07 jul 2014 17:31

23 jan 2015 15:46

Simningen avklarad i klassikern

SKÖVDE: Vansbrosimningen ingen större utmaning

SLA:s klassikerteam klarade lördagens prestation galant. Vansbrosimningen blev ingen större utmaning för någon av de fyra Skövdeborna.

– Jag hade definitivt rätt mundering, det var inte alls kallt. När jag gick i vattnet kändes det knappt. Jag tycker att det gick bra och att det bara var sista biten som var jobbig – dels var det motströms men sen var det mycket folk och trängsel, säger Catarina Roos, som simmade i en heltäckande våtdräkt.

Fyra dagar innan simningen beslöt tävlingsledningen att halvera distansen – från 3 000 till 1 500 meter – på grund av det kalla vattnet. Temperaturen under lördagen låg runt 14 grader.

– Man hade kunnat simma 3 000 meter. Jag tror inte kylan hade varit något problem, säger Catarina Roos, som simmade på 46.09 och tycker det är skönt att ha Vansbro avklarat.

Stefan Johansson tog sig i mål på 43.15. Också han är nöjd med sin tid.

– Det gick väldigt smidigt första biten, det var egentligen inga konstigheter där, men sen blev det plötsligt jobbigt! Efter 500 meter, när man viker av och det blir motströms, blev det tuffare med simtagen, säger han.

– Det är skönt att ha det avklarat men samtidigt är det synd att det inte blev 3 000 meter. Kylan var inga problem. Jag strök på ullfett på armar och ben och hade strumpor också, men jag frös ingenting.

Att vara nöjd är inte riktigt Lisa Lindgrens grej, förklarar hon, men hon tycker ändå att hennes tid 39.31 var okej.

– Med de förutsättningar jag hade och så som loppet blev, jag hade kontroll hela vägen och höll ett hyfsat jämt tempo, så känns det bra. Det var mycket mer mentalt än de övriga grenarna och det gällde att hålla kropp och knopp i balans, säger Lisa Lindgren.

– Det var en ganska kontrollerad resa. Kändes helt okej. Jag upplevde inte kylan som något problem, och kroppen sa inte heller ifrån. Det var fascinerande att simma på öppet vatten jämfört med att simma i bassäng – det är två helt olika sporter.

Hon hade, precis som de andra, gärna simmat hela sträckan.

– Loppet räknas ändå i klassikern men det blev lite antiklimax. När jag ändå måste simma hade jag gärna gjort hela distansen.

Jörgen Ranneberg klarades sitt mål, under 40 minuter, med råge. 30.42 simmade han in på.

– Jag är absolut nöjd! Visst var jag trött när jag kom i mål, jag tog i lite extra när det var kortare sträcka, men det var inga problem annars. Jag höll ett högt tempo hela vägen, och fick en rejäl pulshöjning när det blev motströms. Men jag tror inte att det hade varit några som helst problem att köra hela sträckan, säger han.

– När man ändå åkt så långt var det lika bra att köra på. Nu blev det 30 minuter simning och sju timmars bilåkning ...

Också Jörgen Ranneberg tyckte det var skönt att kunna kryssa av simningen. Nu väntar Lidingöloppet – tre mils löpning – i slutet av september.

– Jag hade definitivt rätt mundering, det var inte alls kallt. När jag gick i vattnet kändes det knappt. Jag tycker att det gick bra och att det bara var sista biten som var jobbig – dels var det motströms men sen var det mycket folk och trängsel, säger Catarina Roos, som simmade i en heltäckande våtdräkt.

Fyra dagar innan simningen beslöt tävlingsledningen att halvera distansen – från 3 000 till 1 500 meter – på grund av det kalla vattnet. Temperaturen under lördagen låg runt 14 grader.

– Man hade kunnat simma 3 000 meter. Jag tror inte kylan hade varit något problem, säger Catarina Roos, som simmade på 46.09 och tycker det är skönt att ha Vansbro avklarat.

Stefan Johansson tog sig i mål på 43.15. Också han är nöjd med sin tid.

– Det gick väldigt smidigt första biten, det var egentligen inga konstigheter där, men sen blev det plötsligt jobbigt! Efter 500 meter, när man viker av och det blir motströms, blev det tuffare med simtagen, säger han.

– Det är skönt att ha det avklarat men samtidigt är det synd att det inte blev 3 000 meter. Kylan var inga problem. Jag strök på ullfett på armar och ben och hade strumpor också, men jag frös ingenting.

Att vara nöjd är inte riktigt Lisa Lindgrens grej, förklarar hon, men hon tycker ändå att hennes tid 39.31 var okej.

– Med de förutsättningar jag hade och så som loppet blev, jag hade kontroll hela vägen och höll ett hyfsat jämt tempo, så känns det bra. Det var mycket mer mentalt än de övriga grenarna och det gällde att hålla kropp och knopp i balans, säger Lisa Lindgren.

– Det var en ganska kontrollerad resa. Kändes helt okej. Jag upplevde inte kylan som något problem, och kroppen sa inte heller ifrån. Det var fascinerande att simma på öppet vatten jämfört med att simma i bassäng – det är två helt olika sporter.

Hon hade, precis som de andra, gärna simmat hela sträckan.

– Loppet räknas ändå i klassikern men det blev lite antiklimax. När jag ändå måste simma hade jag gärna gjort hela distansen.

Jörgen Ranneberg klarades sitt mål, under 40 minuter, med råge. 30.42 simmade han in på.

– Jag är absolut nöjd! Visst var jag trött när jag kom i mål, jag tog i lite extra när det var kortare sträcka, men det var inga problem annars. Jag höll ett högt tempo hela vägen, och fick en rejäl pulshöjning när det blev motströms. Men jag tror inte att det hade varit några som helst problem att köra hela sträckan, säger han.

– När man ändå åkt så långt var det lika bra att köra på. Nu blev det 30 minuter simning och sju timmars bilåkning ...

Också Jörgen Ranneberg tyckte det var skönt att kunna kryssa av simningen. Nu väntar Lidingöloppet – tre mils löpning – i slutet av september.

  • Carl Johan Hjerpe