29 sep 2014 20:20

23 jan 2015 15:51

SLA-kvartett nådde målet

SLA:s klassikerkvartett nådde målet på Lidingö i lördags. Fyra tuffa utmaningar är över för i år.
– Nu ska jag bli soffcoach i stället, hälsar Lisa Lindgren.

Med 25 sekunders marginal sprängde hon ”drömgränsen” tre timmar när hon debuterade i Lidingöloppet på 2.59,35. Därmed klarade hon ”En svensk klassiker”; Vasaloppet, Vätternrundan, Vansbrosimningen och Lidingöloppet under ett och samma år.

– Jag är sällan världsmästare på att känna mig nöjd, men jag är glad jag har genomfört det. Jag har utmanat mig själv och testat både nya moment och nya gränser, säger Lisa Lindgren.

Söker ny utmaning

Den förra elithandbollspelaren säger att det varit en annan form av utmaning att utsätta kroppen för påfrestningar under lång tid. Handbollen är mer intensiv.

En repris nästa år är inte aktuellt, men skämtet om hon nu ska nöja sig med soffan är det få som tror på.

– Men jag behöver ett mål för att träna tre gånger i veckan och jag får väl fundera ut vad det ska bli, säger Lisa.

I Lidingöloppet fungerade hennes taktik bra. Hon hade mentalt ställt sin sig på att det verkliga loppet börjar efter två mil. Då kommer de tuffa backarna.

– Jag hade en timma på mig för sista milen, men visste inte exakt hur jag låg för att klara tiden. Skönt att jag lyckades.

Krafter kvar

Catarina Roos hade en hel del krafter kvar när hon kom i mål på 4.07,31. Hon gjorde loppet tillsammans med sambon Mikael Hjerpe som tog det lugnt efter en tids sjukdom.

– Men det var skönt att vi kunde göra loppet tillsammans och nu har vi Öppet spår eller Engelbrektsloppet kvar, säger Catarina.

De tvingades bryta Vasaloppet i mars efter att inte ha nått fram till en kontroll i tid innan repet drogs. På Lidingö var det dock inget som hindrade dem.

– Det var ett fint lopp och vi hade bra väder. Känns som att jag skulle vilja springa igen. Jag trodde att det skulle vara lite värre faktiskt, säger Catarina.

Blev getingstucken

Stefan ”Stisse” Johansson och hustrun Arja sprang i mål på tiden 3.16,34, vilket var nästan halvtimmen bättre än de trott.

– Det gick bra, men det var jobbigt. Kanske lite mer kuperat än vad jag trott, det går upp och ner nästan hela tiden. Jag blev bra stum i benen den sista biten och man såg folk som stretchade överallt de sista kilometrarna, säger Stisse.

För hans del kunde dock Lidingöloppet lika gärna ha tagit slut timmen innan han ställde sig på startlinjen.

– Jag fick ett getingstick precis under ögat när vi klev av tunnelbanan. Det gick bra och det blev ingen allergisk reaktion då, den kom under söndagen i stället – ögat och hela kinden var svullen när jag vaknade. Men det hade varit typiskt att inte klara klassikern för ett getingstick när man lyckats undvika förkylningar och andra sjukdomar under hela året, säger Stisse.

Han och Arja är nöjda med att klassikern äntligen är avklarad. Nästa år planerar de att genomföra en halvklassiker – vilket är samma fyra lopp men halva distanserna.

Ska slipa tiden

Jörgen Ranneberg dras med en skada i ena hälsenan och var på förhand osäker över lördagens prestation. Nu gick det mesta vägen och han tog sig i mål på tiden 2.42,09.

– Min tanke var att härda ut i två mil och sen ta sista milen så snabbt jag klarade av. Jag kollade aldrig på klockan utan sprang på hur det kändes i kroppen – det var först när jag passerade mållinjen som jag såg tiden, berättar Jörgen.

– Jag hade krampkänningar, så smärtfritt gick det inte. Jag har en muskel i ena vaden som inte är kompis med mig än. Hälsenan tejpade jag och den var inga bekymmer under loppet, även om den gjorde sig påmind.

Målgången på Lidingö innebär förutom en avklarad klassiker också att Jörgens totaltid landade under målsättningen 24 timmar. 20 timmar, 4 minuter och 47 sekunder för att vara exakt.

– Nu kommer jag nog att köra Vasaloppet igen. Om jag putsar till tiden med fem minuter så tar jag en Superklassiker, med totaltid under 20 timmar.

