju spelare till andra klubbar. De är inte ensamma. Jag har inga synpunkter på att spelare tar chansen och förlänger sin säsong. Det är säkert kul för dem. Jag är mer tveksam till hela grejen och här har Svenska Ishockeyförbundet ansvaret vars beslut lockar klubbar till kortsiktiga satsningar som kan göra lika mycket skada som nytta. Vad är vitsen med att plocka ihop ett lag för att försöka gå upp eller hänga kvar på en nivå som man i grunden inte klarar?

Jag är övertygad om att hela hockeyverksamheten på den här nivån skulle må bättre av kontinuitet och mer långsiktigt tänkande. Förhoppningsvis kan det nya serieförslaget med en rak serie över 44 omgångar bidra till att hysterin dämpas.

Att många klubbar mår dåligt ekonomiskt är ingen hemlighet, ändå görs det satsningar som sällan ger några hållbara resultat.

När skall klubbledningar våga sätta ner foten och se till att den till synes eviga spelarkarusellen lugnar ner sig. Hur många rekonstruktioner och konkurshot kommer vi att läsa om under den här våren när räkningarna skall betalas. Kumla Hockey är det senaste exemplet där en rekonstruktion är aktuell.

I söndags tog Skövde IK och Tibro IK:s säsonger slut. En besvikelse att SIK inte allvar kunde vara med och konkurrera om en playoffplats i allettan. För många knappa förluster blev lagets fall. Desto roligare för Tibro IK som nykomling klarade sig i kvar i tvåan och fick avsluta säsongen med playoffmatcher i förkval till division 1. De hade Lund på gaffeln, men uppenbarligen tog bensinen slut i de två avgörande matcherna då laget tappade det mesta i sista perioden.

Att SIK inte räckte till finns det säkert massor med teorier om, men jag tycker att laget har brustit i sina avslutningar. Nyckelspelarna har haft svårt att sätta pucken i mål. Henrik Thegel (sex mål) och Carl-Johan Sjögren (fem) är de som lyckats bäst, sedan är det tunnare. Vi kan också notera att den tänkta förstacentern Johan Erkgärds dragits med sjukdomsproblem hela säsongen. Han deltog bara i sex av 14 matcher i allettan och missade ett antal under hösten också. Naturligtvis ett avbräck och klubbar som SIK med begränsad ekonomi måste ha flyt med sina värvningar.

Skillnaden mot Mariestad som tog den fjärde och sista playoffplatsen är slående. Här har inköpta spelare som Jonas Pontusson och Eddie Davidsson levererat och gjort 33 poäng tillsammans bara i allettan.

Svenska Ishockeyförbundets beslut att hålla transferfönstret öppet fram till 27 februari så länge lagen deltager i seriespel, playoff och kvalserier har gjort att det varit rena vilda western på spelarmarknaden.

Skövde IK har varit generöst och lånat ut sju spelare till andra klubbar. De är inte ensamma. Jag har inga synpunkter på att spelare tar chansen och förlänger sin säsong. Det är säkert kul för dem. Jag är mer tveksam till hela grejen och här har Svenska Ishockeyförbundet ansvaret vars beslut lockar klubbar till kortsiktiga satsningar som kan göra lika mycket skada som nytta. Vad är vitsen med att plocka ihop ett lag för att försöka gå upp eller hänga kvar på en nivå som man i grunden inte klarar?

Jag är övertygad om att hela hockeyverksamheten på den här nivån skulle må bättre av kontinuitet och mer långsiktigt tänkande. Förhoppningsvis kan det nya serieförslaget med en rak serie över 44 omgångar bidra till att hysterin dämpas.

Att många klubbar mår dåligt ekonomiskt är ingen hemlighet, ändå görs det satsningar som sällan ger några hållbara resultat.

När skall klubbledningar våga sätta ner foten och se till att den till synes eviga spelarkarusellen lugnar ner sig. Hur många rekonstruktioner och konkurshot kommer vi att läsa om under den här våren när räkningarna skall betalas. Kumla Hockey är det senaste exemplet där en rekonstruktion är aktuell.