26 feb 2014 21:23

23 jan 2015 15:39

Sävehof sitter säkert på tronen

I damhandbollens Sverige är inte frågan vilket lag som skall vinna SM-guld. Sävehof står helt i särklass och frågan är i stället vilka som får äran att möta dem i final. Jag vet att det är farligt att ta ut saker i förskott, men när det gäller Sävehofs tjejer känns det riskfritt.

Naturligtvis trist att det är på det här sättet, men det är ju knappast något Partilletjejerna behöver be om ursäkt för. Istället skall de andra klubbarna ställa sig frågan hur de skall göra för att komma i kapp?

2008 snuvade Skövde HF Sävehof på SM-guldet, sedan har det blivit några enstaka förluster och en SM-final som vanns efter förlängning, men faktum är att laget nu har spelat 61 raka matcher utan att förlora, då räknar vi seriematcher och slutspel. Senaste nederlaget dateras till 15 februari 2012 mot Lugi.

Nu verkar de vara bättre än någonsin då de som första svenska lag gått till slutspel i Champions League. Det lag vi såg besegra Skövde HF i Arena Skövde tillhör faktiskt ett av Europas åtta bästa. Det skall man komma ihåg när SHF:s förlust med tio bollar bedöms.

Sävehof vinner sina ligamatcher i snitt med 15 måls marginal, sett ur det perspektivet kom Skövde HF lindrigt undan.

Mest glädjande ur hemmasynpunkt var att se de oprövade yngre spelarna Stina Karlsson och Linnea Martinsson helt respektlöst skrida till verket mot det internationellt meriterade motståndet. Så visst finns det hopp för Skövde HF även om de hittills den här säsongen haft svårt att rubba topplagen.

När det gäller Sävehof är det alltid en ren njutning att se vältajmade Jamina Roberts spela handboll. Vackrare än så blir det inte.

Annars började veckan händelserikt. IFK:s spelande tränare Robert Arrhenius meddelade att han tänker sluta med handboll efter säsongen. Civilt jobb med koppling till Spanien blir nästa utmaning. Överraskande med tanke på att han hade treårsavtal, kanske ändå inte med tanke på resultaten. Om jag tolkar IFK-ledningen rätt så är de inte nöjda med tränarlösningen eftersom de inte kunde lova en fortsättning redan nu. Då valde ”Robban” att utnyttja möjligheten att bryta kontraktet.

Bara hoppas på ett lyckat säsongsslut och att sedan IFK kan göra en slags nystart och få arbetsro.

I damhandbollens Sverige är inte frågan vilket lag som skall vinna SM-guld. Sävehof står helt i särklass och frågan är i stället vilka som får äran att möta dem i final. Jag vet att det är farligt att ta ut saker i förskott, men när det gäller Sävehofs tjejer känns det riskfritt.

Naturligtvis trist att det är på det här sättet, men det är ju knappast något Partilletjejerna behöver be om ursäkt för. Istället skall de andra klubbarna ställa sig frågan hur de skall göra för att komma i kapp?

2008 snuvade Skövde HF Sävehof på SM-guldet, sedan har det blivit några enstaka förluster och en SM-final som vanns efter förlängning, men faktum är att laget nu har spelat 61 raka matcher utan att förlora, då räknar vi seriematcher och slutspel. Senaste nederlaget dateras till 15 februari 2012 mot Lugi.

Nu verkar de vara bättre än någonsin då de som första svenska lag gått till slutspel i Champions League. Det lag vi såg besegra Skövde HF i Arena Skövde tillhör faktiskt ett av Europas åtta bästa. Det skall man komma ihåg när SHF:s förlust med tio bollar bedöms.

Sävehof vinner sina ligamatcher i snitt med 15 måls marginal, sett ur det perspektivet kom Skövde HF lindrigt undan.

Mest glädjande ur hemmasynpunkt var att se de oprövade yngre spelarna Stina Karlsson och Linnea Martinsson helt respektlöst skrida till verket mot det internationellt meriterade motståndet. Så visst finns det hopp för Skövde HF även om de hittills den här säsongen haft svårt att rubba topplagen.

När det gäller Sävehof är det alltid en ren njutning att se vältajmade Jamina Roberts spela handboll. Vackrare än så blir det inte.

Annars började veckan händelserikt. IFK:s spelande tränare Robert Arrhenius meddelade att han tänker sluta med handboll efter säsongen. Civilt jobb med koppling till Spanien blir nästa utmaning. Överraskande med tanke på att han hade treårsavtal, kanske ändå inte med tanke på resultaten. Om jag tolkar IFK-ledningen rätt så är de inte nöjda med tränarlösningen eftersom de inte kunde lova en fortsättning redan nu. Då valde ”Robban” att utnyttja möjligheten att bryta kontraktet.

Bara hoppas på ett lyckat säsongsslut och att sedan IFK kan göra en slags nystart och få arbetsro.