Med 25 sekunders marginal sprängde hon ”drömgränsen” tre timmar när hon debuterade i Lidingöloppet på 2.59,35. Därmed klarade hon ”En svensk klassiker”; Vasaloppet, Vätternrundan, Vansbrosimningen och Lidingöloppet under ett och samma år.

– Jag är sällan världsmästare på att känna mig nöjd, men jag är glad jag har genomfört det. Jag har utmanat mig själv och testat både nya moment och nya gränser, säger Lisa Lindgren.

Söker ny utmaning

Den förra elithandbollspelaren säger att det varit en annan form av utmaning att utsätta kroppen för påfrestningar under lång tid. Handbollen är mer intensiv.

En repris nästa år är inte aktuellt, men skämtet om hon nu ska nöja sig med soffan är det få som tror på.

– Men jag behöver ett mål för att träna tre gånger i veckan och jag får väl fundera ut vad det ska bli, säger Lisa.

I Lidingöloppet fungerade hennes taktik bra. Hon hade mentalt ställt sin sig på att det verkliga loppet börjar efter två mil. Då kommer de tuffa backarna.

– Jag hade en timma på mig för sista milen, men visste inte exakt hur jag låg för att klara tiden. Skönt att jag lyckades.

Krafter kvar

Catarina Roos hade en hel del krafter kvar när hon kom i mål på 4.07,31. Hon gjorde loppet tillsammans med sambon Mikael Hjerpe som tog det lugnt efter en tids sjukdom.

– Men det var skönt att vi kunde göra loppet tillsammans och nu har vi Öppet spår eller Engelbrektsloppet kvar, säger Catarina.

De tvingades bryta Vasaloppet i mars efter att inte ha nått fram till en kontroll i tid innan repet drogs. På Lidingö var det dock inget som hindrade dem.

– Det var ett fint lopp och vi hade bra väder. Känns som att jag skulle vilja springa igen. Jag trodde att det skulle vara lite värre faktiskt, säger Catarina.

Blev getingstucken

Stefan ”Stisse” Johansson och hustrun Arja sprang i mål på tiden 3.16,34, vilket var nästan halvtimmen bättre än de trott.

– Det gick bra, men det var jobbigt. Kanske lite mer kuperat än vad jag trott, det går upp och ner nästan hela tiden. Jag blev bra stum i benen den sista biten och man såg folk som stretchade överallt de sista kilometrarna, säger Stisse.

För hans del kunde dock Lidingöloppet lika gärna ha tagit slut timmen innan han ställde sig på startlinjen.

– Jag fick ett getingstick precis under ögat när vi klev av tunnelbanan. Det gick bra och det blev ingen allergisk reaktion då, den kom under söndagen i stället – ögat och hela kinden var svullen när jag vaknade. Men det hade varit typiskt att inte klara klassikern för ett getingstick när man lyckats undvika förkylningar och andra sjukdomar under hela året, säger Stisse.

Han och Arja är nöjda med att klassikern äntligen är avklarad. Nästa år planerar de att genomföra en halvklassiker – vilket är samma fyra lopp men halva distanserna.

Ska slipa tiden

Jörgen Ranneberg dras med en skada i ena hälsenan och var på förhand osäker över lördagens prestation. Nu gick det mesta vägen och han tog sig i mål på tiden 2.42,09.

– Min tanke var att härda ut i två mil och sen ta sista milen så snabbt jag klarade av. Jag kollade aldrig på klockan utan sprang på hur det kändes i kroppen – det var först när jag passerade mållinjen som jag såg tiden, berättar Jörgen.

– Jag hade krampkänningar, så smärtfritt gick det inte. Jag har en muskel i ena vaden som inte är kompis med mig än. Hälsenan tejpade jag och den var inga bekymmer under loppet, även om den gjorde sig påmind.

Målgången på Lidingö innebär förutom en avklarad klassiker också att Jörgens totaltid landade under målsättningen 24 timmar. 20 timmar, 4 minuter och 47 sekunder för att vara exakt.

– Nu kommer jag nog att köra Vasaloppet igen. Om jag putsar till tiden med fem minuter så tar jag en Superklassiker, med totaltid under 20 timmar.

Fakta:

SLA har följt Lisa Lindgren, Stefan Johansson, Catarina Roos och Jörgen Ranneberg under deras väg mot att fullfölja en svensk klassiker sedan i januari.